#fallintofantasy17 – mina mål och läsplaner

Liza på I regnet håller under denna veckan i en läs-a-lot, med tema verklighetsflykt! Jag är superduper peppad!

Trots namnet så behöver det inte vara fantasy som står på agendan, bara det tar dig till en annan värld än din egen för en stund.

Mina läsplaner ser ut såhär;

  • Välj alltid boken framför tv-serien och det eviga scrollandet
  • Läs något varje dag!
Och detta är vad jag kommer att läsa; 
Harry Potter och Fenixorden är påbörjad och är i ett riktigt HP-mood just nu, så det lär bli en stor del av den under veckan som kommer. Men jag är också riktigt riktigt sugen på någon ny fantasy, så jag har med på listan The Wise Man’s Fear, som är uppföljaren till The Name of the Wind. Eftersom jag säger mig älska fantasy så känns det lite pinigt att inte ha läst något av Robin Hobb, MEN det är aldrig för sent, därför har jag Assassin’s Apprentice på min lista för veckan. Hoppas jag kommer till den snart! Jag är också i ett litet skräck-mood för tillfället, kan det vara Halloween som spökar med mig? Hoo-hoo! Så, jag tänkte att nu skulle vara ett bra tillfälle att läsa Färjan av Mats Strandberg. 
Lär ju inte hinna ens påbörja alla, men ville i alla fall ta med dem så jag har att variea med. Och hinner jag inte under #fallintofantasy17, så kommer jag i alla fall läsa dem snart. 

Björnstad av Fredrik Backman


Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 470
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,32

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

~~~    

Nu var det ett tag sedan Björnstad kom ut och jag läste den. Men jag tänker fortfarande på den. Det var helt enkelt svårt att försöka sammanfatta mina känslor för den här boken som mycket väl kan ha varit den viktigaste under hela förra året. Men nu när uppföljaren har kommit så tänkte jag försöka plita ner lite av mina tankar innan jag kommer för långt i den.

OBS, innehåller spoilers. Har du inte läst den, SPRING IVÄG OCH GÖR DET NU. Bara gör det. Och kom sen tillbaka hit och diskutera med mig. Okej?

I mina anteckningar från när jag bara var i början av läsningen och inte visste vad som skulle hända så hade jag skrivit såhär: “Det finns en kort version. Backman får mig att vilja läsa om hockey. Läs det här igen; Backman får mig att vilja läsa om hockey. Så.

Alltså. Hockeyn kan användas som förevändning för att komma åt ett samhällsproblem, en spelplan för att greppa något djupare. Trots det så skriver han så passionerat om hockey att till och med jag, och det betyder en hel del eftersom jag annars skiter högaktningsfullt i största delen av sport, bryr mig. Jag tycker det blir intressant. Jag blir glad, arg, ledsen och hoppas med de här karaktärerna.

Men som vi alla vet vid det här laget så händer det en grej. En tjej blir våldtagen av hockeylagets stjärna. Och det sliter det lilla samhället Björnstad i bitar. Hockeyn är det enda de har och om deras lag blir hotat att splittras så är det slutet på deras kollektiva självbild. De måste rannsaka sig själva och det är ju jobbigt. Men vi vet ju det, det är alltid så här. Vi lever i en värld där inget nej är tillräckligt tydligt, där killar inte uppfostras till att inte våldta utan tjejer istället bara uppmanas att vara försiktiga när de går ut. Där folk som blivit våldtagna ofta väljer att inte anmäla för att processen efteråt är så långdragen och ofta full med ifrågasättanden, “sa du verkligen nej?”. En process som dessutom väldigt sällan leder till straff för gärningsmannen.

Björnstad visar vad en våldtäkt gör med ett samhälle där folk tar förövarens parti för att det är enklast och bekvämt för dem själva. För att de inte behöver ändra på sig då. Det känns verkligen som att Backman har sett igenom allt, vidden av våldtäktskulturen. Det känns som han skriver sanningen. Men det är tyvärr inte bara en hemsk händelse i en bok, det händer idag, hela tiden, över allt.

Även om Björnstad inte erbjuder en lösning, så är det en så otroligt viktig bok som belyser problemet och känslorna runt omkring på djupet. Vi får följa nästan alla karaktärer, från lagmedlemmar, tjejen som blev utsatt, föräldrar, syskon, tränare, ägaren av den lokala baren. Alla har något att bidra, för vi är alla en del av samhället. Och vi är alla en del av problemet. Alla måste säga nej när den enskilda personen inte orkar längre. Vi måste alla hålla ihop.

Björnstad är bara en så himla viktigt bok, jag kan inte säga det nog. Alla måste läsa den. Tipsa dina kompisar, din mormor och din pappa. Tipsa dina hockeytränare och den lokala Ica-butikspersonalen. För fasiken, skicka ett exemplar till domstolarna!