Du, bara – Anna Ahlund

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Antal sidor: 344
Utgiven: 2016
Goodreds-snitt: 3,93
Köp den: Adlibris ♥ Bokus

 

Mina tankar: Jag hade lite svårt att sammanfatta alla mina känslor för den här boken, även i mitt eget huvud. Tycker absolut mest positivt om den, men hade svårt för vissa delar och älskade den inte pang bom som alla andra verkade göra när den kom ut och blev hela bokbloggvärldens älskling. Tråkigt att säga, men jag tror att den största orsaken till det är Frank. Det känns som att det är meningen att man ska tycka om honom, men jag kände aldrig riktigt att jag gjorde det. 

I början tyckte jag helt okej bra om Frank, men sen började jag känna att han betedde sig ganska taskigt mot John. Jag köpte inte helt hans anledning att vilja hålla avstånd. Alltså, jag kan väl inte döma, egentligen. Hur man reagerar i relationer är ju helt individuellt. Men jag tyckte att han betedde sig väldigt överdrivet (hela den grejen när han på riktigt SPRANG från restaurangen för att han såg sin gamla kärlek, anyone?) och tyckte så synd om John som hela tiden var den som lämnade allt så fort Frank tyckte det var okej att ses. Jag blev bara så arg på honom! Han sa att han blivit behandlad dåligt, men så behandlade han John precis likadant.

Ångesten däremot, det är en sak jag verkligen tyckte att Ahlund lyckades bra med. Det är så himla bra skildrat! Och my god, det finns mycket ångest i den här boken. De där ständiga överanalyserna John gör, läser gamla sms och tolkar in tonen, räknar på vem som startar konversationerna och avslutar dem. Det här grubblande fram och tillbaka känns väldigt genomtänkt och äkta. Och ångesten över att vara den som vill mest i en relation/skulle-kunna-bli-relation. Fick så ont i hjärtat av att John alltid var den som bara släppte allt han höll på med så fort Frank var redo att träffas, alltid var den som var redo för nästa steg.

En annan sak jag verkligen tyckte var så himla, himla bra med den här boken var att de fick ligga! Inte bara en gång, utan att de låg flera gånger. Alltså, det kändes så realistiskt och så här som verkligheten är. Tror att det är viktigt för unga som är i samma ålder som John och Frank att få läsa om alla delar av livet. Död skildras ju så himla ofta; brutalt, rått och ofta onödigt. Men sex? Nej det ska bara viskas om, det ska bara hintas om att de i slutet av den här scenen faktiskt kommer att ligga.

OCH på tal om liggeriet! Kommer lite spoiler här, markera texten för att läsa: [Älskade delen med att John och Ellie var varandras debutligg! Blev rädd först för att det skulle bli en stor grej och massa drama kring det, men det var verkligen så himla fint. Det var bara en grej de gjorde, de tyckte det var smidigt för att de var bästa vänner och de var klara med att de inte hade såna känslor för varandra utan det var bara sex och en engångsgrej. Älskar att de kunde ha en sån avslappnad syn på sex, och inte förstora upp det.]

Det blev någon sväng fram och tillbaka för mycket från Franks sida, och jag tappade intresset lite. Dessutom tyckte jag inte riktigt att jag egentligen någonsin fick lära känna personerna på djupet. Särskilt John kändes ganska anonym i sin egen personlighet, så mycket handlade bara om Frank genom hans ögon. Men med det sagt så tyckte jag överlag väldigt bra om den här boken. Den känns viktigt, så jag kommer absolut kunna rekommendera den till andra. 🙂

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Antal sidor: 222
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 3,39

Köp den: Adlibris  Bokus

Handling: Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

 ~~~

Jag tyckte mycket om tonen i texten. Det ligger en ilska inbakad i allt, riktad mot mamman som försvann. Samtidigt så är den verkligen himla rolig stundtals, även i hur den här ilskan tar sig uttryck. Ständiga små käftsmällar och kommentarer. En sak som jag tyckte om lite extra var att det i texten fanns med fotnoter som var utformade som små tidningsrubriker där en “alternativ” händelse blir refererad. Typ om hon tyckte att något var väldigt pinsamt så står det i fotnoten något om exempelvis ett försvinnande och att det var till följd av den här pinsamma händelsen.

Jag tycker absolut om upplägget för boken, det känns annorlunda och lite knäppt på ett roligt sätt. Jag menar, att åka och fågelskåda på sin mamma som försvann när en var liten hör definitivt inte till vanligheterna. Och jag förstår verkligen att konfrontation inte fungerar för all, men jag kan tycka att boken kunde ha gått in lite djupare på relationen och mammans känslor. Nu tog det liksom en stund sista dagen då de i princip tvingades till konfrontation, men ändå så blev det inte så djupt. Jag accepterar helt att mammans förklaring inte måste vara tillfredsställande (finns det ens någon tillfredsställande förklaring till att lämna sitt barn?), men jag tycker att när de väl pratade om det så kunde de gått in lite djupare på det än de gjorde.

Gillar ändå att den inte slutade sockersött. Det lämnades lite öppet men ändå med en känsla av förändring i luften. Även om det inte blev exakt som hon trodde, vad hon nu än hade förväntat sig, så lämnade hon ändå inte med samma känsla som när hon kom. Det kändes realistiskt.

“Himlen börjar här” av Jandy Nelson

Originaltitel: The Sky Is Everywhere
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 264
Utgivningsår: 2012 (orig. 2010)
Goodreads-snitt: 4.05

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen? Jandy Nelsons debutroman är en svindlande kärlekshistoria om saknad, förälskelse och förbjudna känslor.

Recensionen kommer att innehålla lite spoilers, så om du inte har läst den än se upp i fjärde stycket! 

Mina tankar: Jag började läsa den här när jag befann mig i världens lässvacka och alltså, bättre bok hade jag nog inte kunnat önska mig. Jag läste ut den här på två dagar, egentligen bara en. Första dagen var kväll och jag orkade bara läsa typ 50 sidor. Men dagen efter satt jag och läste, läste, läste och det var så fint för hade saknat att bara läsa tills jag glömmer att jag håller i en bok och bläddra utan att märka det.

Vad jag först märkte att jag tyckte så mycket om med Himlen börjar här var tonen i berättelsen, det är så vackert. Det är lättsamt utan att bli glatt men det ligger också en tyngd i orden som gör att jag verkligen tror på Lennies sorg. Ibland kom även sidor med bara Lennies egna dikter som mer eller mindre alltid handlade om henne syster. Det stod också vad hon hade skrivit det på, som en servett eller ett godispapper och vart lappen hamnat. Som om Baileys död inte bara påverkade Lennie och hennes omedelbara närhet utan att orden om henne spreds ut över hela området. Det var så fint. 

Jag förstår att Bailey nästan endast beskrivs ur Lennies synvinkel och att hon så klart älskade henne och att bilden av henne därför blir väldigt förskönande. Men jag tycker det var lite tråkigt att Bailey beskrevs endast positivt. Hon var så himla färgsprakande, livfull och fantastiskt medan Lennie själv är som hennes skugga och inte alls lika begåvad eller själfull. Det blev ju en fin historia på det viset, om en flicka som levt otroligt nära sin syster och som får bygga sig en ny identitet på något sätt. Men så himla blek tycker jag inte att hon verkade ha varit innan Baileys död, alltså. De var olika ja, men de var inte varandras motsatser. 

Jag tycker jättemycket om kärleksdelen i den här boken. Ja, den innehåller två killar som som Lennie slits mellan och ja, jag brukar vara skittrött på den här typen av triangeldraman. Men i det här fallet så känns det inte som det brukar, det är liksom inte själva triangeldramat som är grejen egentligen. För mig är det mer intressant varför hon dras till Toby, som alltså var Baileys pojkvän innan hon dog. Det ger så otroligt mycket mer innehåll till boken än att det som vanligt bara är två killar. Utan nu är det en kille, och så Toby. De dras till varandra på grund av sin gemensamma sorg över att ha förlorat Bailey. De är båda trasiga och känner att de har kvar en bit av henne i varandra. Nu har jag obviously ingen erfarenheter av det här själv, men tycker det kändes väldigt realistiskt och uppskattade verkligen den delen av boken. 

Bortsett från de uppenbara karaktärerna tycker jag även att det fanns några andra starka karaktärer. Älskade Lennies mormor som hon och Bailey vuxit upp hos. Hon var så fin på något vis, med kärleken till sin rosenträdgård och tavlorna med de gröna kvinnorna. Morbrodern var ju också en himla skön typ. Han var så trasig, men så härligt flummig. Gillar också hur mammans frånvaro porträtterades. Hur en som läsare på något sätt lär känna Lennie och Baileys uppmålade bild av henne. Hon var verkligen romantiserad i början, som en vild vandrare som snart skulle komma hem, till att bilden mer och mer började spricka och de började ifrågasätta henne och rollen hon spelar i deras liv. 

Jag tyckte verkligen himla mycket om den här boken och kan knappt vänta med att läsa Jandy Nelsons andra bok, Jag ger dig solen. Har bara hört bra saker om den också, men måste nog smälta Himlen börjar här innan jag sätter igång med den andra. 

“Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe” av Benjamin Alire Sáenz

Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 4.32

Köp den: Adlibris – Bokus

Handling: Dante can swim. Ari can’t. Dante is articulate and self-assured. Ari has a hard time with words and suffers from self-doubt. Dante gets lost in poetry and art. Ari gets lost in thoughts of his older brother who is in prison. Dante is fair skinned. Ari’s features are much darker. It seems that a boy like Dante, with his open and unique perspective on life, would be the last person to break down the walls that Ari has built around himself. 

Mina tankar: Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja. Så jag kastar mig bara rakt in och försöker förklara varför jag älskar den så himla himla mycket. 

Egentligen så visste jag ingenting om den här boken innan jag började läsa. Jag köpte den någon gång för något år sedan för att den plötsligt dök upp och hyllades överallt, och för att den hade sjukt fint omslag (haha). Men jag är i efterhand så glad för att jag inte visste någonting om handlingen, för det är en sån bok som en liksom tjänar på att dyka in i pretty much i blindo. Dessutom är det så himla svårt att beskriva vad den handlar om utan att avslöja för mycket av själva meningen med den. 

Men kort sagt så kan jag säga såhär, att det handlar om två unga killar och deras liv. De är så olika som det nästan bara går men de blir ändå vänner och de lär varandra att leva. Den var väldigt långsam, men på ett bra sätt. Det fanns inte någon egentlig handling eller ett mål, utan det är som en inblick in i huvudet på en ledsen kille som försöker hitta sig själv. Och utförandet är så himla snyggt. Språket är känsligt på något sätt, så en på riktigt känner känslorna som karaktärerna känner. Antar att det också beror på att det är så relaterbart, alltså det är inga fantastiska saker som händer, de måste inte rädda världen eller lösa ett brott. De är bara två helt vanliga killar med sina helt vanliga familjer och det är så himla fint. 

En huvudsaklig del i den här boken är kärlek – kärlek i alla dess former. Jag tycker att den skildrar familjeförhållanden på ett så himla fint och naturligt sätt. Tycker ofta att föräldrar är lite halvkasst beskrivna i ungdomsböcker. Antingen så är de frånvarande, eller så är de underbara – nästan onaturligt. I Aristotle and Dante så hade båda familjerna sina mörker. De var alla väldigt olika, men de kompletterade varandra. De var oftast helt fantastiska och underbara, men de blev realistiska eftersom båda hade sina problem under ytan. 

Även om mycket med den här boken utstrålar ångest, sorg, depression, förvirring, etc., så är det inte någon tung bok att läsa. Jag hade lätt kunnat flyga igenom den på en dag eller två, men jag är glad att jag ändå gav den tid. För det är en sån bok som växer med varje sida en vänder och som fortsätter växa efter att en läst ut den. Det är helt enkelt en väldigt viktig bok med ett viktigt budskap och den är en sån som jag kommer tvinga på alla jag känner. 


Citat och sånt: 

  • Words were different when they lived inside of you.” s. 31
  • My mother and father held hands. I wondered what that was like, to hold someone’s hand. I bet you could sometimes find all of the mysteries of the universe in someone’s hand.” s. 140

“The Fault in Our Stars” av John Green

Titel: The Fault in Our Stars 
Författare: John Green
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.37
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Mina tankar: Jaha, då var det alltså min tur att vrida om hjärtat några varv med den här boken då. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, eftersom jag sett filmen två gånger (andra gången undrade jag varför jag utsatte mig för det igen, trodde jag var lite smartare än så), men tydligen var det fullt möjligt. Vart ungefär 100 % emotionellt förstörd från mitten av boken ända till slutet. KUNDE verkligen inte sluta läsa och sträckläste halva boken på en kväll. 


Så, vad är det egentligen som gör den här boken så himla bra då? Alltså helt seriöst, det känns orimligt att jag ska bli så himla förstörd av den. Jag har inte ens förlorat någon nära i cancer, så jag kan inte direkt relatera. Kan bara sluta mig till att John Green har lyckats skapa helt underbara karaktärer. Jag ÄLSKAR dem, och deras humor. Deras konversationer är bara så fantastiska och roliga. De är så himla smarta båda två! 

Bortsett från Hazel och Augustus finns det fler karaktärer jag fastnade för, bland annat Isaac. Jag menar, hur kan en inte tycka om honom? Hazels föräldrar är också riktigt roliga och bra. 

Det är inte bara karaktärerna som är underbara utan jag fastnade även för John Greens språk. Det var träffsäkra formuleringar på ett lekfullt sätt, samtidigt som det aldrig släppte taget om allvaret. 

Jag verkar vara bland de sista att läsa den här boken, men om det fortfarande finns någon där ute som lever i lycklig ovisshet om vad som händer här så rekommenderar jag er verkligen att läsa den. 

Citat och sånt: 

  • “‘Okay,’ he said after forever. ‘Maybe okay will be our always.’
    ‘Okay.’ I said.” s. 73
  • “I’m like. Like. I’m like a grenade, Mom. I’m a grenade and at some point I’m going to blow up and I would like to minimize the casulaties, okay?” s. 99
  • “As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” s. 125
  • “Oh, I wouldn’t mind Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you.” s. 176

“När gud var en kanin” av Sarah Winman

Titel: När gud var en kanin
Originaltitel: When God Was a Rabbit
Författare: Sarah Winman
Översättare: Helen Ljungmark
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2011 
Goodreads-snitt: 3.64
Mitt betyg: 4.5

Köp den: AdlibrisCDONBokus


Handling: Det här är en bok om en bror och en syster. Det är en bok om hemligheter, barndom och om att växa upp. En bok om vänskap och familjeband, triumfer och tragedier och allt däremellan. Men mer än något annat är det en bok om kärlek i alla dess former. 


Mina tankar: Jag visste verkligen ingenting om den här boken när jag hittade den på en loppis. Först var det titeln som lockade mig, och sen tyckte jag också att omslaget var väldigt fint. Även fast baksidestexten är väldigt vag var det något som lockade mig. Jag tycker nog att det var lika bra, för detta känns som en bok en tjänar på att inte veta något om innan en läser den. Ofta vet jag ungefär vad jag har att förvänta mig, eftersom jag läst andras recensioner och för att jag oftast läser böcker där jag är någorlunda insatt i handlingen. 

Varför jag tycker att När gud var en kanin tjänar på att läsas utan att veta för mycket om den är för att den egentligen inte har någon riktig handling en kan säga att “ja, det är det här som händer, på grund av detta, vilket leder till något annat”. Det är helt enkelt en uppväxtskildring där en får ta del av minnen och händelser ur ett barns liv. Även om det inte verkade finnas något direkt syfte med minnena och att det fick ta sin tid i början, så kändes det aldrig tråkigt. 

Den här boken är alltså inte handlingsdriven utan en förs som läsare framåt genom en historia genom att lära känna karaktärerna på djupet, och de var så himla härliga allihop. De var så roliga, smarta och annorlunda men samtidigt så vanliga. Och sa jag härliga? Boken berättas i början ur Ellys perspektiv när hon var ett barn och senare i boken är det fortfarande hon som berättarröst, men hon har blivit vuxen. När hon var barn påminde hon så mycket om Scout i To Kill a Mockingbird. Jag vet inte om jag bara påmindes om henne för att det är en lite liknande typ av berättelse, eller om de faktiskt är väldigt lika. Som barn var de båda i alla fall ganska annorlunda från andra barn och de tänkte mycket. 

Förutom Elly fanns det många andra karaktärer som jag tyckte mycket om. Jag älskade exempelvis hennes bror Joe och deras faster Nancy. Familjedynamiken var så himla fint beskriven på något sätt. Gillar också att det fanns med flera hbt-personer som bara fick vara det utan att det problematiserades. 

Det enda jag inte riktigt är hundra på att jag gillar är att det hände en helt oväntad grej i slutet som ändrade bokens karaktär lite och jag såg aldrig riktigt meningen med vändningen. Men trots det så fick den ett fint avslut och det är nog en bok jag kommer bära med mig länge framöver. 

“Kärleken” av Jonas Gardell

Titel: Kärleken
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar #1
Författare: Jonas Gardell
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.16
Mitt betyg: 5.0

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.

Mina tankar: Okej, jag inser att jag är lite efter med den här serien så de flesta har nog redan läst den. Men jag säger ändå att den här boken är så himla viktig. Den är bra på så många olika sätt, men en grej är att det inte bara är en vanlig skönlitterär historia, utan mitt i allt vävs fakta om olika saker in. Till exempel när det första fallet av aids kom till Sverige och hur symptomen kunde se ut på olika personer.

Själva upplägget på hur berättelsen drevs fram var helt perfekt. Parallellt som det handlar om en persons nutid kunde det i nästa stycka beskriva ett ögonblick ur samma persons barndom, eller saker som skulle hända i framtiden. Det låter kanske rörigt, men det var det inte. Ett sådant tillfälle i boken då jag tycker det var extra snyggt gjort var när Rasmus hade sex med en man för första gången så fick man läsa om hans föräldrar som samtidigt satt hemma i sitt kök och oroade sig för normala saker, men irrelevanta i sammanhanget. Som att hans pappa (har jag för mig) hade hört att en i stora staden Stockholm kunde köpa apelsiner som någon hade sprutat in droger i. Det slog mig extra hårt just då, att det här är inte bara en vanlig historia, detta har hänt på riktigt. Att gömma och dölja delar av sig sig själva var livet för så många människor.

En annan sak jag uppskattade var humorn. Speciellt Paul, då. Han var så himla charmig och jag tycker verkligen det var fint att läsa om gemenskapen som han skapade för så många. Uppskattade också karaktären Benjamin och problematiken kring hans identitet som dels Jehovas vittne och dels som homosexuell. Att det ska vara så svårt att acceptera den kombinationen att folk måste dö, det är helt sjukt.

Hur som helst. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här ämnet, men stannar här. Om det finns någon kvar som inte har läst den här serien (jag har själv inte läst mer än första boken) så rekommenderar jag er verkligen att göra det! Kommer läsa andra boken så snart som möjligt.

Böckerna i serien:
1. Kärleken
2. Sjukdomen
3. Döden

“The Piper’s Son” av Melina Marchetta

Titel: The Piper’s Son
Författare: Melina Marchetta
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2010
Goodreads-snitt: 4.06
Mitt betyg: 4.0

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Two years after his favorite uncle was blown to bits in a London Tube station, Tom has hit rock bottom. He’s quit school and turned his back on his music and everyone that once mattered to him, including the girl he can’t forget. Living with his single, pregnat aunt, working at the Union pub with his former friends, and reckoning with his grieving, alcoholic father, Tom’s in no shape to mend what’s broken. But what if no one else is, either?

Mina tankar: Melina Marchetta har verkligen en fantastisk förmåga att skapa trovärdiga karaktärer, familjeförhållanden och relationer. Hon lyckas få dem att bli helt vanliga, men ändå att de sticker ut så mycket från sidorna att de kryper in i själen på en. Den här boken är inget undantag.

I början tyckte jag att den var lite svår att komma in i. Eftersom den är en fristående fortsättning på Saving Francesca så föreställde jag mig på något sätt att det skulle vara samma bok. Men det var det så klart inte, och trots att det fanns många karaktärer som jag kände igen, så fanns det även en hel del nya. Och det var dem jag tyckte var lite svårt att hålla reda på i början, den nämndes uncle’s hit och dad’s dit. På grund av detta var jag lite orolig i början att jag inte skulle känna samma kärlek för den här boken som jag gjort för Jellicoe Road och Saving Francesca. Men ju mer jag lärde känna karaktärerna desto mer fäste jag mig vid dem. Och kärleken? Ja, den kände jag.

Den mest fantastiska karaktären i hela boken är, enligt mig, Georgie. Hon är Toms moster som vid 42 års ålder blev gravid med sitt ex och sörjer sin lillebror som dog alldeles för tidigt. Så himla messed up, så snäll, rolig och smart. Men trots alla sina egna problem har hon energi nog att bry sig om Tom och låta honom bo hos henne.

Även om den här boken hade kunnat stå på sina egna ben (blad?), så älskade jag verkligen att Francesca var med på ett litet hörn. Jag tyckte ju så mycket om henne i den föregående boken och saknade henne lite, så det var riktigt fint att se vad det blivit av henne.

En annan sak jag verkligen gillade var mejlen mellan Tom och Tara. Så himla smarta, roliga och klipska de är båda två.

Citat och sånt:

  • But grieving people are selfish. The won’t let you confort them and they say you don’t understand and they make you feel useless when all your life you’ve been functional to them.
  • Even five minutes of your time can make someone’s day,
Andra böcker av Melina Marchetta: 

“The Perks of Being a Wallflower” av Stephen Chbosky

Titel: The Perks of Being a Wallflower
Författare: Stephen Chbosky
Sidantal: 232
Utgivningsår: 1999

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Charlie is a freshman. And while he’s not the biggest geek in the school, he is by no means popular. Shy, introspective, intelligent beyond his years yet socially awkward, he is a wallflower, caught between trying to live his life and trying to run from it. Charlie is attempting his way through uncharted territory: the world of first dates, mixed tapes, family dramas and new friends; the world of sex, drugs and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinite. But Charlie can’t stay on the sideline for ever. Standing on the fringes of life offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.

Mina tankar: Den här har egentligen inte någon specifik handling på det sättet som böcker vanligtvis har, utan det är mest vardagsbetraktelser under en tid av Charlies liv. Från det att han börjar High School och ungefär ett år framåt. Det handlar om skolan, relationer till familj och nya vänner. Han är väldigt analytisk av sig, vilket kan vara bra, men han är nog nästan lite för analytisk för sitt eget bästa. Han anstränger sig så mycket att tänka igenom saker ur alla möjliga håll och kanter att han inte riktigt deltar i livet, han bara betraktar det. Men han är så himla fin, Charlie, och det märktes verkligen hur han växte som person under årets gång.

The Perks of Being a Wallflower är skriven i brevform. Det passade väldigt bra och dessutom känns det som att man kom lite närmare Charlie på det sättet. I och med att han tänker så himla mycket hela tiden så blev hans brev lätt lite babbliga och han gled ofta in på sidospår. Men jag tycker faktiskt bara att det var roligt, för han kom på det själv ibland och ursäktade sig innan han kom tillbaka till det han skrev om från början. Det blev aldrig jobbigt på något sätt för det var så tydligt bara att det var så han var och jag trivdes i hans huvud, om man kan säga så.

Jag gillar förresten nästan alla karaktärer i den här boken. Jag tror att de flesta kan relatera till någon av karaktärerna för de är alla så välskrivna och egna. Mest gillar jag nog Patrick och Sam, de två personerna han umgicks mest med. De är båda äldre än honom, i början tyckte jag det var lite konstigt att de valde att umgås med honom, för han är trots allt ganska speciell. Men jag antar att de såg något i honom som inte många andra gjorde.

Om ni inte har gissat det redan så tyckte jag så väldigt mycket om den här. Jag får fortfarande, en månad efter att jag läste den, en sån där kärleksklump i magen när jag tänker på den. Det är lätt den bästa coming of age-bok jag läst. ♥

Citat (från goodreads):

  •  “We accept the love we think we deserve.
  •  “So, this is my life. And I want you to know that I am both happy and sad and I’m still trying to figure out how that could be.
  • And in that moment, I swear we were infinite.
  • I just need to know that someone out there listens and understands and doesn’t try to sleep with someone even if they could have. I need to know these people exist.
  • It’s much easier not to know things sometimes.

Himla bok till att vara full med asbra citat, vill ta med allt. 

Betyg: En solklar femma, detta!

En lista på tio contemporary-böcker som jag vill läsa

Jag har aldrig läst så himla mycket contemporary egentligen, men det senaste har det blivit några stycken. Jag tror att det beror mycket på att jag följer väldigt många på booktube som läser mycket contemporary, och jag blir ju sugen på att läsa nästan allt de pratar om, det är ju ganska logiskt.

Så nu tänkte jag visa en lista på tio stycken contemporary som jag är allra mest sugen på just nu. De är inte i någon speciell ordning. Vill ni veta mer om dem, klicka på titeln så kommer ni till deras Goodreads-sidor.

Looking for Alaska av John Green

Har inte läst något av den här författaren än. Nej, inte ens The Fault in Our Stars. I know, gasp! Osv. Missförstå mig inte, jag vill verkligen läsa den också, för det verkar som att verkligen alla älskar den. Men det känns som att hypen blossade upp lite nu igen när filmen kom ut och jag blev lite rädd bara, haha. Men ja, varför vill jag läsa just Looking for Alaska då? Den verkar faktiskt vara mer min stil än någon av John Greens andra böcker. Det verkar vara trasiga människor, kärlek och en internatskola. Vet inte vad det är med internatskolor, men jag vill läsa mer om dem. Gif mi moar bordin skool.

Forbidden av Tabitha Suzuma

Den här hörde jag för första gången talas om hos booktubaren Raeleen (padfootandprongs07). Den handlar om ett syskonpar som, på grund av deras mammas alkoholproblem, har behövt växa upp alldeles för snabbt och ta hand om sina tre yngre syskon. De har dessutom en hemlighet, de känner mer för varandra än vanliga syskon, de är kära i varandra…
Iih, jag gillar böcker som behandlar svåra och kontroversiella ämnen, om författaren kan hantera det. Livet är inte svart och vitt och det är fantastiskt när man hittar böcker som visar det. Jag hoppas detta är en sån bok.

Wonder av R.J. Palacio

Wonder handlar om August som har ett deformerat ansikte. När han föddes så trodde ingen att han skulle överleva, men det gjorde han. Han har hemundervisats under alla år. Men nu, tio år gammal, ska han börja i en vanlig skola. Det är en historia om modet att vara sig själv och vänskapens betydelse i våra liv.
Jag känner på mig att detta är en sån bok som, om den är bra, jag kommer gå runt och försöka få alla jag känner att läsa. Jag vill verkligen, verkligen läsa den så snart som möjligt. Den verkar fin. 

Winger av Andrew Smith

Vet inte allt för mycket om den här, men har ändå en känsla av att jag vill läsa den. Och ja, huvudpersonen går på en internatskola. Vad är det med mig och internatskolor? Don’t know, men det lockar mig. Det och att han delar rum med den största mobbaren på skolan, är kär i sin bästa kompis och att den ska vara ganska komisk får mig att vilja läsa den nu, nu, nu.

 

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan ibland redan innan jag läst en bok känna att jag älskar den. Har ingen aning om hur det är möjligt eller varför det blir så för vissa böcker och inte andra. Men oftast har jag faktiskt älskat dem efter att jag läst ut dem också. Det här är en sån bok för mig.
Den verkar inte riktigt ha någon handling. Den handlar om två killar som träffas, de är väldigt olika men blir ändå vänner. Det är väl någon coming of age-bok skulle jag tro. De flesta som läst den verkar i alla fall tycka att den är underbar.

Me and Earl and the Dying Girl av Jesse Andrews

Greg och Earl gör filmer tillsammans. En dag så tvingar Gregs mamma honom att återuppta kontakten med en barndomskompis, hon heter Rachel och har leukemi. Greg och Earl bestämmer sig föra att göra en film till henne, som visar sig bli “the worst film ever made”.
Den verkar vara annorlunda. Tror dessutom att den är skriven som ett filmmanus, vilket verkar intressant. Så den vill jag absolut läsa!

The Piper’s Son av Melina Marchetta

Detta är en sorts fristående fortsättning på Saving Francesca. Samma personer figurerar i den här boken, men istället för Francesca så är det Thomas Mackee som står i centrum.
Som ni kanske vet så tokälskar jag både Jellicoe Road och Saving Francesca och jag känner liksom att jag litar på Melina Marchetta att leverera skitbra böcker. Så jag kan verkligen inte vänta på att få läsa även den här.

Fangirl av Rainbow Rowell

Fangirl handlar, som man nog kan gissa på namnet, om ett fangirl. Hon är ett Simon Snow-fan och skriver fanfiction om det. Sinom Snow verkar vara en fiktiv motsvarighet till Harry Potter, och ja, jag kan väl inte förneka att det är en stor orsak till att jag vill läsa den här boken. Men den verkar faktiskt vara väldigt bra och annorlunda. Jag har i princip bara hört bra saker om den. Vill så klart också läsa Rainbow Rowells andra ungdomsbok Eleanor & Park, men Fangirl verkar vara mer i min smak. Hennes vuxenböcker, speciellt Attachments verkar också vara riktigt bra.


Love Letters to the Dead av Ava Delaira

Jag blev intresserad av den här så fort jag hörde talas om den på booktube. Den verkar så himla speciell! Den handlar om en tjej som precis har förlorat sin syster. I skolan får hennes klass i uppgift att skriva brev till döda personer. Hon valde att skriva till Curt Cobain, för att hennes syster älskade honom och för att han, precis som hennes syster, dog ung. Efter det första brevet börjar hon skriva till andra kända personer som dött unga.
Från början blev jag nog mest sugen på att läsa den för att hon skriver till Curt Cobain (<3 br="" bra="" den="" f="" ldigt="" men="" ocks="" r="" v="" verkar="" vrigt="">

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Och sist, men inte minst: en svensk bok! Jag känner att jag läser alldeles för få svenska böcker. Och inte en enda av Lisa Bjärbo, vilket ju inte går ihop alls med att jag följer hennes blogg och älskar hur hon skriver.
Den här boken handlar om Hanna som är 18-19 år och Jens som är 24. De träffas på krogen och blir nästan osams, sen ses de på tunnelbanan och skrattar tillsammans, när de går av kan Hanna tänka sig att följa med Jens hem. Nästa gång de ses är genom  Jens nya jobb, på Hannas skola.
Vill verkligen läsa den här!