Ready Player One – Ernest Cline

Titel: Ready Player One
Författare: Ernest Cline
Antal sidor: 372
Utgiven: 2011
Goodreads-snitt: 4.31

Köp den: Adlibris ♥ Bokus

Handling: In the year 2044, reality is an ugly place. The only time teenage Wade Watts really feels alive is when he’s jacked into the virtual utopia known as the OASIS. Wade’s devoted his life to studying the puzzles hidden within this world’s digital confines, puzzles that are based on their creator’s obsession with the pop culture of decades past and that promise massive power and fortune to whoever can unlock them. When Wade stumbles upon the first clue, he finds himself beset by players willing to kill to take this ultimate prize. The race is on, and if Wade’s going to survive, he’ll have to win—and confront the real world he’s always been so desperate to escape.

~~~

Recension: Den här boken var helt olik något jag läst tidigare. Visst har jag hört konceptet virtuell verklighet, men det är inget jag har läst så mycket om, så för mig var den här boken väldigt spännande.

Allt, verkligen allt, är så otroligt nördigt, men samtidigt känner jag mig inte dum för att jag inte känner till spelen som har stor roll i handlingen. Självklart får man säkert ut mycket, mycket mer av den här boken om man spelat spelen, sett serierna och lyssnat på musiken som Halliday var besatt av och därmed gjorde till ledtrådar i OASIS. Eller om man levde under 80-talet, som han hade en stor vurm för. Men jag måste säga att de här delarna var otroligt välskrivna, att till och med jag som inte ens hade hört om många av spelen hade sjukt kul när jag läste den här boken. Herr Cline har verkligen inte legat på latsidan när han skrev Ready Player One, han har inte bara stoppat in spelen/musiken/filmerna i handlingen och varit klar med det. Nej, han har gjort om dem, så att de ska passa den här boken som ändå utspelar sig år 2044. Någon gång fick Wade till exempel vara huvudrollen i en film, där en poängräknare tickade uppåt när han levererade replikerna i rätt ordning och gav extra poäng för rätt betoning och tonläge.

Även om livet i OASIS var intressant så tyckte jag det var riktigt spännande också när livet “utanför”, i verkligheten, skildrades. På många sätt känns det som att Ready Player One utspelade sig väldigt mycket längre ifrån oss än 2044, men vissa delar kan jag helt klart tänka mig skulle kunna hända. Miljökatastrofen de lever i, med oljan som tar slut och vad det innebär för oss, känns ju ändå ganksa rimligt. Men mest gillade jag nog att de tagit med överbefolkningen, vilket inte riktigt brukar finnas med när en snackar framtid. Det är mest avancerad teknik och väder som löper amok. Men i början av boken får vi följa Wade då han lever i en husvagnspark, där alldeles för många husvagnar är staplade på varandra. Och ofta bor flera familjer i en och samma husvagn.

Egentligen tycker jag nog att Wade är en lite tråkig person att följa, han har vigt sitt liv åt OASIS. Han ägnar sina dagar åt att göra research på Halliday och sätta sig in i hans favoritfilmer och -spel. Det gör inte jättemycket dock, eftersom allt runt omkring känns så nytt och spännande. Däremot tyckte jag väldigt mycket om Art3mis, en av Wades OASIS-vänner som också är ute efter den stora vinster. Hon kändes mystisk och smart. I mitten eller framåt slutet vävs det in ett par bra poänger (även om det kanske kändes lite tvunget…) om att inte alla på internet är den de utger sig för att vara.

Kan verkligen rekommendera Ready Player One, riktigt spännande! 🙂

Mockingjay Part 1 – Teaser Trailer

Nu har det äntligen kommit en Teaser Trailer för Mockingjay Part 1! Jag har typ ont i magen nu pga sjukt exalterad och asglad.

Ris och ros: 
– Den var alldeles för kort. Vill liksom ha hela filmen nu på en gång.
+ Tyckte jag såg en skymt av en skådis jag gillar. Och visst var det han, alltid. Robert Knepper!
+ Är förövrigt glad att det blir två delar, för det händer så mycket i den här sista delen.

Vad tycker ni om den?

“Insurgent” av Veronica Roth

Titel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Författare: Veronica Roth
Sidantal: 529
Utgivningsår: 2012

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Tris has survives a brutal attack on her former home and family. But she has paid a terrible price. Wracked by grief and guilt, she becomes ever more reckless as she struggles to accept her new future.

Yet if Tris wants to uncover the truth about her world, she must be stronger than ever… because more shocking choises and sacrifices lie ahed.

Mina tankar: Åh. Jag har väntat alldeles för länge med att skriva något om den här. Men jag tycker det var lite svårt att formulera några vettiga tankar, eftersom jag dels inte tyckte Divergent var någon superbok, och dels läste Insurgent under min lilla lässvacka. Hade jag läst den mer intensivt och inte bara lite då och då så hade jag nog kommit in i den bättre. Men jag ska skriva ner det jag kommer ihåg att jag kände om den i alla fall.

Läsningen gick lite segt under de första 150-200 sidorna. Men jag hade ju ingen lust att läsa någonting då så jag ska inte döma den efter det. När jag väl kom in i boken framåt mitten någonstans så gick det lite lättare.

Jag störde mig verkligen på ett val som Tris gjorde, men det ledde ändå till att den delen av boken blev så himla spännande. Ni som läst kanske vet vad jag menar; [då Tris blev tillfångatagen och Jeanine gjorde tester på henne]. Även om jag liksom satt och morrade åt Tris för hon var så himla dum ibland, så kan jag inte låta bli att tycka om henne. Hon känns verklig på något sätt, just på grund av sina brister. Till exempel det där med att hon suger på att hantera konflikter. Jag ville bara slå till både henne och Four flera gånger, haha. Men samtidigt så är det lite det jag gillar med dem, alla kan inte hantera konflikter på ett logiskt sätt och de reagerar så som många gör i verkligheten.

Från att ha varit ganska ointresserad och förvirrad under största delen av boken så blev jag plötsligt väldigt alert i slutet. Där fick man äntligen förklaringar till saker jag undrade över i Divergent, vilket var skönt även om det tog lite för lång tid att komma dit. Och omg, that cliffhanger! Nu när jag skriver om det så blir jag faktiskt riktigt peppad på att läsa Allegiant. Det är ju bra, för jag vill verkligen veta hur det slutar.

Citat/stycken:
I hear my heartbeat, fast and strong. Soon, where that steady rhythm was, there will be nothing. And then rising from within me is a single thought:
I don’t want to die.” – s. 383

‘Got that gun?’ Peter says to Tobias.
‘No,’ says Tobias, ‘I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs.’” – s. 390

Betyg: Den får 2/5 av mig.

Böckerna i serien: 
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant

“Divergent” av Veronica Roth

Titel: Divergent
Serie: Divergent #1
Författare: Veronica Roth
Sidantal: 487
Utgivningsår: 2011

Köp den: AdlidbrisCDONBokus

Handling: Samhället är uppdelat i fem falanger, alla dedikerade till en speciell egenskap; Candor (de ärliga), Abnegation (de osjälviska), Dauntless (de modiga), Amity (de fridfulla), och Erudite (de intelligenta). På en speciell dag varje år måste alla 16-åringar välja vilken falang de ska höra till och spendera sina liv i. För Beatrice Prior står valet mellan hennes familj eller vem hon egentligen är, hon kan inte få båda.

Mina tankar: Kan börja med att säga att jag hade rätt höga förväntningar på den här. De flesta verkar tycka att det är så himla bra och det bästa som hänt efter Hunger Games typ. Jag kan tyvärr inte ställa mig till den jublande skaran, tycker det var långt ifrån så bra som det skulle kunna vara och inte alls i närheten av HG.

Jag tycker att idén var väldigt intressant, med ett samhälle som är uppdelat efter egenskaper. Det lät väldigt spännande och jag var nyfiken på att se hur världen var uppbyggd och hur de alla bidrog med sina delar till samhället. Tyvärr tycker jag att hela framställningen var alldeles för enkel på något sätt. Det finns till exempel så mycket mer till mod än att slåss och möta faror, det finns så mycket mer som gör en intelligent än att ha ett läshuvud och kunna tillverka saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara min tanke här, men jag tycker att alla falanger var lite väl ensidiga för att det ska vara helt realistiskt. Bara för att en grupp människor klumpas ihop efter en egenskap de har så är de ju inte likadana för det. Jag menar, en kan vara intelligent utan att kunna tillverka saker och en kan vara modig utan att vilja/vara bra på att slåss.

Dessutom tycker jag att det fattades en hel del förklaringar och bakgrundshistoria. Inte för att jag hade svårt att hänga med eller så, men det hade varit intressant att få ta del av varför samhället från början delats upp på detta sätt och mer om varför det är så nedrans farligt att vara Divergent. Jag förstår liksom, men det var så mycket viskningar och hush-hush runt ämnet så jag hade förväntat mig lite… MER. Jag har även lite problem med att den är lite lättvindig ibland. Först händer en hemsk grej, Tris är ledsen/arg/upprörd, men sen kommer någon och skämtar och sen blev det inte mer med det. Det föll liksom lite platt på något sätt, bara.

Jag förstår varför folk gillar den. Det är ett väldigt intressant koncept och den var stundtals väldigt spännande. Jag funderade aldrig på att sluta läsa den för jag ville så klart veta vad som skulle hända, dessutom påbörjade jag Insurgent direkt efter att jag läst ut den här. Men mycket mer än så blev det inte tyvärr.

Citat: 

  • What good is a prepared body if you have a scattered mind?” s.139
  • But becoming fearless isn’t the point. That’s impossible. It’s learning how to control your fears, and how to be free from it, that’s the point.” s. 239

Betyg: Den får nog bara en 3a, tyvärr. Det är egentligen inget dåligt betyg, men jag VILL ju kunna ge den högre och tycka om den lika mycket som alla andra verkar göra! ^^ 
Böckerna i serien: 
1. Divergent
3. Allegiant

YouTube-tips: Catching Fire Epic Docu-Review

Jag tänkte tipsa om en asbra video om Catching Fire av comicbookgirl19 på YouTube. Det är en detaljerad och riktigt välgjord genomgång av filmen där hon också jämför Panem med vårt samhälle. Hon pratar om korrupta regeringar genom tiderna, drar paralleller till Nazityskland, antikens Grekland och jämför Katniss och Peetas egenskaper med två gudars. Suzanne Collins har fått med så mycket symbolik i The Hunger Games som jag inte har uppfattat själv, så det var riktigt intressant att se den har videon. Och jag älskar det helt plötsligt lite mer än vad jag redan gjorde. 🙂

Spoilervarning om ni inte har läst/sett The Hunger Games eller Catching Fire!

Det finns en andra del också (som länkas i slutet av den här). Där går hon dock över till att prata mer om vårt samhälle, olika framtidsscenarion och vad vi kan göra för att förbättra det. Intressant, men inte så mycket mer om The Hunger Games.

–> Hett tips! Hon har gjort riktigt bra videos om bland annat Game of Thrones också. Jag älskar de om historien bakom The Seven Kingdoms och genomgångarna av de olika familjerna. Det märks verkligen att det ligger mycket tid och jobb bakom, och det är bara så bra!

“Världskrig Z” av Max Brooks

Titel: Världskrig Z (World War Z)
Serie:
Författare: Max Brooks
Sidantal: 417

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: För bara tio år sedan var Zombiekriget nära att utplåna mänskligheten. En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämmer sig för att resa över USA och världen – till städer som en gång myllrat av upp till trettio miljoner invånare, såväl som till jordens mest avlägsna och ogästvänliga hörn.

Mina tankar: Den här boken har ett ganska intressant upplägg. Jaget i berättelsen är inte den person man lär känna, utan det är en person som åker runt i hela världen och intervjuar folk som på ett eller annat sätt var aktiva i Zombiekriget.

Jag gillade egentligen upplägget, det ger utrymme för många olika infallsvinklar. Allt från diverse arméfolk till en blind japansk snubbe som ensam slaktar en massa zombies, till en småbarnsfamilj som flyr ut i bushen. Variation, som sagt. Jag tycker dock att det på det sättet blir lite rörigt. De flesta personers intervjuer var inte mer än några sidor och jag känner inte att jag hann sätta mig in i dem tillräckligt snabbt innan det gick vidare till nästa. Det var några få som stack ut som jag personligen fann intressanta och då ville jag såklart att deras kapitel skulle vara längre. Så jag har lite hat-/kärleksförhållande till upplägget.

En sak som tål att diskuteras är balansen mellan kvinnor och män. Gissar ni att boken till största del behandlar männens upplevelser och minnen av kriget, då har ni gissat rätt. Jag kan såhär på rak arm komma ihåg tre kvinnor, det var inte många fler än så. Och kom då ihåg att boken är över 400 sidor lång och en person tog upp mellan 3-10 sidor. Zombievisruset var så vitt utspritt i hela världen så man kan ju tycka att alla som kunde göra något skulle få delta aktivt.

För övrigt så uppskattar jag mycket att boken hade fotnoter. Det var så mycket termer och förkortningar för vapen och andra grejer som jag inte hade förstått annars, så utan fotnoter hade det varit lite jobbigt att läsa vissa kapitel.

Spoiler! Markera texten inom [ ] för att läsa.

  • [I slutet var det en kvinna som var gravid med sitt åttonde barn sedan kriget slutade. Det var lite av en uppgift för henne att föda så många barn som möjligt till världen för att mänskligheten inte skulle dö ut. Ja, jag kan förstå grundtanken med det. Klart mänskligheten inte vill dö ut och enda sättet är att det föds mer barn. MEN, med tanke på hur lite kvinnorna syntes i den här boken i alla andra sammanhang så kan jag inte låta bli att bli lite förolämpad. Som om att det enda kvinnor duger till är att föda barn… Pfft!]


Betyg: Alltså. Den var bra, intressant och annorlunda, men det finns alldeles för mycket som jag stör mig på för att jag ska ge den högre än 2,5/5

Tankar om Science Fiction

Jag har alltid sett mig själv som en person som älskar fantasy, gärna i medeltidsmiljö. Folk ute på bonnavischan som intet ont anande går och planterar sina potatisar och mjölkar sina kor. Plötsligt börjar saker hända, och ja, ni vet hur det brukar vara. Jag har alltid valt böcker där det finns en närhet till naturen, och inte ens sneglat på böcker med någon som helst framtidsaspekt. Science Fiction alltså, jag har aldrig varit lockad eller varit det minsta intresserad av det.

Jag tror att en anledning till varför jag inte tyckte om det innan var för att jag förknippade sci-fi med rymden och Star Wars. Nej, jag gillar inte Star Wars och det kommer jag nog aldrig att göra. Men jag inser ju nu att det finns hur mycket subgenres som helst. Ända sedan jag läste Hunger Games för två år sedan så har jag fått upp ögonen för genren, och främst då post-apokalyptiska berättelser. Men jag har även den senaste tiden blivit mer och mer intresserad av “traditionell” sci-fi, eller vad man kan kalla det.

Jag vet inte ens riktigt vad jag menar själv. Men jag antar att jag bara har fått en plötslig fascination för olika tolkningar av hur det skulle vara att bo på moder jord i framtiden. Efter fruktansvärda katastrofer, korrupta regeringar, zombier och aliens, djur som tar över makten… ERMAHGERD! Är jag en ond människa?

Tänkte ta upp några böcker som jag hittat på senaste tiden och känner ett omåttligt begär efter att läsa nu på en gång.

Klassiker: 

Animal Farm verkar ju bara hur cool som helst, och det är inte alls många sidor så den ska man väl kunna ta sig igenom på inte allt för lång tid. Till skillnad från 1984 (eller?), har fått för mig att den är hemskt tung.

Clockwork Orange har jag sett på film och den var sjukt bra, men obehaglig. Har hört att boken är ännu obehagligare. Oh, well. Men jag vill läsa den ändå!

Brave New World hörde jag talas om i en booktube bara förra veckan. Som jag förstår det så handlar det om framtiden (duh…) och att de har skapat ett “idealiskt” samhälle, barn blir till i laboratorier och människors relationer till varandra saknar känslor. Verkar lagom idylliskt, osv.

Fahrenheit 451 handlar om ett samhälle där all litteratur är förbjuden för att det kan ge folk farliga idéer. Huvudpersonen är en brandman som har som uppdrag att elda upp böcker. Det var min pappa som berättade om den här för mig, och om han har läst den så måste den vara bra. Får väl hoppas att jag inte har lust att bränna upp den efteråt i alla fall… heh.

Nyare böcker:

Divergent-trilogin. Alla verkar ha läst den och alla verkar älska den. Jag har varit nyfiken på den hur länge som helst. MEN! Jag råkade bli spoilad om en stor grej i Allegiant. Damn you, youtube comments… 🙁 Tappade lusten lite. Men någon gång kommer jag säkert att läsa dem ändå. 

Den här serien verkar spännande. Ett samhälle där kärlek är en sjukdom. Trevligt. 

Av dessa tre serier så är nog Shatter Me den som jag är mest sugen på just nu. De är skrivna på ett lite speciellt sätt, med meningar som är överstrukna. Innan tyckte jag det verkade jobbigt, men jag har nu hört om så många som tycker att det är just det som är seriens styrka och att det är så himla vackert språk. Så jag får nog ge den en chans! 🙂 

Sci-fi verkar inte vara riktigt samma sak nu som förr. Men alla böcker verkar vara så nedrans bra, så det spelar ingen roll. Man behöver ju inte läsa alla klassiker efter varandra eller alla nya Young Adult-serier heller för den delen. Nu när man radar upp det såhär så verkar det vara lite av en trend som går. Förlagen bara: “En trilogi säger du? En dystopi med romantik och ett styck kärlekstriangel? KÖR TILL!

Nevertheless, är aspepp på dem allihop! Bom bom bom, let me hear you say WEHÅ?! 😀

“Den femte vågen” av Rick Yancey

Titel: Den femte vågen (The 5th Wave)
Serie: Den femte vågen #1 (The 5th Wave #1)
Författare: Rick Yancey
Sidantal: 487

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen överlever bara de som har tur. Efter tredje vågen överlever bara de som har otur. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror är tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte längre bara är ett slitet uttryck, det är det enda sättet att hålla sig vid liv.

Spoilers står inom [ ], markera för att läsa. 

Mina tankar: Jag har ganska mycket blandade känslor för den här boken. Å ena sidan så var den väldigt spännande och jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig. Å andra sidan så var den stundvis ganska rörig och hoppade fram och tillbaka i tiden.

När boken börjar så har de tre första vågorna redan dragit genom landet (världen?) och vår huvudperson, Cassie, är ensam och på flykt undan De andra. Det blir en hel del tillbakablickar där man får veta vad som har lett fram till den punkt där hon nu befinner sig. Jag fattar rätt snabbt tycke för Cassies pappa och hans idé om att hamstra på sig alla böcker han kommer åt för att kunna “rädda världen” efter invasionen. Men det blir dock lite rörigt och jag hade velat vara med redan från början när den första vågen slog ut. Även fast det beskrevs vad de gick ut på och vad som hände under dem så kände jag aldrig riktigt att jag förstod dem. Jag kände helt enkelt inte riktigt deras skräck för vad som höll på att hända.

Jag gillade twisterna i storyn, trots att jag inte direkt blev förvånad av dem. Men jag är ändå lite tveksam till att ingen ifrågasätter auktoriteten. Jag menar [när någon sätter in chip i nacken på en för att “hålla koll på vart man befinner sig” så skulle i alla fall jag bli misstänksam.]

Jag kan också tycka att romansen tar lite för stor plats. Cassie tror att hon är ensam/en av få människor kvar och ändå ägnar hon mycket av sin tid åt att tänka på en kille som inte ens vet att hon finns, typ. Känns också lite överflödigt i sammanhanget. Alltså, hon är 16 år, sjukt ensam och ganska upptagen med annat. Tror jag skulle överleva en bok utan onödigt kärleksdravel, faktiskt.

Utöver det så tycker jag om Cassie. Hon är en underhållande berättarröst och jag gillar hennes svarta humor. Även fast hon är totalt livrädd så är hon riktigt tuff. Jag gillar Zombie också, gillar verkligen hans sätt att behandla ungarna. En person som jag tycker stack ut var Ringer. Hon är en riktigt tuff tjej, ganska gåtfull och intressant. Ser fram emot att läsa mer om henne i uppföljaren.

Boken har helt klart sina brister men trots det så var den väldigt spännande och jag kunde inte slita mig från den. Så jag skulle inte säga att jag blev besviken direkt, men jag hade nog förväntat mig lite mer. Väntar ivrigt på uppföljaren!

Spoilers! Markera texten för att läsa. 

  • [Det är lite konstigt att de som hämtade Sammy inte tog med sig Cassie. De sa att bara barn fick följa med, men ändå hade de tagit med Ben Parish och andra i deras ålder.]
Minnesvärda citat och stycken: 
  • Man kan inte tvinga fram tillit. Så istället stoppar man ner alla sina tvivel i en liten ask och gräver ner den djupt och försöker glömma vart man har begravt den. Mitt problem är att den nedgrävda asken är som en sårskorpa som jag bara inte kan sluta pilla på.” – s. 366
  • Jag väntar bakom min stock, skräckslagen. De senaste tio minuterna har den blivit en sådan kär vän att jag överväger att döpa den. Howard, min tama stock.” – s. 370
  • Innan jag hittade dig trodde jag att enda sättet att hålla ihop var att hitta någonting att leva för. Det är det inte. För att hålla ihop måste man hitta något man är beredd att dö för.” – s. 306
Betyg: 3/5 får den av mig. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!

Böckerna i serien: 
1. Den femte vågen
2. The Infinite Sea (ej utkommen)
3. Untitled (ej utkommen)

Revolt av Suzanne Collins

Titel: Revolt (Mockingjay)
Serie: Hungerspelen #3 (The Hunger Games #3)
Författare: Suzanne Collins
Sidantal: 329

Köp den: AdlibrisCDONBokus


Handling: Rebellerna har gjort uppror. Katniss är räddad. Distrikt 12 ligger i ruiner. Peeta är kvar i huvudstadens våld. Finns verkligen distrikt 13? Kommer Katniss och Peeta att återförenas eller tar huvudstaden Peeta ifrån henne? Var är hennes mamma och lillasyster? Och vilka andra från distrikt 12 har undkommit?

Mina tankar: Innan jag säger något annat, så måste jag säga att jag kan förstå varför många inte tycker om Hungerspelens avslutande del. Den är otroligt mörk. Folk är deprimerade, desperata och lider av posttraumatisk stress. Jag håller inte med de som inte gillar det, men jag kan förstå varför. Det är ju verkligen realistiskt och jag älskar det.

Jag menar, det är inte lite traumatiska saker som Katniss och alla de andra gått igenom. Och inte bara för de som var på arenan, utan hungerspelen har hängt som ett hotfullt moln över dem i hela deras liv. En ständig skugga i livet. De har aldrig kunnat slappna av och tänka på annat, den skräcken har alltid varit närvarande i deras liv. Att dessutom behöva gå igenom två hungerspel inom loppet av ett år är inte att leka med.

Det hade varit konstigt om depressionen och den posttraumatiska stressen hade fått mindre plats i den här boken. Jag hade inte alls gått med på om Katniss och alla de andra bara gått vidare med sina liv som om inget hade hänt. Det hade varit så orealistiskt. Vi är nog bara inte vana vid att böcker är så här mörka. I många andra serier så hoppar karaktärerna hurtigt omkring och kämpar ståndaktigt mot ondskan, men det reflekteras inte så mycket kring deras lidande efteråt. Som om de inte mår dåligt av allt som hänt.

Jag älskar den här boken, och det är inte bara på grund av att den tar upp mörkret. Jag tycker även den var intressant på andra sätt, till exempel krigföringen. Blandat med bombningar och att de fysiskt är ute på fältet så har Beetee hackat sig in och kan sända deras intervjuer och klipp så att alla andra distrikt kan se deras motstånd på TV. Så himla awesome och påhittigt!

Det verkar vara vanligt att inte tycka om epilogen också. Det hänger väl ihop med om man inte gillar boken som helhet, i och för sig. Själv tyckte jag verkligen om den. Fint och sorgligt på samma gång.

Spoilers! Markera texten för att läsa.

  • Alltså. Jag grät så mycket när Finnick dog. Så himla tragiskt. När han precis fått tillbaka Annie och allt. Och Prim då! Så himla onödigt… Grät inte konstigt nog, men  lite ont gjorde det ändå. Hela serien började ju med att Katniss i princip offrade sitt liv för hennes skull och så slutar det sådär. Inte okej någonstans. 

Minnesvärda citat och stycken: 
  • Finnick ska gå någonstans.
    “Men du, Finnick”, säger jag. “Byxor kanske?”
    Han tittar ner på sina ben som om han inte har tänkt på hur han är klädd. Sedan tar han av sig rocken med ett ryck så att han blir stående i bara kalsongerna. “Varför det? Tycker du att det här är provocerande?” Och så ställer han sig i en fånig utmanande pose.
  • “Du älskar mig. Sant eller inte?”
    “Sant.” 
Betyg: 5/5 får den av mig!
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien: 
1. Hungerspelen
2. Fatta eld
3. Revolt

Fatta eld av Suzanne Collins

Titel: Fatta eld (Catching Fire)
Serie: Hungerspelen #2 (The Hunger Games #2)
Författare: Suzanne Collins
Sidantal: 318

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Spelledarna i huvudstaden är missnöjda med Katniss uppror i hungerspelen. Hennes prestationer i arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser, och det är då huvudstaden avslöjar sin slutgiltiga fälla…

Mina tankar: Den här serien blir bara bättre och bättre ju längre man kommer i den. Nu andra gången jag läser dem så tycker jag mycket mer om Fatta eld än vad jag gjorde första gången. Jag tyckte om den då också, men jag tror att jag läser lite väl snabbt (alldeles för spännande för mig…) för att riktigt hänga med i händelseutvecklingen och inse hur himla grym den är.

Jag vet att många är besvikna på Fatta eld, att den är urvattnad och en typisk “mellanbok”. Men jag hör till skaran som tycker att den är bättre än första boken. Jag älskar verkligen den upproriska tonen i den! Jag satt nästan och vibrerade av alla känslor när de visade sina färdigheter efter träningsdagarna, och jag studsade på stället under intervjuerna. Alltså, härmskrikeklänningen! Jag älskar Cinna så himla mycket.

När det kommer till arenan så tycker jag bättre om den (om man nu kan säga så?) än i första boken. Den är smartare och det känns mer som de har en tanke bakom den. I första boken så får jag uppfattningen att händelserna var ganska slumpmässiga, men i Fatta eld så kunde de ju lista ut delar av den.

Jag tycker också mer om karaktärerna i Fatta eld än i Hungerspelen. Speciellt Finnick (det känns som att han har ganska många fans, haha ^^).

Minnesvärda citat och konversationer: 

  • Och om en flicka från distrikt 12, av alla ställen, kan trotsa regimen och slippa undan oskadd, vad hindrar då dem från att göra det samma?” – President Snow
  • Kombinationen av sårskorpor och salva ser verkligen förskräcklig ut. Jag kan inte låta bli att njuta av hur upprörd Finnick blir.
    ‘Stackars Finnick. Är det första gången i livet som du inte ser vacker ut?’ retas jag.
    ‘Definitivt. Det är en helt ny känsla. Hur har du stått ut i alla år?’ frågar han.
    ‘Undvik bara speglar så glömmer du bort det’, svarar jag.
    ‘Inte om jag måste titta på dig hela tiden’, säger han.
    ” – Katniss och Finnick
Betyg: Den är ju uppenbarligen skitbra, så den får 5/5 av mig. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien:
1. Hungerspelen
2. Fatta eld
3. Revolt