“Upprorsänglar” av Libba Bray

Titel: Upprorsänglar (Rebel Angels)
Serie: Gemma Doyle #2
Författare: Libba Bray
Sidantal: 518

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Julen närmar sig och Gemma Doyle ser fram emot att få komma bort från Spence internatskola och spendera lovet i London med sina vänner. Societetslivet lockar med glittrande baler, fjärran från flickornas stränga regler och mörka salar. Mitt bland huvudstadens virvlande förströelser blir Gemmas syner allt starkare. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor. Ngot hemskt har hänt dem – något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen.

Spoilers inom [ ], markera texten för att läsa.

Mina tankar: Jag tycker att den här var snäppet bättre än Ögat över månskäran. Det fokuserades mer på själva handlingen än mellanstadierivaliteten mellan tjejerna, som första boken gjorde. Så det var ju ett steg i rätt riktning.

Jag tycker det var roligt att läsa om alla baler och tillställningar, trots att jag irriterade mig på alla ytliga människor. Jag är verkligen ingen balmänniska själv, men jag tycker ändå det var roligt att läsa om vad folk hade för klänningar på sig, vad de gjorde och vad (vilka) de skvallrade om. Det var också roligt att få veta mer om rikena och följa dem när de upptäcker mer och mer om trolldomen. Det får mig att tänka på hur lite de egentligen använder den. Jag tror att många andra skulle gjort sig själv mycket fler fördelar än vad de gjorde.

I den här boken började jag tycka mer och mer om Gemma, hon är en stark tjej som vågar säga emot folk och stå upp för sig själv. Däremot måste jag säga att hon är lite segtänkt. Jag listade ut vissa grejer långt före henne, vilket är ganska irriterande. Det är inte så himla roligt att sitta där och nästan vara säker på någonting innan huvudpersonen ens börjar bli misstänksam.

De här böckerna känns mestadels som om de är riktade till lite yngre läsare, kanske 12-15 år. Men vid ett tillfälle dök det upp ett så himla tungt ämne och jag blev ärligt talat ganska chockad. [Jag menar övergreppen som Felicity fått gå igenom hemma, och som hon nu försöker skydda sin kusin ifrån.] I andra böcker som är riktade till en lite högre åldersgrupp hade det varit lättare att läsa, av någon anledning. Men nu var jag inte alls förberedd och jag blev verkligen illa berörd.

Minnesvärda citat: 

  • Man måste lära sig att låsa in obehagliga tankar och kasta bort nyckeln. Annars skulle man ägna hela livet åt att gråta och skrika ‘Varför?’ utan att uppnå något alls.” – s. 90
Betyg: Jag gav den 3/5, för den förtjänar högre än första boken men den kommer ändå inte upp på favoritboksnivå. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om. 

Böckerna i serien: 
1. Ögat över månskäran
2. Upprorsänglar
3. Längtans rike

“Den femte vågen” av Rick Yancey

Titel: Den femte vågen (The 5th Wave)
Serie: Den femte vågen #1 (The 5th Wave #1)
Författare: Rick Yancey
Sidantal: 487

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen överlever bara de som har tur. Efter tredje vågen överlever bara de som har otur. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror är tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte längre bara är ett slitet uttryck, det är det enda sättet att hålla sig vid liv.

Spoilers står inom [ ], markera för att läsa. 

Mina tankar: Jag har ganska mycket blandade känslor för den här boken. Å ena sidan så var den väldigt spännande och jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig. Å andra sidan så var den stundvis ganska rörig och hoppade fram och tillbaka i tiden.

När boken börjar så har de tre första vågorna redan dragit genom landet (världen?) och vår huvudperson, Cassie, är ensam och på flykt undan De andra. Det blir en hel del tillbakablickar där man får veta vad som har lett fram till den punkt där hon nu befinner sig. Jag fattar rätt snabbt tycke för Cassies pappa och hans idé om att hamstra på sig alla böcker han kommer åt för att kunna “rädda världen” efter invasionen. Men det blir dock lite rörigt och jag hade velat vara med redan från början när den första vågen slog ut. Även fast det beskrevs vad de gick ut på och vad som hände under dem så kände jag aldrig riktigt att jag förstod dem. Jag kände helt enkelt inte riktigt deras skräck för vad som höll på att hända.

Jag gillade twisterna i storyn, trots att jag inte direkt blev förvånad av dem. Men jag är ändå lite tveksam till att ingen ifrågasätter auktoriteten. Jag menar [när någon sätter in chip i nacken på en för att “hålla koll på vart man befinner sig” så skulle i alla fall jag bli misstänksam.]

Jag kan också tycka att romansen tar lite för stor plats. Cassie tror att hon är ensam/en av få människor kvar och ändå ägnar hon mycket av sin tid åt att tänka på en kille som inte ens vet att hon finns, typ. Känns också lite överflödigt i sammanhanget. Alltså, hon är 16 år, sjukt ensam och ganska upptagen med annat. Tror jag skulle överleva en bok utan onödigt kärleksdravel, faktiskt.

Utöver det så tycker jag om Cassie. Hon är en underhållande berättarröst och jag gillar hennes svarta humor. Även fast hon är totalt livrädd så är hon riktigt tuff. Jag gillar Zombie också, gillar verkligen hans sätt att behandla ungarna. En person som jag tycker stack ut var Ringer. Hon är en riktigt tuff tjej, ganska gåtfull och intressant. Ser fram emot att läsa mer om henne i uppföljaren.

Boken har helt klart sina brister men trots det så var den väldigt spännande och jag kunde inte slita mig från den. Så jag skulle inte säga att jag blev besviken direkt, men jag hade nog förväntat mig lite mer. Väntar ivrigt på uppföljaren!

Spoilers! Markera texten för att läsa. 

  • [Det är lite konstigt att de som hämtade Sammy inte tog med sig Cassie. De sa att bara barn fick följa med, men ändå hade de tagit med Ben Parish och andra i deras ålder.]
Minnesvärda citat och stycken: 
  • Man kan inte tvinga fram tillit. Så istället stoppar man ner alla sina tvivel i en liten ask och gräver ner den djupt och försöker glömma vart man har begravt den. Mitt problem är att den nedgrävda asken är som en sårskorpa som jag bara inte kan sluta pilla på.” – s. 366
  • Jag väntar bakom min stock, skräckslagen. De senaste tio minuterna har den blivit en sådan kär vän att jag överväger att döpa den. Howard, min tama stock.” – s. 370
  • Innan jag hittade dig trodde jag att enda sättet att hålla ihop var att hitta någonting att leva för. Det är det inte. För att hålla ihop måste man hitta något man är beredd att dö för.” – s. 306
Betyg: 3/5 får den av mig. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!

Böckerna i serien: 
1. Den femte vågen
2. The Infinite Sea (ej utkommen)
3. Untitled (ej utkommen)

Sagan om konungens återkomst – JRR Tolkien

Titel: Sagan om konungens återkomst (The Return of the King)
Serie: Sagan om Ringen #3 (The Lord of the Rings #3)
Författare: JRR Tolkien
Sidantal: 361

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Den onde trollkarlens Saurons öga sveper spejande över världen som hans skräckinjagande härar drar ut för att erövra. Ringens krig har brutit ut. Marken skälver av krigslarm och oro. Men utgången av denna väldiga kraftmätning ligger i den tappre hoben Frodos hand. Endast han kan bryta ondskans makt. Med sitt lilla följe drar han allt närmare Domedagsberget, genom mörka skogar, över svartbrända slätter, förbi stinkande träsk och ut i mörka bergspass där fiender och faror lurar överallt.

Mina tankar: Jag måste säga att första halvan av Konungens återkomst var otroligt trög att ta sig igenom. Den var egentligen inte så seg, det är nog mest bara jag som tyckte det var ointressant med krigsförberedelserna och kriget i sig.

Efter halva boken fick man läsa om Frodo och Sam igen, och det gillade jag mycket mer. Andra delen av boken lyfter upp mitt helhetsintryck av boken. Vet inte riktigt varför, men jag tycker att det var mycket roligare att läsa om vad de gjorde efter kriget och deras reda hem igen.

Jag kommer nog inte riktigt ihåg allt som händer i filmen, men jag har för mig att de bara kom hem i slutet och allt var frid och fröjd. I boken var det dock fortfarande en del action och saker som de behövde klara upp hemma i Fylke. Som sagt, inte alls som jag kom ihåg det från filmen, men jag tycker om bokversionen mer. Det blev ju bra tillslut ändå.

Minnesvärda citat:

  • Det stora mörkret har fallit. Det blir ingen gryning mer.” – Gandalf
  • Allt du säger går ut på en enda sak: Du är en kvinna och din lott är hus och hem. Men när männen dött i slag med ära, då har du lov att bli bränd med huset, för då behöver männen det inte längre. Men jag är av Eorls ätt och inte en tjänstekvinna. Jag kan rida och och svinga svärd och jag räds vare sig pina eller död.” – Éowyn

Sammanfattning: De här böckerna har varit en aning sega i perioder, men inte alls så jobbiga som jag trodde att de skulle vara. De tog lång tid att ta sig igenom, mycket på grund av det äldre språket tror jag, men jag tycker ändå det är värt det. De är riktigt bra och jag är nöjd med att äntligen ha läst ut hela serien! 🙂

Betyg: De två första böckerna var bättre än Konungens återkomst. Men andra halvan av den här lyfte ändå upp den lite, så den får 3/5.

Klicka här föra att komma till alla böcker jag tycker om!

Böckerna i serien: 

3. Konungens återkomst

För evigt av Maggie Stiefvater

Titel: För evigt (Forever)
Serie: Mercy Falls Vargar #3 (The Wolves of Mercy Falls #3)
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 352

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handlingen innehåller spoilers för er som inte läst de tidigare böckerna. 
Handling: När vi kysstes spelade det ingen roll att jag hade varit varg för några timmar sedan eller att jag skulle bli varg igen. Det spelade ingen roll att tusentals fallgropar väntade på oss så fort vi lämnade det här ögonblicket. Allt som betydde något var det här: våra näsor mot varandra, hans mjuka läppar, värken i mitt bröst. 

Tiden håller på att rinna ut för vargarna i Mercy Falls. Ingen kan stoppa jakten som ska utrota vargarna en gång för alla. Sam är förtvivlad, det är inte sommar än och Grace är fortfarande varg. Ska han och Cole lyckas hitta ett botemedel mot vargviruset innan det är för sent?

Recension: Av alla tre böckerna så tycker jag faktiskt mest om den här. Den var spännande på ett sätt som Frost och Feber inte var.

Det var intressant att läsa om Coles forskning runt vargviruset, om hans teorier och bakgrunden om hans pappa. Gillade också att läsa om Isabel och hennes föräldrar. Ah, dessa konflikter! ♥ Missuppfatta mig inte, tycker föräldrarna i den här serien är en bunt rövhål, men jag älskar att jag får massa upproriska känslor av att läsa om det. ^^

När jag först läste slutet så bläddrade jag vidare efter fler sidor, för det kändes så tvärt och oavslutat. Det kom så plötsligt. I kapitlet före var det full action och en massa serious shit going on, och sen hoppade det i tiden och jag var inte beredd alls. Men när jag tänkt på det ett tag så är jag faktiskt nöjd med slutet och att det lämnades öppet för spekulationer. Grace och Sam har ju faktiskt pratat en del om framtiden under bokens gång, så det behövde inte vara så tydligt med ett “sen hände detta”-slut. 
Även om Grace och Sams kärlekshistoria känns väldigt rätt och självklar så har jag hela tiden tyckt mer om Cole och Isabels del av böckerna. Det är möjligt att de kanske är lite för lika varandra för att det ska vara hälsosamt, haha. Men jag gillar dem och de var underhållande. Nu längtar jag till del fyra som kommer i juni 2014, eftersom att den kommer att handla om Cole och Isabel. 


Spoiler (markera för att läsa): 

  • Tycker det var lite konstigt att polisen Koenig hjälpte dem att skaffa nytt ställe att bo på. Alltså, han ville inte att nyheten om vargarna skulle komma ut, men det var verkligen en total vändning mot hur han varit innan. 
  • Jag ville veta mer om Beck! Sam fick ju bara en liten pratstund med honom innan han blev varg igen. 


Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • Där jag låg på balkonggolvet hade jag två utsiktsmöjligheter – tegelväggarna på byggnaderna på andra sidan gatan, eller kvadraten av färglös himmel ovanför mig. Alla städer såg likadana ut när man låg på rygg. – Cole
  • Livet var en tårta som såg god ut på hyllan i bageriet, men som förvandlades till sågspån och salt när jag åt av den. – Cole
Betyg: Jag tycker bäst om denna i serien, men den kommer inte riktigt upp i level: älsklingsbok. Men en go 3+/5 får den i alla fall. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!

Böckerna i serien: 

3. För evigt

Feber av Maggie Stiefvater

Titel: Feber (Linger)
Serie: Mercy Falls Vargar #2 (The Wolves of Mercy Falls #2)
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 268

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Förra året var det här vad jag ville. Jag hade många skäl att önska att jag var en del av vargflocken i skogen bakom mitt hus. Men nu iakttar jag inte längre vargarna och väntar på att en av dem ska komma till mig. Istället är det vargarna som iakttar mig och väntar på att jag ska komma till dem. 

Grace borde vara lycklig. Sam har klarat sig genom hela vintern utan att förvandlas till varg. Men en våldsam feber rasar i hennes kropp och för var dag som går växer vargen inom henne sig allt starkare och hotar att ta över henne. Kommer hon att förvandlas när vintern kommer?

Recension: Jag tycker bättre om den här än första boken, Frost. Det är nog ganska ovanligt att en serie bara blir bättre och bättre, ofta är ju första boken bra och så går det utför efter det.

I Feber tycker jag det märks ganska tydligt att författaren känner sig mer hemma i berättelsen och allt känns mer naturligt och äkta. Att det är två point of wiev-karaktärer till, Isabel och Cole St. Clair, tycker jag bara är en fördel. Först blev jag rädd att det bara skulle bli två personer till att blanda ihop med varandra, men så blev det inte. Cole och Isabel är väldigt annorlunda båda två och tillför ett helt annat djup till berättelsen än vad Grace och Sam gör. Cole är ju dessutom riktigt underhållande att följa.

Till skillnad från Frost så väckte Feber helt klart mycket mer känslor hos mig. Både för personernas öden och för att de var mer levande och lättare att identifiera sig med.

Spoiler, markera texten för att läsa: [Alltså. Blev så himla arg på Graces föräldrar! Hon låg liksom på sjukhuset och spydde blod och hennes pappas första prioritet var att slå till Sam för att hon smet till honom. What the..? Hon är nästan myndig och är typ världen mest ansvarstagande tonåring. Jag var allmänt förbannad på dem genom hela boken för deras moralpanik efter 17 år av försummelse.]

Minnesvärda citat/tankar/stycken:

  • “Drick tillräckligt mycket av det här, och du kommer att paddla till Kina i det där badkaret.” – Cole
  • När de var i musikstudion och man fick veta en grej om Cole. 

Betyg: Den var bättre än Frost, men ändå inte riktigt i omg-vad-bra-nivå, så den får 3+/5.

Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!

Böcker i serien:

2. Feber

Frost av Maggie Stiefvater

Titel: Frost (Shiver)
Serie: Mercy Falls Vargar #1 (The Wolves of Mercy Falls)
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 284

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Sedan öppnade jag ögonen och här fanns bara Grace och jag – ingenting annat, bara Grace och jag – hon som pressade ihop läpparna som för att behålla min kyss inom sig, och jag som höll ögonblicket i händerna som en skör liten fågel.

I åratal har Grace betraktat vargarna i skogen bakom huset. Speciellt en varg fascinerar henne – vargen som räddade livet på henne som barn. Hennes varg. Sam är den vargen och några dyrbara månader varje sommar får han vara människa innan frosten tvingar honom att förvandlas igen. Ödet för dem båda samman och nu kan de inte leva utan varandra. Men vintern är nära och sam för en ojämn kamp för att förbli människa och för att få stanna hos Grace.

Recension: Jag gillar verkligen idén med vargarna i den här serien. Det är liksom inga vanliga varulvar som förvandlas vid fullmåne, utan de förvandlas när det är kallt väder. Jag gillar också att de verkligen blir vargar, så när de förvandlas så har de inte sina egna tankar och värderingar, inte heller några mänskliga minnen. Det gör det hela så definitivt på nåt vis.

Tyvärr tycker jag det brister lite i berättarrösterna på grund av att Sam och Grace har egna kapitel. Deras berättarröster är alldeles för lika (även om de beskrivs som ganska olika) för att jag ska se det som en fördel. Jag vande mig efter ett tag men i början tyckte jag det kändes hemskt löjligt.

Handlingen är ju inte direkt originell men boken är ändå medryckande. Jag läser snabbt sida efter sida, för den är ju spännande och underhållande. Jag vill veta vad som kommer hända, jag bryr mig om dem för de är ju söta ihop. Men det var inte direkt någon wow-känsla, tyvärr.

Jag läser dock andra boken nu och tycker den är bättre. 🙂

Minnesvärda citat/tankar/stycken:

  • När de var i den där godisaffären och de pratade med tjejen i kassan. Det var gulligt. 
  • Det mesta Rachel sa, himla pratmaskin, haha! Och att hon kallade Sam för “Pojken” hela tiden. 
Betyg: Den hade sina brister men den var ändå underhållande och en riktig bladvändare, så den får 3/5 av mig. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!

Böcker i serien:
1. Frost
2. Feber
3. För evigt

Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn

Titel: Vid hägerns skarpa skri (The Harsh Cry of the Heron)
Serie: Sagan om klanen Otori #4 (Tales of the Otori #4)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 641

Spoilers är inom [ ], markera texten för att läsa. 

Handling: Takeos och Kaedes äktenskap har nu varat i 15 år. De har härskat över de tre rikerna, skapat fred och välstånd. [Profetian säger att Takeo endast kan falla för sin egen sons hand och han har en son utanför äktenskapet som nu är 16 år gammal! Men Kaede känner varken till sonen eller den delen av profetian.]
Samtidigt har kejsarens nya general, Saga Hideki, fått upp ögonen för de tre rikena. För att undvika en väpnad uppgörelse som kan riskera folkets välstånd, ger sig Takeo in i ett livsfarligt och grymt spel.

Recension: Jag är lite kluven vad gäller den här boken. I början kändes den bara som en enda lång epilog till tredje boken, som var menad att bli den avslutande delen. Startsträckan var alldeles för lång och det kändes som att författaren bara tvunget skulle pumpa in alla gamla namn och att alla skulle ha en uppgift. Jag menar, alla måste faktiskt inte hänga kvar efter 15 år.

Men efter ungefär halva boken blev den mycket bättre! Då började just den här bokens handling framträda mycket tydligare och saker och ting tog fart. Jag blev dock riktigt irriterad på både Takeo och Kaede. Takeo för att han inte berättade om viktiga grejer för Kaede trots att det var allmänt känt hos utomstående, och jag blev irriterad på Kaede för hennes gammaldags syn på tvillingar.

En person som jag gillade riktigt mycket är Shigeko, hon verkade ha fått Takeos och Kaedes bästa egenskaper. Jag gillade också att följa Maya och Miki, tycker de var intressanta att följa.

En sak som författaren borde haft lite större koll på är att hon i de förta tre böckerna skrev i tredjeperson i alla kapitel utom Takeos, som hon skrev i jag-form. Men i Vid hägerns skarpa skri så skriver hon i tredjeperson även i hans kapitel. Dessutom så kan hon börja ett kapitel med en viss person men sedan hoppa över till en annan person. Det blir lite virrigt ibland, särskilt i början när hon bara pumpat in alla namn.


Sammanfattning: Trots bristerna så har jag genom bokens gång ändrat uppfattning om den, i början tyckte jag inte den var mycket att hurra för men den tog sig och jag tyckte faktiskt om slutet. Det är sällan jag avslutar en bok med gråten i halsen som jag gjorde nu.

Betyg: I början tänkte jag inte ge den mer än 2, men eftersom den blev mycket bättre mot mitten och slutade bra så ger jag den faktiskt 3-!

Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!


Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv (<– recension!) 
2. På kudde av gräs (<– recension!)
3. Under lysande måne (<– recension!)
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv

Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDONBokus