Vetenskapen bakom Game of Thrones

En långsam eftermiddag på jobbet gick jag och snokade lite bland våra tidskrifter. Då märkte jag något som jag missade när jag tagit emot dem – nämligen att Illustrerad Vetenskap (nr 9, 2017) hade skrivit en artikel om Game of Thrones!

På fyra uppslag har de tagit upp fyra olika teman som förekommer i serien och skriver ut fakta om dem. Temana de skriver om är Isen, Elden, Familjerna och Morden. It pretty much sums it up, am I right?

Isen – Skulle det till exempel vara möjligt att bygga en 200 meter hög ismur? Bygga, ja. Men den skulle inte stå kvar så länge eftersom det är så mycket högre tryck där uppe och smältpunkten sänks. De ställer också frågan om levande varelser kan förvandlas till zombier. Svaret är att det går (kanske inte med människor då – än i alla fall), men de tar upp parasitsteklar som exempel, vilka gör något lite liknande för att klara sig. De äter sig in i en exempelvis nyckelpiga och gör den till sin slav som skrämmer iväg fienderna. (SÅ SJUKT beteende??)

Elden – De frågar sig om människor kan gå genom eld utan att få brännskador? Svaret är som vi nog alla förstår, nej. Men att vi är så himla svaga trodde jag inte, tydligen får vi blåsor på huden redan när den värms upp till 55 grader? Men hur är det med bastu då, undrar jag? Men det kanske är skillnad på att vistas I det och att bli träffad av en låga med samma gradnivå? Fråga inte mig!!

Familjerna – De reder ut hur hämnd påverkar en människa, så himla spännande tyckte jag. Jag förstod det som att om hämnden är befogad utlöser den lyckokänslor hos den som blivit kränkt eller förrådd. Så en som utdelar straff å en annan persons vägnar skulle inte få de här lyckokänslorna. Undrar om lyckokänslorna hos den som vill ha hämnden blir lika starka då som om hen skulle utdelat straffet själv?

Morden – Här går de igenom några minnesvärda mord som skett genom seriens gång. Till exempel skriver de om ett verkligt fall där en spansk guvernör år 1599 blev mördad genom att få smält guld hällt i halsen och de går igenom om en människas kranium verkligen kan krossas med bara nävarna. De listar också upp olika gifter och deras symtom för att komma fram till om det finns något gift som kan döda snabbt och diskret.

Mycket spännande! Passa på att läsa nu innan nästa säsong av Game of Thrones börjar, så att ni kan titta på det ur nya faktagranskande ögon. 😉

Bokbloggsjerka – böcker jag längtar efter


Standardintro: Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar “Bokbloggsjerka“.

Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu? 

Svaret på den frågan är helt klart Winds of Winter! Det är den sjätte boken i A Song of Ice and Fire. Läste ju ut femman för några veckor sedan och väntan är redan O-UT-HÄRDLIG! Spenderar dagarna med att titta på intervjuer med George på youtube och tänker att han på så vis kanske skriver lite fortare..? Hoppas stenhårt på att den kommer ut under 2014 som det står här. Har nog aldrig längtat så mycket efter en bok som den här.

En annan serie som ligger och ropar på uppmärksamhet är Blodsarvet av den svenska författaren Henrik Larsson. Den tredje och sista boken kom ut i våras, men jag har ett stort boknördsproblem. Alla finns inte i samma format! *sliter mig i håret* Allra helst vill jag ha alla inbundna, eftersom jag tycker de är finast och bäst och lättast att läsa och de förstörs inte av några omläsningar som pocket gör. MEN, tvåan finns bara som pocket. Ettan finns som både pocket och inbunden och när jag väl börjat acceptera det faktum att jag kanske får köpa dem i pocket så inser jag till min fasa: sista boken finns bara som inbunden! (<– Föreställ er skräckfilmsljud.) Där står ettan och trean så fint och finns som inbundna och så står tvåan där med sitt pockettryne och bara hånler åt mig. Men det är antagligen bara en tidsfråga innan sista också finns som pocket så jag vår väl vänta tills dess…

Well, detta blev väl lite av ett inlägg för mig att avreagera mig i också, men här har ni i alla fall svaret. De böcker jag längtar efter mest just nu är Winds of Winter och alla tre (Krigarhjärta, Isöhäxan och Profetens tid) i Blodsarvet. 🙂



A Dance With Dragons av George R. R. Martin

Titel: A Dance with Dragons
Serie: A Song of Ice and Fire
Författare: George R. R. Martin
Sidantal: 1184
Handling: In the aftermatch of a colossal battle, new threats are emerging from every direction. Tyrion Lannister, having killed his father, and wrongfully accused of killing his nephew, King Joffrey, has escaped from Kings Landing with a price on his head. To the north lies the great Wall of ice and stone – a structure only as strong as those guarding it. Eddard Stark’s bastard son Jon Snow has been elected 998th Lord Commander of the Night’s Watch. But Jon has enamies both inside and beyond the Wall. And in the east Daenarys Targaryen struggles to hold a city on dreams and dust.

De grejer som kan vara spoilers skriver jag inom [ ], markera för att läsa.

Recension: Jag måste bara säga wow, så: WOW! Den har var en riktig höjdare! Som jag förstod när jag läste slutordet i föregående bok, A Feast for Crows, så hör dessa två ihop. Man kan säga att det är samma bok, eftersom att båda tar vid minuterna efter slutet av bok tre. Skillnaderna är att de fokuserar på olika personer som befinner sig i olika delar av världen. Feast fokuserade på händelserna i Kings Landing och Dance fokuserar mer på händelserna Across the Narrow Sea och the Wall.

Jag tycker mer om Dance än Feast och det är helt enkelt för att den har med fler av mina favoritkaraktärer. Annars är det i stort sett samma.

Vissa personer, som till exempel Victarion Greyjoy tycker jag nästan bara blir lite för mycket att ha med. Jag förstår det på ett sätt, han kommer med i leken liksom och då måste man få hans point of view. Men jag tycker att det vore roligare att få läsa mer om de personer man redan känner och älskar (eller hatar). Sansa var med alldeles för lite i Feast och lika så Arya, även fast hon får lite mer plats. Arya är riktigt intressant att följa och jag skulle lätt vilja läsa en hel bok ur bara hennes perspektiv. Hennes storyline är bara så fascinerande!

En annan person som jag följde med skräckblandad fascination (tänker inte säga förtjusning) är Theon och hans upplevelser i Dreadfort och Winterfell. Jag säger bara: shit, vad George är bra på att trappa upp olycksbådande stämning och skräck för en fiktiv person. Jag menar, [det är mer än bara tortyr, det är psykisk tortyr också. Att få någon att förneka sitt namn och den man är måste vara det värsta man kan göra. Så himla smart.]

Det var riktigt intressant att följa Jon också. Att läsa om hur han hanterade det verkliga hotet north of the Wall. Jag är imponerad av sättet han löste det med the Wildlings. En sak som dödar mig är att [man inte vet om han är död eller om han kommer att överleva! I hans sista kapitel så blev han ju knivhuggen fyra gånger. Jag hoppas dock att han överlever genom att sammanlänka sig med Snow som Bran gör med Summer och Hodor. Vill verkligen inte att han ska dö! Men jag ska inte hoppas för mycket…]

Vad gäller Daenerys är jag faktiskt glad att hon faktiskt har lite problem med sina drakar och inte bara glider fram med dem bara för att hon är the mother of dragons, liksom. Det slutade riktigt spännande för henne!

Om jag ska säga något negativt om A Dance with Dragons (och hela serien i allmänhet) är att den kan vara lite långdragen. När det är spännande så vill man liksom bara veta vad som kommer hända och man ser inget annat än det som för berättelsen vidare. Men för mig, (och säkert många andra) som kommer läsa om dem, så ser jag det också som positivt att de är så långdragna och detaljrika. För när man läser andra gången så kan man fokusera mer på det, eftersom man redan vet vad som kommer hända. Jag ser det som ett tecken på att det är en bra serie, när man ständigt kan hitta detaljer som man inte tänkt på förut. Det gör liksom att man kan hitta lite guld i dem även när man läser om dem.

Sammanfattning: George R. R. Martin fortsätter att leverera! Han slänger in ännu fler karaktärer än vad man trodde var möjligt och han lyckas bra, även om jag personligen skulle önskat mer tid med mina favoriter som varit med sedan början. Det finns många lösa trådar som ska knytas ihop, men han har väl ungefär 2000 sidor till på sig att göra det på. Nu återstår en (förhoppningsvis inte flera år) lång väntan på Winds of Winter


Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • “A reader lives a thousand lives before he dies. The man who never reads, lives only one.” – Jojen Reed
  • “Cunt again? It was odd how men like Suggs used that word to demean women when it was the only part of women thay valued.” – Asha Greyjoy



Betyg: Den var sjukt bra och jag fick läsa om mina favoriter (även fast det var kanske lite för lite till exempel för Arya). Och man fick ändå ta del av händelserna i Kings Landing. Så det kan inte bli annat än full pott för den här! 5/5 poäng.

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Andra böcker i serien:
1. A Game of Thrones (Recension)
2. A Clash of Kings
3. A Storm of Swords (Recension
4. A Feast for Crows (Recension
5. A Dance with Dragons

(Två böcker till är planerade.)

Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDONBokus
Inbunden: AdlibrisCDONBokus

Bokbloggsjerka 9-12 augusti

Nu är det dags för jerkan igen och frågan är: vad läser du just nu? 

Just nu läser jag A Dance with Dragons, det är femte delen i A Song of Ice and Fire. Jag skulle vilja säga att det är ganska plågsamt just nu. För det är olidligt spännande hela tiden, nästan varje kapitel det senaste har slutat med världshistoriens värsta cliffhangers. Det i kombination med att Winds of Winter (sjätte boken) inte ens har blivit färdigskriven än är rätt jobbigt. Så jag drygar på så mycket jag kan utan att dö av iver att få veta vad som händer. Fast några dagar hit eller dit gör väl egentligen ingen skillnad i det stora hela när jag sen måste vänta ändå. Så jag borde väl egentligen bara läsa ut den, så att jag kan gå in på alla sidor och läsa alla kommentar under alla youtubeklipp utan att bli helt sönderspoilad.

A Dance with Dragons på Goodreads.

Som vid sidan om läsning har jag Narnia-serien. Tycker det är ganska mysigt att läsa dem en stund innan jag lägger mig på kvällen. Orkar inte läsa något alltför avancerat när jag är trött, och Narnia är ju verkligen inte svåra att förstå. Är just nu i slutet av Häxan och Lejonet.

Det är verkligen mysiga berättelser och jag önskar att de vore lite mer “vuxna”, även fast det är lite charmigt med barnsliga beskrivningar och en författare som skriver: “men nu måste vi tillbaka till Edmund…”, “det var det jag skrev om i det förra kapitlet…” osv.

Häxan och Lejonet på Goodreads.

Håller också på med en stor bok som heter Vikingen. En ganska heltäckande faktabok om, just det, vikingar. Tycker det är väldigt intressant. Läser den ibland när jag får lust.

Det är något med vikingar som alltid har fascinerat mig och i den här boken tar de verkligen upp allt; hur de bodde, hur de levde, hur båtarna byggdes och allt möjligt.

Intressant!

Vikingen på Goodreads.

Bokbloggsjerkan 26-29 juli

I denna veckas bokbloggsjerka ska man ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Behövde inte fundera en sekund. Så den var lätt. Det är så klart George R. R. Martin! Karaktärerna i A Song of Ice and Fire är riktigt, riktigt bra. De är så komplexa att de känns som riktiga personer. Det känns som att varje person kunde ha skrivit sina egna kapitel, för så avancerade är de. I the Seven Kingdoms finns inga karaktärer i svart eller vitt, utan alla är i gråskalor. 
Vissa gillar man så klart mer och andra mindre, men det är helt upp till var och en vad man tycker om för personlighetsdrag. Det är liksom inte skrivet på ett sätt som gör att det är självklart att välja en sida. Vissa författare verkar ju ha skrivit sina karaktärer med tanken att “honom ska de tycka om, så jag ger honom inga dåliga sidor”, eller “han är den dåliga kungen som ska störtas så det är bäst att inte ge honom några egenskaper som gör att de kan sympatisera med honom”. 
Om ni går in på den här länken så ser ni hur många namngivna karaktärer det finns. Bara de med namn som börjar på A går upp i nästan 150 stycken! Så totalt måste det finnas över 2000 namngivna karaktärer i serien. Och George R. R. Martin har lyckats med konststycket att ge alla point of view-karaktärer så trovärdiga personligheter att man inte kan gissa sig till hur en person kommer att reagera eller säga. 
Jag skulle kunna fortsätta så här i några hundra år, men jag tror att jag har fått fram min åsikt nu. 
Ps: Lite bonusinfo bara! Jag såg en intervju med honom, kan tyvärr inte hitta vilken det var nu, där han pratade om hur han skriver sina karaktärer. Han hade en gång fått tipset om att inte ha flera karaktärer med namn som börjar på samma bokstav. Av anledningen att läsaren kan bli förvirrad då. Men det skulle ju inte fungera, eftersom han planerade att ha fler än 26 karaktärer. Hahah, tillåt mig att asgarva. Är det jag som är lättroad eller är det skitkul? Väljer att tro på det andra. 😀

Ps igen:

Eh.. heh. Ni som läst böckerna eller sett serien kommer förstå. *slickar mina sår i tystnad* 

A Feast For Crows av George R. R. Martin

Titel: A Feast For Crows 

Serie: A Song of Ice and Fire #4

Författare: George R. R. Martin
Sidantal: 852

Det inte mycket alls i denna recension som är spoilers, men det som finns sätter jag inom [ ]. Det är bara att markera texten inom [ ] för att läsa. 


Handling: The Lannisters are in power of the Iron Throne. The war in the Seven Kingdoms has burned itself out, but in its bitter aftermatch new conflicts spark to life. The Martells of Dorne and the Starks of Winterfell seek vengeance for their dead. Euron Crow’s Eye, as a pirate ever as ever raised a sail, returns from the smoking ruins of Valyria to claim the Iron Isles.
From the ice north, where Others threaten the Wall, apprentice Maester Samwell Tarly brings a mysterious babe in arms to the Citadel. As plots, intrigue and battle threaten to engulf Westeros, victory will go to the man and women possessed of the coldest steel and the coldest hearts.

Recension: Låt mig säga som så här, den här boken lever verkligen upp till sitt namn. En fest för kråkor… kråkor gillar död och förruttnelse och sånt där mysigt. Och det är lite det som denna bok går ut på, det är mycket efter-kriget-sörjande och efter-kriget-politik. Och naturligtvis, till följd av allt kriget ställt till med, så ploppar det upp nya konflikter och med det kommer personer som vill hävda sin rätt till makten.

Jag kan tänka mig att efter A Storm of Swords (tredje boken) så blir det ganska svårt att som författare lyckas hålla storyn flytande, och det är det säkert, men grejen är att George Martin är så skicklig att det inte märks! Han har skapat så verklighetstrogna karaktärer att allt de gör verkligen känns som sånt som just den personen skulle göra. Så när landet härjas av efter-kriget-förvirring så känns det på sin plats. Skrämmande, men naturligt.

Något jag blev lite besviken över är avsaknaden av många av karaktärerna. Till exempel [Tyrion, Daenerys, Jon och Bran], de har ju varit med sedan första början och man vill liksom läsa om dem och inte om några nya personer. För vissa av dem slutade också med värsta cliffhangern i A Storm of Swords, så då är det ju extra jobbigt. A Feast for Crows känns väldigt mycket som Jaimes och Cerceis bok. De flesta kapitlen handlar om dem och Brienne, med lite avbrott för Sansa och Arya. Jag förlåter dock Gerorge för avsaknaden av många karaktärers kapitel efter att ha läst hans efterord, där han skrev att under tiden som han jobbade med boken så skrev han lika mycket om alla men att det blev över 2000 sidor så han valde att dela upp det. Han resonerade som så att det är bättre att berätta hela berättelsen om hälften av karaktärerna än halva berättelsen för alla karaktärerna. Och jag håller med honom. I A Dance With Dragons ska han ha fokuserat mer på dem som utelämnades i A Feast for Crows.

Men, jag måste dock säga att jag inte är helt missnöjd ändå. Han är en så skicklig författare så han väver in information om de karaktärer som inte har någon berättarröst i den här boken. Han lyckas liksom hålla uppe ångesten för [Tyrions] skull genom att man inte vet mer än vad [Cercei] vet. Bara för att man inte får läsa ur deras perspektiv så är de inte som bortskrapade från jordytan, utan man får läsa om deras handlingar genom andras iakttagelser. Intressant egentligen, men frustrerande när man vill veta mer!

Jag tycker det är kul att man får lära känna the Greyjoys lite närmare. Tycker deras religion känns väldigt spännande, med the Drowned God. Himla intressant idé. “What is dead may never die, but rises again harder and stronger.” Alltså, gah. Jag ryser!

Jag vill bara göra ett besök in i Georges huvud och se hur saker och ting går till där inne. Han lyckas skapa karaktärer som är rena motsatser till varandra, men ändå kan man sympatisera med alla. Det är klart att man gillar vissa mer eller mindre än andra, men i alla fall jag upptäcker egenskaper hos alla som jag tycker om, även fast jag egentligen inte gillar själva personen. Hur kommer han på allting? Han är en fantastisk man. 

Sammanfattning: A Feast for Crows är precis som den låter. Det är händelser ur ett krigshärjat land, om personer som griper efter halmstrån för att hålla kvar vid makten, om personer i andra änden av landet som griper efter andra halmstrån för att klara livhanken. Pakter som ingås, löften som bryts. En mix av människor som man aldrig trodde skulle ha något med varandra att göra som tvärt om, de möts och behöver varandra hjälp. En helt fantastisk bok och en värdig del i A Song of Ice and Fire.

Betyg: Den är verkligen jättebra och jag älskar den. Men på grund av att inte alla karaktärer var med så mycket som jag skulle önskat så blir det inte riktigt full pott, men ändå ett 4,5.

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Andra böcker i serien:
1. A Game of Thrones (Recension)
2. A Clash of Kings
3. A Storm of Swords (Recension
4. A Feast for Crows
5. A Dance with Dragons (Recension

Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDON Bokus
Inbunden: AdlibrisCDONBokus

Game of Thrones // A Song of Ice and Fire har ALLT som behövs

Till er som inte sett serien eller läst böckerna har jag bara en sak att säga; ni har missat något stort och fantastiskt. 

Ta bara en titt på bilderna nedan, så förstår ni hur heltäckande det är. 😉 
Tror inte jag behöver skriva “HAHAHA” för att ni ska förstå att jag skrattar högt och nickar igenkännande åt varenda bild. Utom “toddlers & tiaras” till en början, när jag kollade upp vad det var så frustade jag popcorn över halva skärmen. Så ja, klockrent. 

A Storm of Swords av George R. R. Martin

Titel: A Storm of Swords (1: Steel and Snow & 2: Blood and Gold)
Serie: A Song of Ice and Fire #3
Författare: George R.R. Martin
Sidantal: 1230 (de båda delarna ihop.) 



Handling: Kriget om makten är i full gång, allianser skapas och bryts. Pojkkungen Joffrey sitter på The Iron Throne som härskare över The Seven Kingdoms. Stannis är efter slaget vid Blackwater besegrad och utskämd. Robb regerar från norr i Riverrun. Samtidigt reser sig landsflyktingen Daenerys med de tre sista drakarna i världen. Vid The Wall och bortanför den kommer det barbariska Wildlings  och det verkliga problemet med Others, döda kroppar som rest sig igen. Ingen kommer att vila förrän kriget mellan The Seven Kingdoms är över. 


Jag får ursäkta för att jag använder mig av de engelska namnen på saker och ting, kan dem inte på svenska. 

Recension: Får väl börja med att säga att jag precis hann se klart TV-serien innan jag kom ikapp med boken. Alltså hann jag se The Red Wedding innan jag läste det. Jag hade en obehagligt krypande känsla genom hela avsnittet och var beredd på att något skulle hända (jag menar Walder Frey är inte direkt sympatisk). När The Rains of Castamere började spelas så kunde jag inte sitta still länge. Och när saker började hända så var jag ändå inte beredd. Det är nog första gången någonsin som jag verkligen satt med och bara gapade. Glömde nog av att andas en stund också. Stirrade på eftertexterna ett bra tag innan jag såg de sista 10 minuterna igen, för att se om det verkligen hände. Men jag är inte en av dem som kände att de skulle sluta kolla på serien bara för det, för jag förstår verkligen varför det blev som det blev. Och på ett sätt så tycker jag att det var en himla vacker scen. (Nej, jag är inget monster egentligen! ^^) Det var så bra gjort, så effektfullt och dramatiskt. 

Boken då? SÅ HIMLA BRA. George R. R. Martin är verkligen en helt fantastisk författare som har lyckats göra så otroligt många trovärdiga karaktärer, alla så olika och djupa. Det som jag tycker är så intressant med boken är att karaktärerna verkligen växer och utvecklas i takt med att saker sker, ingen är den samma som de var i första boken. Tänkte gå igenom några karaktärer som jag tänkt lite extra på: 

Bran: Han börjar under denna bok bli riktigt intressant. Tyckte i början att hans kapitel var bland de tråkigaste. Han föll, blev en lite tragiskt tycka-synd-om-person. Jag fattade ju hela tiden att han hade något slags band utöver det extra med sin direwolf, Summer. Men nu börjar det hända grejer! Spännande, spännande! 

Daenerys: Tycker att hon börjar bli lite annorlunda mot sig själv i bok- vs. serieversionen. I TV-serien tycker jag att man börjar se lite tecken på storhetsvansinne. Det är klart, hon är ju dotter till The Mad King. Det kanske blir mer av det senare, jag vet inte. Men jag tycker inte att det är lika tydligt i boken. I boken får man dock ta del av hennes tankar, vilket man inte får i serien. När hon t.ex. tycker något är jobbigt så vet man det i boken, och man märker att hon tar på sig sitt pokerface. Men i serien så ser man bara det hårda skalet. 

Sansa: Hon är en av dem som jag genom hela serien har tyckt varit roligast/mest intressant att följa. Jag förstår mig inte på dem som tycker hon är tråkig. Jag menar, hon har det verkligen inte lätt! Hon är 13 år, och bortgift med Tyrion, en dvärg som tillhör den familj som högg huvudet av hennes pappa, och beordrade mordet på hennes mamma och bror. Tänk er själva i den situationen. Hon känner sig precis som en 13-åring rimligtvis skulle göra. Visst, hennes syster Arya skulle nog varit lite tuffare. Men hon är verkligen one of a kind också. 

Tyrion: Han borde verkligen få mer cred! Han är lätt den bästa Lannistern, och han är verkligen bra mot Sansa. Han har det liksom inte heller lätt. Kul att bli född som dvärg, få skulden för att mamman dog när hon födde honom, och bara för skit för det under hela sitt liv. Han är verkligen smart. Och rolig. 

Jamie: Intressant att få läsa ur hans perspektiv och han växer verkligen i mina ögon. Speciellt för det han gjorde för Brienne och för hur han är mot Tyrion. 



Spoilers! Lite tankar som innehåller spoilers för er som inte läst boken, även för er som sett hela säsong 3 eftersom den bara täcker halva boken. Markera texten för att läsa. 

  • Joffreys död! Verkligen nöjd över att det lilla aset äntligen fick se sin sista dag. Jag är dock ganska besviken över hur det gick till. Det var väl ett tragiskt sätt i och för sig, att dö på sitt eget bröllop. Men att han kvävdes till döds? Seriously? Han kunde väl blivit skickad till the bastard of Bolton, eller nåt. Han kunde fått lida lite. 
  • Tyrions sista kapitel var riktigt spännande! Även om jag börjat få lite respekt för Tywin, så är jag glad att det var Tyrion som fick chansen att döda honom. För Tywin har verkligen varit ett rövhål mot honom. 


Sammanfattning: A Storm of Swords är underbar, brutal, spännande och på sina ställen till och med vacker. Det är fantastiska berättarröster och riktigt bra skrivet. Rekommenderas inte för dem som vill läsa om sockersöta kärlekssagor där folk lever lyckliga i alla sina dagar. 

Betyg: Tja, det är väl ganska uppenbart att jag älskar den? Så 5/5 och ett älskar får det bli! 

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Andra böcker i serien:
1. A Game of Thrones (Recension)
2. A Clash of Kings
3. A Storm of Swords
4. A Feast for Crows (Recension)
5. A Dance with Dragons (Recension


Köp boken: 
Steel and Snow: AdlibrisCDONBokus
Blood and Gold: AdlibrisCDONBokus
Hela i ett, pocket: AdlibrisCDONBokus
Hela i ett, inbunden: Adlibris – Bokus


Om dialekter i böcker

Jag rivstartar väl den här bokbloggen med en bokbloggsjerkadå. Kul!
Denna veckans fråga är alltså: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Jag har nog inte stött på det så mycket, egentligen. Men det som jag direkt kom att tänka på är Hagrid i Harry Potter. Han pratar nån slags bred brittisk dialekt. Här är ett exempel ur Harry Potter och Fången från Azkaban:
S’all my fault. Got all tounge-tied. They was all sittin’ there in black robes an’ I kep’ droppin’ me notes and forgettin’ all them dates yeh looked up fer me, Hermione. An’ then Lucis Malfoy stood up an’ said his bit, and the Committee jus’ did exac’ly what he told ‘em…” 
Jag gillar att Hagrid har en dialekt. Det är ju en så stor bit av honom och hans personlighet. Nu när man är van så hade det bara varit konstigt om han pratade som alla andra.  
Det är också en grej som jag tänkt på i A Song of Ice and Fire, som ganska tydligt visar om någon är av hög eller låg börd. Det är om man säger ”my Lord” eller ”m’Lord”. Jag tycker det är en ganska intressant grej att ta med, det visar nyansskillnader i hur man pratar och man kan utifrån den enda lilla frasen förstå vilken ställning någon har.

Om det däremot hade funnits dialekter som vanligt folk inte förstår så hade det ju varit lite konstigt att ha med det i en bok. Då får man ju nästan översätta det, och det känns ju kanske inte helt optimalt att behöva börja med att översätta för att någon ska förstå. Det hade ju varit jobbigt om till exempel Hagrids dialekt var så extrem att man inte förstod ett ord av vad han sa, eller ännu värre, om hela boken var skriven på dialekt. 

Glad midsommar! 🙂