Ready Player One – Ernest Cline

Titel: Ready Player One
Författare: Ernest Cline
Antal sidor: 372
Utgiven: 2011
Goodreads-snitt: 4.31

Köp den: Adlibris ♥ Bokus

Handling: In the year 2044, reality is an ugly place. The only time teenage Wade Watts really feels alive is when he’s jacked into the virtual utopia known as the OASIS. Wade’s devoted his life to studying the puzzles hidden within this world’s digital confines, puzzles that are based on their creator’s obsession with the pop culture of decades past and that promise massive power and fortune to whoever can unlock them. When Wade stumbles upon the first clue, he finds himself beset by players willing to kill to take this ultimate prize. The race is on, and if Wade’s going to survive, he’ll have to win—and confront the real world he’s always been so desperate to escape.

~~~

Recension: Den här boken var helt olik något jag läst tidigare. Visst har jag hört konceptet virtuell verklighet, men det är inget jag har läst så mycket om, så för mig var den här boken väldigt spännande.

Allt, verkligen allt, är så otroligt nördigt, men samtidigt känner jag mig inte dum för att jag inte känner till spelen som har stor roll i handlingen. Självklart får man säkert ut mycket, mycket mer av den här boken om man spelat spelen, sett serierna och lyssnat på musiken som Halliday var besatt av och därmed gjorde till ledtrådar i OASIS. Eller om man levde under 80-talet, som han hade en stor vurm för. Men jag måste säga att de här delarna var otroligt välskrivna, att till och med jag som inte ens hade hört om många av spelen hade sjukt kul när jag läste den här boken. Herr Cline har verkligen inte legat på latsidan när han skrev Ready Player One, han har inte bara stoppat in spelen/musiken/filmerna i handlingen och varit klar med det. Nej, han har gjort om dem, så att de ska passa den här boken som ändå utspelar sig år 2044. Någon gång fick Wade till exempel vara huvudrollen i en film, där en poängräknare tickade uppåt när han levererade replikerna i rätt ordning och gav extra poäng för rätt betoning och tonläge.

Även om livet i OASIS var intressant så tyckte jag det var riktigt spännande också när livet “utanför”, i verkligheten, skildrades. På många sätt känns det som att Ready Player One utspelade sig väldigt mycket längre ifrån oss än 2044, men vissa delar kan jag helt klart tänka mig skulle kunna hända. Miljökatastrofen de lever i, med oljan som tar slut och vad det innebär för oss, känns ju ändå ganksa rimligt. Men mest gillade jag nog att de tagit med överbefolkningen, vilket inte riktigt brukar finnas med när en snackar framtid. Det är mest avancerad teknik och väder som löper amok. Men i början av boken får vi följa Wade då han lever i en husvagnspark, där alldeles för många husvagnar är staplade på varandra. Och ofta bor flera familjer i en och samma husvagn.

Egentligen tycker jag nog att Wade är en lite tråkig person att följa, han har vigt sitt liv åt OASIS. Han ägnar sina dagar åt att göra research på Halliday och sätta sig in i hans favoritfilmer och -spel. Det gör inte jättemycket dock, eftersom allt runt omkring känns så nytt och spännande. Däremot tyckte jag väldigt mycket om Art3mis, en av Wades OASIS-vänner som också är ute efter den stora vinster. Hon kändes mystisk och smart. I mitten eller framåt slutet vävs det in ett par bra poänger (även om det kanske kändes lite tvunget…) om att inte alla på internet är den de utger sig för att vara.

Kan verkligen rekommendera Ready Player One, riktigt spännande! 🙂

Välkommen 2018!

Hej på er! 😀

Här har det varit tyst – igen..! Av lite olika orsaker så har jag varken haft tid eller ork till att läsa under en period i höst/vinter och då blir tyvärr bloggen lidande också. Nu känner jag dock att det är på väg att vända tillbaka till mer energifyllda tider, vilket är såå skönt. Så med det här inlägget vill jag egentligen bara komma med ett löfte att början av 2018 kommer bli tusen gånger bättre uppdateringsmässigt än vad slutet på 2017 blev!

Har dessutom lite nyheter om bloggen! Jag har nämligen lagt över den till en egen domän! Min kille gav mig ett bokmärke där det bara stod bokbabblaren.se på, och så har han hjälpt mig med jobbet. Så himala gulligt! ❤ När allt är klart kommer jag att omdirigera gamla bloggen till nya, så förrutom att denna ser lite annorlunda ut så ska det inte bli någon skillnad för er. Men säg jättegärna till om det är något som krånglar eller ser konstigt ut. 🙂

Och till sist, när jag ändå är här, så vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år! Ha det så himla gött så hörs vi mer i januari igen.

#fallintofantasy17 – mina mål och läsplaner

Liza på I regnet håller under denna veckan i en läs-a-lot, med tema verklighetsflykt! Jag är superduper peppad!

Trots namnet så behöver det inte vara fantasy som står på agendan, bara det tar dig till en annan värld än din egen för en stund.

Mina läsplaner ser ut såhär;

  • Välj alltid boken framför tv-serien och det eviga scrollandet
  • Läs något varje dag!
Och detta är vad jag kommer att läsa; 
Harry Potter och Fenixorden är påbörjad och är i ett riktigt HP-mood just nu, så det lär bli en stor del av den under veckan som kommer. Men jag är också riktigt riktigt sugen på någon ny fantasy, så jag har med på listan The Wise Man’s Fear, som är uppföljaren till The Name of the Wind. Eftersom jag säger mig älska fantasy så känns det lite pinigt att inte ha läst något av Robin Hobb, MEN det är aldrig för sent, därför har jag Assassin’s Apprentice på min lista för veckan. Hoppas jag kommer till den snart! Jag är också i ett litet skräck-mood för tillfället, kan det vara Halloween som spökar med mig? Hoo-hoo! Så, jag tänkte att nu skulle vara ett bra tillfälle att läsa Färjan av Mats Strandberg. 
Lär ju inte hinna ens påbörja alla, men ville i alla fall ta med dem så jag har att variea med. Och hinner jag inte under #fallintofantasy17, så kommer jag i alla fall läsa dem snart. 

Björnstad av Fredrik Backman


Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 470
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,32

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

~~~    

Nu var det ett tag sedan Björnstad kom ut och jag läste den. Men jag tänker fortfarande på den. Det var helt enkelt svårt att försöka sammanfatta mina känslor för den här boken som mycket väl kan ha varit den viktigaste under hela förra året. Men nu när uppföljaren har kommit så tänkte jag försöka plita ner lite av mina tankar innan jag kommer för långt i den.

OBS, innehåller spoilers. Har du inte läst den, SPRING IVÄG OCH GÖR DET NU. Bara gör det. Och kom sen tillbaka hit och diskutera med mig. Okej?

I mina anteckningar från när jag bara var i början av läsningen och inte visste vad som skulle hända så hade jag skrivit såhär: “Det finns en kort version. Backman får mig att vilja läsa om hockey. Läs det här igen; Backman får mig att vilja läsa om hockey. Så.

Alltså. Hockeyn kan användas som förevändning för att komma åt ett samhällsproblem, en spelplan för att greppa något djupare. Trots det så skriver han så passionerat om hockey att till och med jag, och det betyder en hel del eftersom jag annars skiter högaktningsfullt i största delen av sport, bryr mig. Jag tycker det blir intressant. Jag blir glad, arg, ledsen och hoppas med de här karaktärerna.

Men som vi alla vet vid det här laget så händer det en grej. En tjej blir våldtagen av hockeylagets stjärna. Och det sliter det lilla samhället Björnstad i bitar. Hockeyn är det enda de har och om deras lag blir hotat att splittras så är det slutet på deras kollektiva självbild. De måste rannsaka sig själva och det är ju jobbigt. Men vi vet ju det, det är alltid så här. Vi lever i en värld där inget nej är tillräckligt tydligt, där killar inte uppfostras till att inte våldta utan tjejer istället bara uppmanas att vara försiktiga när de går ut. Där folk som blivit våldtagna ofta väljer att inte anmäla för att processen efteråt är så långdragen och ofta full med ifrågasättanden, “sa du verkligen nej?”. En process som dessutom väldigt sällan leder till straff för gärningsmannen.

Björnstad visar vad en våldtäkt gör med ett samhälle där folk tar förövarens parti för att det är enklast och bekvämt för dem själva. För att de inte behöver ändra på sig då. Det känns verkligen som att Backman har sett igenom allt, vidden av våldtäktskulturen. Det känns som han skriver sanningen. Men det är tyvärr inte bara en hemsk händelse i en bok, det händer idag, hela tiden, över allt.

Även om Björnstad inte erbjuder en lösning, så är det en så otroligt viktig bok som belyser problemet och känslorna runt omkring på djupet. Vi får följa nästan alla karaktärer, från lagmedlemmar, tjejen som blev utsatt, föräldrar, syskon, tränare, ägaren av den lokala baren. Alla har något att bidra, för vi är alla en del av samhället. Och vi är alla en del av problemet. Alla måste säga nej när den enskilda personen inte orkar längre. Vi måste alla hålla ihop.

Björnstad är bara en så himla viktigt bok, jag kan inte säga det nog. Alla måste läsa den. Tipsa dina kompisar, din mormor och din pappa. Tipsa dina hockeytränare och den lokala Ica-butikspersonalen. För fasiken, skicka ett exemplar till domstolarna!

Top Ten Tuesday: Böcker där karaktärerna är läsare

Det är ju allmänt känt att barn behöver läsande förebilder. Men jag tycker det är viktigt även för äldre personer! Så min lista handlar om böcker där det finns åtminstone en person som är en läsare.

Hermione Granger – Harry Potter
För henne är väl snarare frågan när hon inte tar böckerna till hjälp. Finns det inga svar i hennes böcker så finns det nog inga svar alls.

Elsa – Min mormor hälsar och säger förlåt
Denna fantastiska lilla sjuåring! En riktig know it all, men med rätta – hon är ju smartare än de flesta av oss.

Tyrion Lannister – A Game of Thrones
Tveklöst den smartaste personen i hela Westeros.

Meggie – Bläckhjärta
Det Meggies pappa läser högt blir till verklighet, hur otroliga saker han än läser till liv. Dessutom är han boklagare till yrket och får resa mycket, så det faller sig naturligt att det viktigaste Meggie packar i sin resväska är böcker. Så himla speciell bok! Borde verkligen ta och läsa andra boken snart.

Matilda – Matilda 

Hon var min stora inspiration när jag var liten och började läsa. Blev stammis på bibblan på grund av denna bok och film, redan innan Harry Potter. Det säger en hel del, haha.

Charlie – The Perks of Being a Wallflower 
Charlie, Charlie… ❤ Han känns som en person som många kan relatera till, eller i alla fall har känt som honom någon gång i livet. Att en försöker leva sitt liv men samtidigt försöker fly ifrån det. Jag ville bara hoppa in i boken och krama honom!

Smakebit på søndag

Det var ett tag sedan jag delade med mig av en smakebit på søndag, som den norska bokbloggaren Flukten fra virkeligheten står för. Men när det här stycket lämnade mig lite andlös och fick mig att bara vilja läsa upp det för någon, så kom jag på att jag ju kunde passa på att dela med mig av det här! Perfekt!

Smakprovet är från Cormac McCarthy’s The Road, sidan 130.

They scrabbled through the charred ruins of houses they would not have entered before. A corpse floating in the black water of a basement among the trash and rusting ductwork. He stood in a livingroom partly burned and open to the sky. The waterbuckled boards sloping away into the yard. Soggy volumes in a bookcase. He took one down and opened it and then put it back. Everything damp. Rotting. In a drawer he found a candle. No way to light it. He put it in his pocket. He walked out in the gray light and stood and he saw for a brief moment the absolute truth of the world. The cold relentless circling of the intestate earth. Darkness implacable. The blind dogs of the sun in their running. The crushing black vacuum of the universe. And somewhere two hunted animals trembling like groundfoxes in their cover. Borrowed time and borrowed eyes with which to sorrow it.

Harry Potter-tema i min Bullet Journal

I somras startade jag min bullet journal. Älskade idén första gången jag såg något om det på *the internet*, kändes som någon skräddarsytt det åt mig. Det är ett perfekt sätt att samla alla lösa lappar, anteckningar från mobilen (som nog kommer fortsätta bo där lite), listor, mera listor och generella planer. Har ju himla mycket som inte är bokrelaterat i den också, men nu har jag ett par grejer jag tänkte kunde platsa i ett inlägg här.

First, det är 1 september idag. Vilket betyder att Hogwartsexpressen klockan 11:00 påbörjade sin resa mot ett nytt år på Hogwarts. Merlin’s beard, vad jag önskar jag satt där just nu! Eller, just nu klockan 22 när jag skriver det här skulle tåget nog faktiskt ha kommit fram redan. Vi skulle ha suttit där i stora salen, käkat festmåltid och hört Dumbledore dra vitsar eller så.

Men eftersom jag nu bara sitter här i mitt egna sketna kök och käkar sega popcorn (som är bäst, btw!) så får jag nöja mig med att drömma mig bort genom att ägna hela september månads uppslag åt ett Harry Potter-tema. Det är ju faktiskt inte helt fel det heller.

 Månadsuppslag. 

Mood tracker på höger sida. Tänkte “Hm. vad finns i Harry Potter finns i många olika färger?” – Dobbys strumpor så klart! En stumpa per dag kommer få en färg som symboliserar det humör jag varit på den dagen.

Just nu och snart

Jag har min sista semestervecka och läser Harry Potter och den flammande bägaren. Har inte ens minsta koll på för vilken gång i ordningen. Tänkte att jag kanske skulle utnyttja semestern till att läsa andra böcker, att vara produktiv. Men sedan tänker jag också att jag faktiskt inte läser för att vara duktig. Det är kanske tillfällen som den här som det passar extra bra. Då livet är lite på paus. Kan spendera dagar i sängen och bara plöja igenom en gammal vän. Det känns så fint. 

Brukar alltid tänka på hösten som en nystart. Faktiskt nästan mer än nyår. Men denna hösten känns det lite extra nytt och spännande. Ska nämligen fördela en del av min tjänst till skolbibliotek. Så det kommer bli mycket läsande av barn- och ungdomslitteratur för mig. Har läst lite emellanåt, eftersom jag har barnfokus på folkbiblioteket jag jobbar på. Men har en känsla av att det kommer krävas mer än så på skolan för att hänga med. 

Hur ser din höst ut? 

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Antal sidor: 222
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 3,39

Köp den: Adlibris  Bokus

Handling: Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

 ~~~

Jag tyckte mycket om tonen i texten. Det ligger en ilska inbakad i allt, riktad mot mamman som försvann. Samtidigt så är den verkligen himla rolig stundtals, även i hur den här ilskan tar sig uttryck. Ständiga små käftsmällar och kommentarer. En sak som jag tyckte om lite extra var att det i texten fanns med fotnoter som var utformade som små tidningsrubriker där en “alternativ” händelse blir refererad. Typ om hon tyckte att något var väldigt pinsamt så står det i fotnoten något om exempelvis ett försvinnande och att det var till följd av den här pinsamma händelsen.

Jag tycker absolut om upplägget för boken, det känns annorlunda och lite knäppt på ett roligt sätt. Jag menar, att åka och fågelskåda på sin mamma som försvann när en var liten hör definitivt inte till vanligheterna. Och jag förstår verkligen att konfrontation inte fungerar för all, men jag kan tycka att boken kunde ha gått in lite djupare på relationen och mammans känslor. Nu tog det liksom en stund sista dagen då de i princip tvingades till konfrontation, men ändå så blev det inte så djupt. Jag accepterar helt att mammans förklaring inte måste vara tillfredsställande (finns det ens någon tillfredsställande förklaring till att lämna sitt barn?), men jag tycker att när de väl pratade om det så kunde de gått in lite djupare på det än de gjorde.

Gillar ändå att den inte slutade sockersött. Det lämnades lite öppet men ändå med en känsla av förändring i luften. Även om det inte blev exakt som hon trodde, vad hon nu än hade förväntat sig, så lämnade hon ändå inte med samma känsla som när hon kom. Det kändes realistiskt.

Två nygamla böcker

Idag var jag hemma hos mina föräldrar. Mamma berättade att hon hade hittat en hög med böcker uppe på vinden som jag kunde kolla igenom om jag ville, eftersom en del av det hade varit mitt när jag var liten. Jublade lite över den här, Det osynliga barnet av Tove Jansson. Har ju återupptäckt Mumin ganska nyss, och har faktiskt denna hemlånad från bibblan nu, men läser ju hellre den här gamla fina.

En rolig grej med just det här exemplaret är att det finns en stämpel i den… från mitt gamla lågstadieskolbibliotek. Hehe. Som bibliotekarie har jag hört (och genomskådat) typ alla förklaringar som finns till varför en bok inte blivit inlämnad eller bedyranden om att den faaaktiiiskt visst har lämnats in. Vi har väl alla varit den personen? Tydligen jag också. Så klart! Pappa sa att jag får akta mig så det inte dyker upp ett argt brev med faktura för boken nu många år senare. 😉

❤❤❤

Ibland får jag böcker av farmor och farfar som de redan läst och rensat ut. Oftast är det deckare som inte är något för mig, men ibland hänger det med guldklimpar. Höll på att missa denna eftersom jag inte kollat igenom ordentligt. På väg in till emmaus där jag skulle lämpa av kassarna upptäckte jag en bok som åkt ur kassen när jag sladdat fram på vägarna, den ville väl helt enkelt bara påpeka att jag nog ville ha just den, trots allt. Och så klart jag ville det! Det var ju Den hemliga trädgården, som jag i och för sig redan har läst men gärna behåller, för den är så fin och kommer vilja läsa om den flera gånger.