Och varje morgon blir vägen hem längre och längre – Fredrik Backman

Titel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 86
Utgiven: 2017
Goodreads-snitt: 4,3

Köp den: Adlibris   Bokus

Han kan verkligen det här med ord, herr Backman. Det behövdes inte många för att jag skulle få en klump i halsen av igenkänning. Det är verkligen magiskt hur han med så små medel kan skapa en känsla i texten, en känsla för vem den här personen är, vad de tycker om och relationer mellan personer. Det är fint. Det finns en liknelse i boken som säger ungefär såhär; att farmors kropp lämnade jordelivet före huvudet, men i fallet med farfar så var det huvudet som lämnade först och kroppen fanns levde kvar. Tyckte det var en så himla träffande och bra förklaring. Enkelt för något så svårt.

I den här boken måste jag dock säga att jag hade lite svårt att hänga med i svängarna alla gånger. Den hoppar lite mellan att han tror att barnbarnet är sonen och några gånger hade jag lite svårt att förstå vem han trodde att det var. Trodde inte att det någonsin skulle behövas från Backman, han är ju kung över dem, men den hade verkligen tålt lite mer utsvävningar.

Men ändå, jag tycker verkligen om det. Den är SÅ, SÅ fin. Älskar att intäkterna för alla köp går till hjärnforskning. Det är ju helt klart värt det att köpa den bara på grund av det!


Andra böcker jag läst av Backman; 
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här 
Björnstad

Norrsken av Frida Skybäck


Titel: Norrsken
Serie: Systrarna Stiernfors 1
Författare: Frida Skybäck
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 3,05

Köp den: Adlibris  Bokus

Nu har jag kanske inte läst jättemånga sådana här böcker tidigare, utan mer sett det i film, men vanligtvis tycker jag att den här typen av handlingar brukar kännas lite banala. Vi har en giftasvuxen kvinna som ska tilldelas en man, alternativt väntar på att den stora kärleken ska dimpa ner. Trånande åt ett håll och familjearv åt ett annat…

Men det jag tyckte var så himla nice med den här boken, var att en får inblick i hur livet verkligen såg ut för unga kvinnor på den här tiden. När jag läste Norrsken så insåg jag till fullo (nåja, så nära jag som privilegierad kan komma då) hur utlämnade de var. Tänk om hon absolut inte ville gifta sig med mannen som tilldelades henne? Tänk om hon egentligen tycker mer om någon annan, som kanske inte är ett lika gott parti? Det här var ju verkligen inga ovanliga rädslor… Men tänk om hon – sitter ni ner nu? – VILL VARA FÖR SIG SJÄLV? Vill vara en egen person och inte vara beroende av en man? Det var liksom inte ens ett alternativ, livet funkade inte så att de bara kunde skita i reglerna och köra sitt eget rejs. Det är så himla sjukt att tänka på att det var så här bara lite över 100 år sedan, I SVERIGE. Och att det FORTFARANDE är såhär på vissa platser i världen.

*andningspaus för att jag uppenbarligen inte kan låta bli att bli politisk*

För att tala om själva boken då, så upplevde jag att det tog väldigt lång tid innan man fick veta vad det egentligen var som hade hänt. Någonting hemskt hade ju skett som gjorde att Cecilia hade varit borta under ett år och det här gjorde att Cecilias föräldrar skämdes väldigt mycket. Redan ganska tidigt in i boken hade jag mina misstankar, så när det visade sig att jag hade rätt blev jag nästan lite irriterad. Dels för att det kändes så förutsägbart och dels för att det målades upp som något så skamligt under så stor del av boken, så jag trodde nästan ändå att det skulle vara något annat.

Trots att det är en aning repetitiv i Cecilias ältande över det förgångna och sina farhågor för hur livet ska bli, så är den väldigt spännande. Den är skriven på ett enkelt och vackert sätt som var väldigt lätt att flyga igenom. Den är dels skriven i “nutid” och dels genom dagboksanteckningar där man får ta del av Cecilias innersta tankar. Jag greps av hur nyanserad Cecilia var som huvudperson. Det var fint att till hundra procent få följa kvinnan och hennes tankar och känslor inför att bli tilldelad en lämplig kandidat att gifta sig med.

Vill inte avslöja slutet här, men kan ändå säga att det skrevs väldigt bra. Även om jag väldigt gärna ville ha solsken och magbubblande lycka i slutet så kändes den ärlig i hur det ändå blev. Jag nog till och med att slutet gjorde att hela boken blev ännu starkare och viktigare än den redan var.

Lilla Berlin – Leva life av Ellen Ekman


Författare/Illustratör: Ellen Ekman
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 160

Som vanligt med Lilla Berlin är det ämnen som kan beröra alla. Mycket feminism och normkritik, men också en del pricksäkra bilder som visar hur löjligt beroende en egentligen är av sociala medier.

Detta var det första av albumen jag läste, tidigare har jag bara läst Lilla Berlin när jag kommit över tidningen Metro. Så det var kul att jag nu lärde känna personerna i serierna lite bättre. Innan har jag inte tänkt på att det är samma återkommande personer som är med i serien.

En sak jag verkligen tyckte var skitkul som jag aldrig har lagt märke till innan är folket i bakgrunden, deras minspel är helt oslagbara. Till exempel den här personen vars hår börjar brinna i bakgrunden av en frisörsalong. Konversationen i serien hade ingenting med det att göra. Helt underbart.

Lilla Berlin är ju alltid Lilla Berlin, helt fantastiskt. Kritiskt, roligt och alltid rätt i tiden. Dock måste jag säga att albumet efter ett tag blev lite enformigt. Det var bara de vanliga stripparna på fyra bilder bilder i varje, med undantag av några som var lite längre. Hade bara formatet varit lite mer varierande så hade den nog fått full pott av mig. Men jag kommer absolut kolla in hennes andra album i samma serie.

Saga, Volume 2 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 2 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2013
Goodreads-snitt: 4.59
Mitt betyg: 4.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Volym två tar vid precis där den första volymen slutade, vilket jag blev glad över. Det är ofta så jobbigt när det slutar med cliffhangers och så börjar inte ens nästa bok/avsnitt/whatever med att ge en det svar en så desperat vill ha. 

Däremot måste jag säga att jag blev lite besviken, för den är inte alls så skruvad och skum som den första volymen var. Och med tanke på att mötet med Markos föräldrar var uppbyggt som en överraskning blev det inte alls så mycket konflikter som jag trodde att det skulle bli. Det visade sig till och med att jag tyckte riktigt bra om Markos pappa. Gillade att en fick veta lite mer om Markos bakgrund också, men jag hade nog tycker mer om det om det hade översatts till engelska och inte hans fakkin egna språk. Fattar inte alls, hade ju verkligen velat veta vad de snackade om. 

Jämfört med den första volymen så kändes det inte som att det hände så mycket i den här. Det var mycket Alana som väntade på att Marko skulle fixa problem, och på tal om det – vad fasiken hände med att hon från början var så stridslysten och Markos ovilja mot våld? Det blev ju totalt ombytta roller. 

Jag hade helt klart en del problem med den här som jag inte kände av alls i den första volymen. Men trots det så var den fortfarande sjukt snygg, älskar färgerna och dialogen. Handlingen drivs snabbt framåt och den är otroligt medryckande. Hoppas bara att problemen jag hade blir mindre i volym tre, för vill verkligen ha mer av Saga! 

Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

Saga, Volume 1 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 1 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.33
Mitt betyg: 4.5
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Den här serien gjorde ju så att hela bokbloggarvärlden exploderade av hyllarop ett tag. Blev aspeppad men samtidigt lite rädd. Då hade jag inte läst några seriealbum än så visste inte om det skulle vara något för mig, men nyfikenheten var väckt och när jag råkade få syn på seriehyllan på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna hem dem. 

Kan börja med att säga att Saga kanske inte är något för dem som har svårt för naket, sex, blod och våld – för det är det mycket av. Däremot blir det aldrig smaklöst! Men eftersom jag är en sucker för sånt där så blev jag helt frälst på första sidan, som började med en förlossning och repliken: “Am I shitting? It feels like I’m shitting!” 

Den största styrkan tror jag är berättarstilen. Det är så himla skönt lössläppt stämning med en stor portion humor och jag älskar att det är berättat ur barnets perspektiv, från framtiden. Jag tycker också väldigt mycket om karaktärerna. Alana, som är så tuff och Marco, som är så mjuk men ändå modig. Utöver dem finns det också flera intressanta bikaraktärer, som Izabel och The Lying Cat (så himla cool!). 

Det är inte bara kick ass karaktärer utan det är även så himla spännande! Sidorna flyger fram, det är lättläst och roligt. Och fantastiskt fina färger och illustrationer. Jag är glad att jag lånade hem tvåan också, för slutet alltså, det gjorde att jag ville ha mer med en gång. 

Smakprov: 


Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

“Bilbo: En hobbits äventyr” av JRR. Tolkien

Titel: Bilbo: En hobbits äventyr
Originaltitel: The Hobbit, or There and Back Again
Författare: JRR. Tolkien
Översättare: Britt G. Hallqvist
Sidantal: 229
Utgivningsår: 2001 (orig. 1937) 
Goodreads-snitt: 4.21
Mitt betyg: 4.0

Köp den (nyare utgåva): Adlibris – CDON – Bokus


Handling: Halvt motvilligt följer den fridsamme hoben Bilbo med den store trollkarlen Gandalf i jakten på dvärgarnas guldskatt. Otaliga faror och svårigheter tornar upp sig på vägen. Med list och tur och tack vare Gollums osynlighetsring lyckas Bilbo och hans följe ta sig fram till den ruvande draken Smaug för den avgörande striden.

Mina tankar: Till en början blev jag positivt överraskad över hur lätt den var att läsa. Det märks verkligen att Tolkien skrev den för sitt/sina (har ingen aning om hur många han hade) barn. Den är mycket lättare att ta sig igenom än Sagan om Ringen och den är också väldigt mycket mer lättsam i tonen, även om den helt klart är mer skrämmande än dagens barnböcker. Jag tycker själv att den stundtals påminde lite om Narnia, även om Narnia ändå är snäppet mer barnvänlig. ^^ 

Efter ett tag började jag dock känna att jag hade velat ha lite mer av den. Den var så himla kortfattad och när en tänker på Sagan om Ringen så är Bilbo som en snabbspolning i jämförelse. Det blev verkligen en extrem skillnad mot filmatiseringarna! Det brukar ju alltid vara mer eller mindre avvikelser från böcker när de blir till film, men att just den här korta lilla boken blev till tre långa filmer (!) är helt sjukt. Förutom att de uppenbarligen har lagt till lite extra krydda i filmerna så har de verkligen kramat ur varenda sida i boken efter material. Sådant som bara nämns lite kort i boken tar ju liksom upp lång tid i filmerna. Kan inte släppa detta alltså, haha. 

Såhär i efterhand så önskar jag att jag hade läst den på engelska, för det fanns en del i översättningen som jag verkligen störde mig på. Det tog till exempel orimligt lång tid för mig att inse att det med Vättar menades Orcher. Satt liksom och funderade på varför vättar helt plötsligt blandades in i leken och vänta lite här nu, vafasiken var det inte Orcher som kom här och ställde till det…? 

Hur som helst så är jag glad att jag läste den. Bilbo är en riktigt söt liten bok som går snabbt att läsa och serien känns mer komplett nu när jag äntligen har läst den. 🙂

“När gud var en kanin” av Sarah Winman

Titel: När gud var en kanin
Originaltitel: When God Was a Rabbit
Författare: Sarah Winman
Översättare: Helen Ljungmark
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2011 
Goodreads-snitt: 3.64
Mitt betyg: 4.5

Köp den: AdlibrisCDONBokus


Handling: Det här är en bok om en bror och en syster. Det är en bok om hemligheter, barndom och om att växa upp. En bok om vänskap och familjeband, triumfer och tragedier och allt däremellan. Men mer än något annat är det en bok om kärlek i alla dess former. 


Mina tankar: Jag visste verkligen ingenting om den här boken när jag hittade den på en loppis. Först var det titeln som lockade mig, och sen tyckte jag också att omslaget var väldigt fint. Även fast baksidestexten är väldigt vag var det något som lockade mig. Jag tycker nog att det var lika bra, för detta känns som en bok en tjänar på att inte veta något om innan en läser den. Ofta vet jag ungefär vad jag har att förvänta mig, eftersom jag läst andras recensioner och för att jag oftast läser böcker där jag är någorlunda insatt i handlingen. 

Varför jag tycker att När gud var en kanin tjänar på att läsas utan att veta för mycket om den är för att den egentligen inte har någon riktig handling en kan säga att “ja, det är det här som händer, på grund av detta, vilket leder till något annat”. Det är helt enkelt en uppväxtskildring där en får ta del av minnen och händelser ur ett barns liv. Även om det inte verkade finnas något direkt syfte med minnena och att det fick ta sin tid i början, så kändes det aldrig tråkigt. 

Den här boken är alltså inte handlingsdriven utan en förs som läsare framåt genom en historia genom att lära känna karaktärerna på djupet, och de var så himla härliga allihop. De var så roliga, smarta och annorlunda men samtidigt så vanliga. Och sa jag härliga? Boken berättas i början ur Ellys perspektiv när hon var ett barn och senare i boken är det fortfarande hon som berättarröst, men hon har blivit vuxen. När hon var barn påminde hon så mycket om Scout i To Kill a Mockingbird. Jag vet inte om jag bara påmindes om henne för att det är en lite liknande typ av berättelse, eller om de faktiskt är väldigt lika. Som barn var de båda i alla fall ganska annorlunda från andra barn och de tänkte mycket. 

Förutom Elly fanns det många andra karaktärer som jag tyckte mycket om. Jag älskade exempelvis hennes bror Joe och deras faster Nancy. Familjedynamiken var så himla fint beskriven på något sätt. Gillar också att det fanns med flera hbt-personer som bara fick vara det utan att det problematiserades. 

Det enda jag inte riktigt är hundra på att jag gillar är att det hände en helt oväntad grej i slutet som ändrade bokens karaktär lite och jag såg aldrig riktigt meningen med vändningen. Men trots det så fick den ett fint avslut och det är nog en bok jag kommer bära med mig länge framöver. 

“Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” av Ransom Riggs

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Serie: Miss Peregrine’s Peculiar Children #1
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 3.79
Mitt betyg: 4.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus



Handling: En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier… 
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är så klart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfas förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framför allt står det klart: De besynnerliga barnen kan fortfarande vara vid liv. 

Mina tankar: I början fastnade jag faktiskt inte så hårt för den här. Tyckte inte alls att den var så spooky som jag trodde den skulle vara. Det var faktiskt mest bilderna som fick mig att fortsätta i början, eftersom det var en så speciell idé. Så det var ju tur för mig att jag är envis och alltid vill avsluta böcker, för efter ungefär 100 sidor eller något började det ta fart på händelserna! 

De besynnerliga barnen var verkligen roliga att läsa om. Det var inte bara sådana förmågor som har blivit så vanliga nu, med osynlighet och tankeläsning, om ni förstår vad jag menar? Nej, det var mer annorlunda förmågor, till exempel en som svävade som en ballong helt okontrollerat och en som hade massa bin inom sig… weird. Men så kul att få bli lite överraskad och pressa sig att läsa vidare bara för att få veta mer om alla speciella barn. 

En annan grej jag också tyckte var riktigt spännande och annorlunda med boken var tidsresegrejen, eller hur tiden kontrollerades. Vet att det finns en del böcker som har med tidsresor som jag inte har läst, men tror nog ändå att den här idén var ganska speciell. 

Spoiler: [Alltså. Jag kan verkligen inte låta bli att störa mig på romansen mellan Jacob och Emma (hette hon det?). Jag menar, hon var ju faktiskt hans farfars gamla lover, typ. Ja, hon har ju stannat lite i tiden och sådär, så hon såg ju inte ut som någon skröplig tant, men ändå? Måste det verkligen vara en romans med i varenda bok så att om det inte finns någon självklar kandidat tar man en som haft ett förhållande med huvudpersonens farfar? Riiight. Hahah… Kan hända att jag ändrar mig, för jag gillar Emma, det är inte det. Tycker bara det kändes lite onödigt och framtvingat.]

Hur som helst. Även om den inte var så creepy som jag trodde, så slutade det ändå med att jag gillade den väldigt mycket. Rekommenderar till alla som vill läsa något annorlunda! 🙂 

Böckerna i serien: 
1. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
2. Spökstaden
3. Ej utkommen, eng titel: Library of Souls

“Kunskapens frukt” av Liv Strömquist

Titel: Kunskapens frukt
Författare/illustratör: Liv Strömquist
Sidantal: 143
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 4.43
Mitt betyg: 4.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Handling: Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, bordelineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?


I en brokig mosaik bestående av gamla greker, stenålderskvinnor, Sigmund Freud, Magnus Uggla, prinsessan Törnrosa, hinduistiska gudinnor, Dogge Doggelito, biologiböcker och Stig Larsson försöker Liv Strömquist knåpa ihop en bild av det organ som Gustave Coubert kallade Världens ursprung.

Mina tankar: Det blev två premiärer för mig i den här, det var dels det första jag läst av Liv Strömquist och det var också mitt första seriealbum! Och den här gick inte av för hackor, alltså. 

Hon är ju riktigt vass, Liv. Hon tar tag i saker, vrider och vänder på det några varv tills en inser hur himla sjukt det är. Samtidigt som jag blir frustrerad över alla snubbar som tagit sig rättigheter att förklara om och bestämma saker över kvinnors kroppar i typ alla tider så skrattar jag högt så många gånger bara för alla smart ass kommentarer och liknelser. Ja, det är bara sjukt underhållande. Och fruktansvärt att den ens ska behövas. *kokar* 

Den är fullspäckad med fakta och historia. Det är väldigt intressant, men jag tvivlar på att jag hade orkat ta mig igenom samma fakta om det var i vanlig bokform, så jag är glad att det blev ett seriealbum. Om jag ska säga något mindre positivt så är det att många rutor var fyllda av bara text, intressant text förvisso, men det hade varit roligt med ännu mer bilder. Och även fast det är intressant med de historiska aspekterna så skulle jag velat ha lite mer nutid och vardagsanekdoter. 

Men allt som allt; den är sjukt bra, rolig, lärorik och väcker mycket känslor. Rekommenderar den till alla! 

Smakprov: 


“Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren

Titel: Cirkeln
Serie: Engelsfors #1
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 516
Utgivningsår: 2011
Goodreads-snitt: 3.80
Mitt betyg: 4.0

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Mina tankar: Jag hade tänkt läsa den här hur länge som helst. När jag fick nys om att den skulle bli film så tänkte jag att det var dags att göra slag i saken, så jag köpte den och läste den som en av böckerna i 2014s tre på tre-utmaning.

Till en början hade jag lite svårt att komma in i den. Det blev spännande ganska fort och jag gillade mystiken och rädslan, men problemet var att det var så många nya karaktärer att ta in på en och samma gång. Dessutom kände jag att att karaktärerna var lite väl stereotypa så det var inget speciellt utmärkande hos dem. Men allt eftersom jag lärde känna dem så tyckte jag mer och mer om dem. Även om alla var så totalt olika varandra, så är de också ganska lika på många sätt. De vill alla bara passa in. Det var fint att se hur de gick från att hata varandra, till att acceptera varandra och sedan faktiskt forma någon slags vänskap.

Jag gillade också att karaktärerna inte var några mästare på magi, att de inte hade någon naturlig fallenhet för det bara för att de blivit utvalda. Utan de tilläts göra en del fel och speciellt en person löpte ju lite amok. Jag känner att en som läsare också får lära känna magin lite mer när karaktärerna inte bara använder den som några praktexempel, som om det är naturligt för dem. Själva idén med magin kändes ganska vanlig och inte direkt överraskande, men däremot så tyckte jag verkligen om Mönstrens bok. Det var en ny och intressant idé som jag inte läst något liknande någon annanstans.

En grej jag uppskattade väldigt mycket med Cirkeln är att karaktärernas liv känns så verkliga. Tonåren är inte romantiserad på något sätt så som den kan vara i många young adult-böcker. Här fanns frånvarande föräldrar, alkoholproblem, sex, droger och mobbing. Och allt kändes som hämtat ut verkligheten, som att det faktiskt var tonåringar som berättat och inte vuxna som försökt låtsas. Ett till plus är det inte finns med några kärlekstrianglar eller insta-love, så himla skönt att slippa ibland!

Allt som allt så uppskattade jag verkligen Cirkeln och jag ser fram emot att fortsätta på serien och se hur filmatiseringen blir! *pepp*

Böckerna i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln