“Trollkarlen från Oz” av L. Frank Baum

Titel: Trollkarlen från Oz
Originaltitel: The Wonderful Wizard of Oz
Författare: L. Frank Baum
Illustratör: Robert Ingpen

Översättare: Christina Westman
Sidantal: 192
Utgivningsår: 2011 (orig. 1900) 
Goodreads-snitt: 3.96
Mitt betyg: 2.5

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus



Handling: När Dorothy omtöcknad ser sig omkring i det nya landet hon kommit till, är hon rädd att hon aldrig ska få se sina kära, tant Em och farbror Henry, igen. Med sin lilla hund Toto beger hon sig ut på vägen av gula tegelstenar mot Smaragdstaden för att be den store trollkarlen Oz om hjälp att komma hem. På vägen träffar hon Fågelskrämman, Plåtman och Fega Lejonet. 

Mina tankar: Jag vet inte hur det är möjligt, men jag visste verkligen ingenting om den här berättelsen innan jag läste den. Har inte sett den som film, teater, eller fått läst för mig när jag var liten. Det enda jag hade en vag aning om var att det skulle finnas en plåtman med i berättelsen, men inget annat. Så med det sagt säger jag förlåt i förväg om jag säger något jättekonstigt som en borde veta men inte har fattat. And also, det blir nog en ganska spoilerig recension, för jag har en känsla av att alla andra redan är bekanta med berättelsen. 

För att vara ärlig tyckte jag början var skittråkig. De bara gick och gick och gick. Hittade nya vänner på vägen, och sen gick de lite mer. Egentligen hade det väl kanske inte gjort så mycket om det bara hade funnits lite mer beskrivningar av jag vet inte, omgivningen? Deras tankar? I Sagan om Ringen går de ju också bara under stora delar av böckerna, men det är ändå aldrig tråkigt. Men okej, det är en barnbok, så jag fattar att den inte svävade ut så himla mycket därför. 

Detta gjorde att jag tyckte den var otroligt seg att ta sig igenom, trots att det inte var alls mycket text. Jag tror faktiskt inte jag hade lyckats ta mig igenom den om det inte hade varit för illustrationerna, de vägde upp helhetsintrycket väldigt mycket. Det är samma person som illustrerat Den hemliga trädgården (som jag älskade!) och tydligen många fler klassiker. Det skulle vara kul att kolla in dem också. 

Det jag ändå tyckte om med boken är det fantasifulla med Plåtman, Fågelskrämman och Fega Lejonet. Den har ju en fin moral, med hela den där grejen om vad som är viktigast – hjärta, hjärna eller mod? Och att ingen av dem trodde sig ha det de ville ha, men när det uppstod situationer där egenskaperna behövdes så hade de ändå det som krävdes, utan att de visste om det. Jag gillade också att Dorothy var en såpass stark karaktär och att hon hela vägen visste vad hon ville och fick det gjort. Jag var rädd att hon mot slutet skulle komma fram till att hon ville stanna. 

Att jag bara gav den en tvåa i betyg innebär absolut inte att det var en dålig bok, den var bara inte så fantastisk som jag trodde att den skulle vara med tanke på att det är en klassiker. Jag gillade ju alltså de viktiga bitarna av berättelsen, det är bara det att det inte räckte för att få mig att hålla intresset uppe. Hur som helst så är jag glad att jag äntligen har läst den, det känns ändå som en viktig berättelse att känna till eftersom det finns referenser från den typ överallt. 

Smakprov av illustrationerna: 

Citat och sånt: 

  • ” ‘Men jag kommer ändå att be om hjärna istället för hjärta’, sa Fågelskrämman. ‘För en dumbom skulle inte veta vad han skulle göra med ett hjärta ifall han hade ett.’
    ‘Jag tar hjärtat’, svarade Plåtman. ‘För man blir inte lycklig av en hjärna, och lycka är det bästa ting i världen.’ ” s. 51

“Eld” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Titel: Eld
Serie: Engelsfors #2
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 634
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.14
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.
Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan. 


Mina tankar: Ni ska veta att jag verkligen gillade den första delen i serien, Cirkeln, riktigt mycket. Och ändå tyckte jag ännu mer om den här. Nu slapp jag vara förvirrad över alla karaktärer eftersom jag redan lärt känna dem i första boken, så det var bara att kasta sig rakt in i handlingen och äntligen få veta hur historien utvecklade sig. Det var länge sedan jag kände sådan läsglädje som jag gjorde med den här. En kväll sträckläste jag över 200 sidor! Det har nog inte hänt sedan Harry Potter, eller möjligtvis sista Eragon-boken. Trots att Eld är en riktig tegelsten så hann jag inte tröttna för en enda sekund. 

Om jag ska ha ett enda klagomål med boken, så är det att jag inte riktigt förstår mig på rådet och deras regler. Jag känner i alla fall att det fattades lite djupare förklaringar kring reglerna, hur de tillämpas och framför allt, varför det är som det är. Alltså lite förklaringar fanns det ju, men antingen så förklaras det inte tillräckligt väl, eller så var rådet onödigt hårt. Hur som helst så resulterade det i att jag bara störde mig på rådet hur de skötte saker och ting och att jag inte förstod deras val många gånger. 

En sak jag verkligen tyckte om var hbt-inslaget och att det fick finnas med utan att problematiseras. Hurra karaktärer som får vara hbt-personer utan att det tillför handlingen någonting! Hurra för att det aldrig var något problem och hurra för att det inte behövde förklaras, utan en fick bara märka det själv. 

Spoiler! [Tyckte det var så roligt att läsa den delen där de hamnade i varandras kroppar. I början blev jag så himla förvirrad. Men sen tyckte jag faktiskt att det bidrog till att lära känna dem ännu bättre, eftersom karaktärerna då lärde känna varandra på ett djupare (haha) plan. Tummen upp för det!

Böckerna i serien: 
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln

“Berättelser från Engelsfors”

Titel: Berättelser från Engelsfors
Serie: Engelsfors #2.5 (seriealbum) 
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Illustratörer: Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neiderstam
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013
Goodreads-snitt: 3.54
Mitt betyg: 3.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Engelsfors är en stad med många hemligheter. Här avslöjas några av dem – i serieform. I åtta berättelser får vi följa De utvalda och personerna runt omkring dem, från tiden innan händelserna i Cirkeln till tiden efter Eld. Vi får till och med en glimt av vad som händer i sista delen – Nyckeln


Mina tankar: Jag gillar verkligen upplägget i den här. Det börjar med att Mona Månstråle ska spå för en ur sina kort, och varje kort hon drar berättar historien om en person i serien. Mona Månstråle, alltså. Så himla störig kvinna, men samtidigt helt fantastisk. Hon är spännande helt enkelt. 

Tycker tecknarstilen var bra också. De fick fram personligheterna på ett väldigt bra sätt. Om vi tar till exempel Ida och Vanessa, som verkar ganska lika till utseendet, så ser en ändå skillnad på dem för Ida har den lite elaka glimten i ögonen. 

Handlingen då. Ärligt talat tyckte jag inte den tillförde jättemycket till storyn, tyvärr. Vissa av historierna var ju sådana som en ändå får reda på i böckerna, men att det nu berättades i förstaperson-perspektiv från när det hände. Det var ju roligt att läsa det och se bilderna också så klart. Men alltså, är det bara jag som är ovan vid serieformatet, eller är den alldeles för kort? Många saker hade kunnat gås igenom så mycket mer noggrant. Det kändes lite stressat ibland. 

Hur som helst så är det roligt att ha läst den, och den får ett stort plus för Mona Månstråle! ^^

Böckerna i serien: 
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln

“Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren

Titel: Cirkeln
Serie: Engelsfors #1
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 516
Utgivningsår: 2011
Goodreads-snitt: 3.80
Mitt betyg: 4.0

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Mina tankar: Jag hade tänkt läsa den här hur länge som helst. När jag fick nys om att den skulle bli film så tänkte jag att det var dags att göra slag i saken, så jag köpte den och läste den som en av böckerna i 2014s tre på tre-utmaning.

Till en början hade jag lite svårt att komma in i den. Det blev spännande ganska fort och jag gillade mystiken och rädslan, men problemet var att det var så många nya karaktärer att ta in på en och samma gång. Dessutom kände jag att att karaktärerna var lite väl stereotypa så det var inget speciellt utmärkande hos dem. Men allt eftersom jag lärde känna dem så tyckte jag mer och mer om dem. Även om alla var så totalt olika varandra, så är de också ganska lika på många sätt. De vill alla bara passa in. Det var fint att se hur de gick från att hata varandra, till att acceptera varandra och sedan faktiskt forma någon slags vänskap.

Jag gillade också att karaktärerna inte var några mästare på magi, att de inte hade någon naturlig fallenhet för det bara för att de blivit utvalda. Utan de tilläts göra en del fel och speciellt en person löpte ju lite amok. Jag känner att en som läsare också får lära känna magin lite mer när karaktärerna inte bara använder den som några praktexempel, som om det är naturligt för dem. Själva idén med magin kändes ganska vanlig och inte direkt överraskande, men däremot så tyckte jag verkligen om Mönstrens bok. Det var en ny och intressant idé som jag inte läst något liknande någon annanstans.

En grej jag uppskattade väldigt mycket med Cirkeln är att karaktärernas liv känns så verkliga. Tonåren är inte romantiserad på något sätt så som den kan vara i många young adult-böcker. Här fanns frånvarande föräldrar, alkoholproblem, sex, droger och mobbing. Och allt kändes som hämtat ut verkligheten, som att det faktiskt var tonåringar som berättat och inte vuxna som försökt låtsas. Ett till plus är det inte finns med några kärlekstrianglar eller insta-love, så himla skönt att slippa ibland!

Allt som allt så uppskattade jag verkligen Cirkeln och jag ser fram emot att fortsätta på serien och se hur filmatiseringen blir! *pepp*

Böckerna i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln