Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman


Kyrkogårdsboken
336 s.
Neil Gaiman
Chris Riddell

Adlibris  Bokus

Handling: Ett litet spädbarn får sin familj mördad. Själv lyckas han ta sig till en kyrkogård i närheten, där invånarna fattar medlidande med honom och bestämmer sig för att ta hand om och uppfostra honom. Samtidigt måste de ge honom alla de speciella egenskaper som en levande människa måste ha för att överleva på en kyrkogård. Pojken, som kallas Ingen, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj fortfarande är ute efter honom.


Kyrkogårdsboken tog mig verkligen med storm. Trots att jag visste att den handlar om Ingen, en pojke som växer upp på en kyrkogård och blir uppfostrad av dess sedan länge döda invånare, så var jag inte riktigt beredd på hur unik den skulle kännas.

Den är verkligen inte som någon annan bok jag läst tidigare. Den är konstig, men inte svår att förstå eller komma in i. Det bjuds inte på några långa komplicerade förklaringar av hur något av det som sker går till eller fungerar, men det behövs inte. Jag bara sväljer allt med hull och hår. Neil Gaimans vackra skrivsätt fångade mig verkligen, redan på första sidan var jag som uppslukad. Den var spännande till tusen och väckte min nyfikenhet för vad som skulle hända härnäst. Dessutom har den underbara – skira och lite annorlunda – illustrationer av Chris Riddell som går väl ihop med Gaimans språk.

Kyrkogårdsboken är klassificerad som barn- och ungdomsbok, men jag tycker nog att den funkar mycket bra även för de äldre läsarna. Jag tipsade faktiskt om den för seniorerna på ett boktipscafé på min bibbla, och lyckades till och med kränga den till en av dem!

Böcker jag tidigare läst av Neil Gaiman;
Stardust

Tankeläsaren av Kristin Cashore

Del i serie: De Utvalda #1 (orig. The Graceling Realm #1)
Författare: Kristin Cashore
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2011 (orig. 2008) 
Goodreads-snitt: 4.10

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus
Handling: Katsa var bara åtta år gammal när hon dödade en man för första gången. Tio år senare tvingas Katsa fortfarande hota och döda människor åt kungen. För hon är en av de sju kungadömenas särlingar – född med en särskild gåva som kungen har rätt att utnyttja. 

Katsa är slagkämpen som ingen kan besegra. Allt förändras när hon möter prins Po – han är mystisk, svårslagen i strid och har ögon som ser rakt igenom henne… Han förstår henne som ingen annan, men vad döljer han? En farofylld färd tar sin början och Katsa får uppleva sådant hon inte trodde var möjligt. Bottenlös ondska, trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne… 

Mina tankar: Det finns några saker med den här boken som jag tycker om. Den största orsaken är huvudpersonen, Katsa. Hon är en intressant karaktär och jag älskar att hon är en lite normbrytande tjej som respekterar sig själv och inte böjer sig för någon annan. Jag blev så glad vid ett tillfälle i boken när en tjej var farligt nära att utsättas för en våldtäkt och det problematiserades. Katsa reagerade emot det och som tur var tog det slut där, men Katsa funderade ändå vidare och bekymrade sig över att det kanske var slut för just den här tjejen och just det här tillfället, men att det alltid skulle komma andra tjejer och nya tillfällen. 

Tankeläsaren var väldigt enkelt skriven och berättad. Lite för enkelt, om jag ska vara helt ärlig. Inte bara i språket, det kan jag för all del stå ut med. Men det var bärande saker i storyn, till exempel mysteriet kring Katsas gåva. Helt plötsligt efter ett helt liv av att tro sig känna till allt om den kom hon på att det var något helt annat än vad hon alltid trott. Författaren nöjde sig liksom inte med att hinta om det och låta läsaren förstå och pussla ihop bitarna själv utan det förklarades mycket och det blev så övertydligt. 

Det var också lite tråkigt att fienden som de skulle bekämpa då var ren ondska personifierad, typ. Alltså nej, jag tycker inte det är kul längre med en kung som är sjukt ond och måste stoppas till varje pris. Det är så mycket mer intressant och komplicerat om det finns gott och ont på båda sidor, så att en som läsare får identifiera sig med delar av alla (eller i alla fall några) karaktärer. Men nu blev det liksom så att det var färdigt vem som var ond och vem som var god, och det är helt enkelt inte så kul att läsa om. 

Trots det var den absolut inte dålig, utan den var tvärt om riktigt medryckande och jag blev engagerad i Katsa och Po och deras uppdrag. Tråkigt att Katsa inte är huvudperson i de andra böckerna, eftersom det var mycket hon som gjorde att jag ville läsa vidare i Tankeläsaren. Men jag är ändå nyfiken på hur berättelsen fortsätter i uppföljarna så jag kommer absolut att läsa vidare. 

Böckerna i serien: 
1. Tankeläsaren
2. Monstrets dotter
3. Hemligheternas rike

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Titel: The Name of the Wind
Serie: The Kingkiller Chronicle #1
Författare: Patrick Rothfuss
Sidantal: 662
Utgivningsår: 2008 (orig. 2007) 
Goodreads-snitt: 4.55

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: ‘I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.
My name is Kvothe.
You may have heard of me’



Mina tankar: Detta var en sån bok som jag bara visste att jag skulle älska redan innan jag börjat läsa den. Vilket kan vara farligt om en förväntar sig för mycket. Men jag säger då det, den överträffade alla mina förväntningar! Redan på första sidan var jag fast och älskade sättet som Rothfuss skrev på. 

Måste prata om språket! Cause I’m telling you, det är helt fantastiskt. Han låter berättandet ta den tid som behövs och språket är, i brist på andra ord, poetiskt. En språknörd som jag själv bara måste stanna upp hela tiden och bara… rysa över alla vackra formuleringar. Det är liksom inte bara så att han berättar en historia, utan han vet exakt hur och när han ska berätta detaljer.  

Jag skulle nog säga att The Name of the Wind är fantasy som även kan läsas av folk som vanligtvis inte läser fantasy, mycket för att den är så pass lågmäld. Det är mer som en berättelse under en alternativt historisk period. Och hur som helst så är det inte (i alla fall inte så mycket i första boken) fantasyn som är i fokus. 

The Name of the Wind är en långsam bok, som sagt – Rothfuss tar sin tid när han berättar. Men det blir aldrig tråkig. Han hade mig i sitt grepp redan på första sidan där läsaren får möta Kvothe där han i nutid träffar en krönikör och börjar berättandet av sin livs historia. Jag älskar att han verkligen lägger en grund för berättelsen genom att berätta var han kommer i från, om sin familj och sin uppväxt för det visar sig bli väldigt viktigt för resten av berättelsen. 

Här får en också en bakgrund till Kvothes kärlek till musik och hans kunskapstörst. Jag upplever ofta i andra böcker att om det finns en sådan del, så sveps den ofta över väldigt snabbt och en får den viktigaste informationen. Men här tar det tid och jag kände det verkligen som att jag lärde känna Kvothe på djupet. Det är också denna grundliga redogörelse för hans uppväxt som gör att vissa händelser senare i boken verkligen berör mig. Det gör att jag bryr mig om vad som händer, istället för att bara rycka på axlarna så får jag typ ont i magen och undrar hur han mår. 

Jag tycker också mycket om när han kommer till universitetet och att följa när han kämpar sig till en plats i världen. På ett sätt är den här boken mer än bara fantasy, det är också en coming of age-berättelse. Fantasyelementet blir naturligtvis tydligare i denna delen av boken än det varit tidigare (även om det inte är mycket fantasy) och jag gillar verkligen hur det är uppbyggt. Det känns nytänkande och intressant. 

Någonting jag däremot inte tyckte var lika nytänkande var könsfördelningen på universitetets elever. Någon av Kvothes första dagar i skolan så kommer det fram att det går en kvinna på tio elever. EN KVINNA PÅ TIO ELEVER. Och när vi ändå är inne på ämnet. The girl of Kvothes dreams är vacker. Alltså ÖVERJORDISKT VACKER, DAMMIT! Det var tydligen viktigt att poängtera det, för Kvothe blev vid ett tillfälle i boken arg på sig själv för att han inte kunde beskriva hennes skönhet tillräckligt bra. 

Till en början blev jag bara irriterad på tjejen då, för ja ja ja, kan vi få gå vidare med historien nu eller? Men nej, hennes skönhet måste redogöras för in i minsta detalj först. Men sen när historien väl fortsatte så kom det ju fram att Denna var en helt awesome tjej. Hon är svår och egen, hon kan inte fångas eller hållas i styr. Hon lever för sig själv och ingen annan. Hon är så mycket mer än sitt utseende. Och jag älskar det, varför kunde inte det få vara det viktiga med henne? Men att ha med kvinnor som inte står i köket eller är vackra är väl att gå över gränsen till för mycket fantasy, antar jag. 

But to be fair, så är det ju faktiskt inte bara The Name of the Wind som är boven i det här dramat. Och den är inte extrem jämfört med andra böcker/serier på något sätt. Jag var bara tvungen att få det ur systemet. Så jag tänker inte döma denna boken på det här problemet individuellt. För bortsett från det så är faktiskt den här boken helt amazing! Alltså, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på den för den är så HIMLA BRA. Nu vill jag liksom läsa om den för att på riktigt suga i mig det fina språket. Och jag har inte ens läst fortsättningen än. Vilket jag måste göra, typ NU. 

Och den som inte har läst The Name of the Wind ännu. Läs den nu. Helt enkelt. 


Citat och sånt

  • Call a jack a jack. Call a spade a spade. But always call a whore a lady. Their lives are hard enough, and it never hurts to be polite.” s. 55
  • Power is okay, and stupidity is usually harmless. Power and stupidity together are dangerous.” s. 104
  • Bones mend. Regret stays with you forever.” s. 168


Böckerna i serien
1. The Name of the Wind
2. The Wise Man’s Fear
2.5 The Slow Regard of Silent Things
3. Doors of Stone (Ej utkommen!)

Saga, Volume 3-4 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Jag bestämde mig för att slå ihop en inlägg med recensionerna på Volume 3 och 4. Det känns som det skulle ha blivit ett ganska korta inlägg om jag hade skrivit dem separat, eftersom jag läste dem direkt efter varandra och därför inte riktigt kommer ihåg vad som hände i vilken. Här finns mina recensioner på Volume 1 och Volume 2.

Utgivningsår: 2014
Sidantal: 144
Mitt betyg: 3 av 5
Köp den: AdlibrisCDONBokus

Denna var förmodligen den jag tyckt minst om hittills i serien. Den var faktiskt lite långtråkig och det var inte förrän i slutet som jag kände att: “wow, shit jag måste bläddra snabbare!” Det är inte det att jag tyckte den var speciellt dålig, jag menar jag älskar fortfarande storyn och karaktärerna är underbara, men den kändes inte alls på samma nivå som de två föregående. Inte alls lika skruvat och fartfyllt.

Utgivningsår: 2014 
Sidantal: 152  
Mitt betyg: 5 av 5 stjärnor!  
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Här tycker jag serien lyftes något otroligt igen! Det är många förändringar, Alana och Marko har det lite knackigt i sin relation, vilket är förståeligt men jag blir ändå irriterad över hur omoget de hanterar det. Tyckte däremot det gjorde mycket för storyn på ett annat plan än förut, för det var intressant att lära känna dem som de är utan varandra. Älskade idén med föreställningarna som Alana var med i också. 

Saga, Volume 2 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 2 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2013
Goodreads-snitt: 4.59
Mitt betyg: 4.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Volym två tar vid precis där den första volymen slutade, vilket jag blev glad över. Det är ofta så jobbigt när det slutar med cliffhangers och så börjar inte ens nästa bok/avsnitt/whatever med att ge en det svar en så desperat vill ha. 

Däremot måste jag säga att jag blev lite besviken, för den är inte alls så skruvad och skum som den första volymen var. Och med tanke på att mötet med Markos föräldrar var uppbyggt som en överraskning blev det inte alls så mycket konflikter som jag trodde att det skulle bli. Det visade sig till och med att jag tyckte riktigt bra om Markos pappa. Gillade att en fick veta lite mer om Markos bakgrund också, men jag hade nog tycker mer om det om det hade översatts till engelska och inte hans fakkin egna språk. Fattar inte alls, hade ju verkligen velat veta vad de snackade om. 

Jämfört med den första volymen så kändes det inte som att det hände så mycket i den här. Det var mycket Alana som väntade på att Marko skulle fixa problem, och på tal om det – vad fasiken hände med att hon från början var så stridslysten och Markos ovilja mot våld? Det blev ju totalt ombytta roller. 

Jag hade helt klart en del problem med den här som jag inte kände av alls i den första volymen. Men trots det så var den fortfarande sjukt snygg, älskar färgerna och dialogen. Handlingen drivs snabbt framåt och den är otroligt medryckande. Hoppas bara att problemen jag hade blir mindre i volym tre, för vill verkligen ha mer av Saga! 

Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

Saga, Volume 1 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 1 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.33
Mitt betyg: 4.5
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Den här serien gjorde ju så att hela bokbloggarvärlden exploderade av hyllarop ett tag. Blev aspeppad men samtidigt lite rädd. Då hade jag inte läst några seriealbum än så visste inte om det skulle vara något för mig, men nyfikenheten var väckt och när jag råkade få syn på seriehyllan på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna hem dem. 

Kan börja med att säga att Saga kanske inte är något för dem som har svårt för naket, sex, blod och våld – för det är det mycket av. Däremot blir det aldrig smaklöst! Men eftersom jag är en sucker för sånt där så blev jag helt frälst på första sidan, som började med en förlossning och repliken: “Am I shitting? It feels like I’m shitting!” 

Den största styrkan tror jag är berättarstilen. Det är så himla skönt lössläppt stämning med en stor portion humor och jag älskar att det är berättat ur barnets perspektiv, från framtiden. Jag tycker också väldigt mycket om karaktärerna. Alana, som är så tuff och Marco, som är så mjuk men ändå modig. Utöver dem finns det också flera intressanta bikaraktärer, som Izabel och The Lying Cat (så himla cool!). 

Det är inte bara kick ass karaktärer utan det är även så himla spännande! Sidorna flyger fram, det är lättläst och roligt. Och fantastiskt fina färger och illustrationer. Jag är glad att jag lånade hem tvåan också, för slutet alltså, det gjorde att jag ville ha mer med en gång. 

Smakprov: 


Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

Jonathan Strange and Mr Norrell som tv-serie!

Ni som läst min recension av boken Jonathan Strange och Mr Norrell kanske minns att mina känslor för den var väldigt delade. Ville verkligen tycka om den så mycket mer än vad jag gjorde. Jag tänkte faktiskt under läsningen att jag hellre hade sett den som tv-serie… and guess what? DEN BLIR TV-SERIE! Jag var ju inte bästa vän med boken direkt, men let me tell you, nyheten om tv-serien gjorde mig ändå orimligt peppad.

7 avsnitt blir det och det första kommer 17 maj (imorgon ja!). Läs mer.

“Bilbo: En hobbits äventyr” av JRR. Tolkien

Titel: Bilbo: En hobbits äventyr
Originaltitel: The Hobbit, or There and Back Again
Författare: JRR. Tolkien
Översättare: Britt G. Hallqvist
Sidantal: 229
Utgivningsår: 2001 (orig. 1937) 
Goodreads-snitt: 4.21
Mitt betyg: 4.0

Köp den (nyare utgåva): Adlibris – CDON – Bokus


Handling: Halvt motvilligt följer den fridsamme hoben Bilbo med den store trollkarlen Gandalf i jakten på dvärgarnas guldskatt. Otaliga faror och svårigheter tornar upp sig på vägen. Med list och tur och tack vare Gollums osynlighetsring lyckas Bilbo och hans följe ta sig fram till den ruvande draken Smaug för den avgörande striden.

Mina tankar: Till en början blev jag positivt överraskad över hur lätt den var att läsa. Det märks verkligen att Tolkien skrev den för sitt/sina (har ingen aning om hur många han hade) barn. Den är mycket lättare att ta sig igenom än Sagan om Ringen och den är också väldigt mycket mer lättsam i tonen, även om den helt klart är mer skrämmande än dagens barnböcker. Jag tycker själv att den stundtals påminde lite om Narnia, även om Narnia ändå är snäppet mer barnvänlig. ^^ 

Efter ett tag började jag dock känna att jag hade velat ha lite mer av den. Den var så himla kortfattad och när en tänker på Sagan om Ringen så är Bilbo som en snabbspolning i jämförelse. Det blev verkligen en extrem skillnad mot filmatiseringarna! Det brukar ju alltid vara mer eller mindre avvikelser från böcker när de blir till film, men att just den här korta lilla boken blev till tre långa filmer (!) är helt sjukt. Förutom att de uppenbarligen har lagt till lite extra krydda i filmerna så har de verkligen kramat ur varenda sida i boken efter material. Sådant som bara nämns lite kort i boken tar ju liksom upp lång tid i filmerna. Kan inte släppa detta alltså, haha. 

Såhär i efterhand så önskar jag att jag hade läst den på engelska, för det fanns en del i översättningen som jag verkligen störde mig på. Det tog till exempel orimligt lång tid för mig att inse att det med Vättar menades Orcher. Satt liksom och funderade på varför vättar helt plötsligt blandades in i leken och vänta lite här nu, vafasiken var det inte Orcher som kom här och ställde till det…? 

Hur som helst så är jag glad att jag läste den. Bilbo är en riktigt söt liten bok som går snabbt att läsa och serien känns mer komplett nu när jag äntligen har läst den. 🙂

“A Game of Thrones: The Graphic Novel, Vol. 1” av George R. R. Martin

Titel: A Game of Thrones: The Graphic Novel, Vol. 1 
Författare: George R. R. Martin
Illustratörer: Daniel Abraham och Tommy Patterson 
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.51
Mitt betyg: 3.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Mina tankar: Till att börja med blev jag riktigt positivt överraskad över hur fin den var. Det märks verkligen att de har lagt mycket jobb på illustrationerna, både formgivningen och färgerna. Det var kul att de har fått med detaljer som inte kommit med i Tv-serien, som till exempel Daenerys lila ögon, och Tyrions brun/gröna. 

Jag gillar dessutom att det var så mycket bakgrundsdetaljer. Det var inte bara fokus på karaktärerna och det som var viktigt i scenen utan det fanns en hel del illustrationer av omgivningarna och inredningsdetaljer, utan att det blev rörigt på något sätt. 

Däremot om en ska ta upp själva handlingen så känns den tyvärr allt för tunn. För det mesta är det bara nyckelscenerna i alla kapitel som är med och det gav ett lite stressat intryck. Den kändes helt enkelt väldigt kortfattad, lite som en sammanfattning av boken bara. Dessutom tycker jag att den är lite hoppig vid karaktärsskiftena, eftersom det inte fanns några tydliga avslut som visade att det går vidare till nästa person. 

Måste bara ta upp en annan grej jag ändå uppskattade i slutet. Det är att de hade med extramaterial som visade skisser och gick igenom hur och vad de jobbat med i skapandet av boken. Det var riktigt intressant och fick mig faktiskt vid några tillfällen att gå tillbaka till vissa scener för att titta på bilderna igen. 

         Smakprov: 

“Eld” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Titel: Eld
Serie: Engelsfors #2
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 634
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.14
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.
Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan. 


Mina tankar: Ni ska veta att jag verkligen gillade den första delen i serien, Cirkeln, riktigt mycket. Och ändå tyckte jag ännu mer om den här. Nu slapp jag vara förvirrad över alla karaktärer eftersom jag redan lärt känna dem i första boken, så det var bara att kasta sig rakt in i handlingen och äntligen få veta hur historien utvecklade sig. Det var länge sedan jag kände sådan läsglädje som jag gjorde med den här. En kväll sträckläste jag över 200 sidor! Det har nog inte hänt sedan Harry Potter, eller möjligtvis sista Eragon-boken. Trots att Eld är en riktig tegelsten så hann jag inte tröttna för en enda sekund. 

Om jag ska ha ett enda klagomål med boken, så är det att jag inte riktigt förstår mig på rådet och deras regler. Jag känner i alla fall att det fattades lite djupare förklaringar kring reglerna, hur de tillämpas och framför allt, varför det är som det är. Alltså lite förklaringar fanns det ju, men antingen så förklaras det inte tillräckligt väl, eller så var rådet onödigt hårt. Hur som helst så resulterade det i att jag bara störde mig på rådet hur de skötte saker och ting och att jag inte förstod deras val många gånger. 

En sak jag verkligen tyckte om var hbt-inslaget och att det fick finnas med utan att problematiseras. Hurra karaktärer som får vara hbt-personer utan att det tillför handlingen någonting! Hurra för att det aldrig var något problem och hurra för att det inte behövde förklaras, utan en fick bara märka det själv. 

Spoiler! [Tyckte det var så roligt att läsa den delen där de hamnade i varandras kroppar. I början blev jag så himla förvirrad. Men sen tyckte jag faktiskt att det bidrog till att lära känna dem ännu bättre, eftersom karaktärerna då lärde känna varandra på ett djupare (haha) plan. Tummen upp för det!

Böckerna i serien: 
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln