En vampyrs bekännelse av Anne Rice

Titel: En vampyrs bekännelse (Interview With a Vampire)
Serie: Vampyrkrönikan #1 (The Vampire Chronicles #1)
Författare: Anne Rice
Sidantal: 314

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Mörkret faller över San Fransisco. I ett litet rum sitter två personer – vampyren och en journalist. Under de timmar som förflyter fram till gryningen skall en sällsam historia berättas. Den tar sin början år 1791 på en stor plantage i Louisiana, då en ung, förmögen man sällade sig till de levande döda. Det som hände, det ofattbara han fick uppleva, ger ingen frid och måste nu en gång för alla avslöjas. Lågmält och med skrämmande intensitet berättar vampyren om den förbannelse som vilar över honom.

Mina tankar: Den här boken är så fruktansvärt bra och vackert skriven att det nästan gör lite ont att läsa ibland. Anne Rice är en riktig mästare på att skapa olika personligheter och ta fram allas egna komplexa känslor. Hon har lyckats fånga Louis känsla av vemod helt perfekt och den känslan finns med genom hela berättelsen, sida efter sida. Hon har skapat Claudia. Så fruktansvärt det måste vara, att utvecklas till en intellektuell och kännande kvinna, fångad i en liten flickas kropp. Hon har ett iskallt hat och samtidigt en flammande kärlek, och det är så trovärdigt!

Jag tyckte verkligen om själva upplägget på boken, en journalist som tar del av vampyrens bekännelser. I början avbröt journalisten ganska ofta och ställde frågor, men ju djupare han sveptes med i berättelsen desto färre blev avbrotten. Och jag älskar verkligen hur man fick följa med till alltings början, hur väl beskrivet allt var. Tiden som de levde på blev liksom levande. Det kändes nästan som jag var med på de mörka bakgatorna, hörde viskande samtal och såg vackert inredda rum och tunga tyger framför mig.

Den var lättläst på så sätt att sidorna verkligen flög förbi, men den var inte som vilken annan lättuggad bok som helst. Det var ett djup i den som verkligen får en att känna med karaktärerna och det släpper inte taget om en med en gång när man läst ut den. Det är så här en bra bok ska vara.

Minnesvärda citat och stycken: 

  • Detta, som jag delade med mig av i en smakebit på søndag som inte ens var igång då. Men det är så himla vackert och sorgligt att jag dog lite när jag läst det. 
  • ‘Vampyrer är mördare’, sade han nu. ‘Vampyrer är rovdjur. Rovdjur, vars allseende ögon givits dem för att de skulle få distans till tillvaron. En förmåga att se människoliv i dess helhet, inte med gnällig och mjäkig sorg, utan med en jublande hänförelse över att vara slutet på detta liv, över att ha en hand med i den gudomliga planen.’” – Lestat
Betyg: Well, det har väl inte undgått någon att jag älskar den? Haha. Men seriöst, den var en av de bästa böcker jag läste 2013. Så det vore orättvist att ge den något annat än en femma. Och det vill jag inte heller. Så, 5/5 får den! ♥
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Och himlens vida väv av Lian Hearn

Titel: Och himlens vida väv (Heaven’s Net is Wide)
Serie: Sagan om klanen Otori #5 (Tales of the Otori #5)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 585

Handling: Och himlens vida väv handlar om Shigerus liv från att han var barn, vi får veta vad som hände när Otori förlorade slaget vid Yaegahara, ta del av Shigerus personliga förluster av sin far och bror och hur det kom sig att han började föra anteckningar om Släktet. Allt leder fram till den punkt där Över näktergalens golv började, när han fann Takeo i den lilla bergsbyn Mino.

Recension: Åh. Jag tycker den här boken var så fruktansvärt vacker på något vis. Allt jag saknade i Vid hägerns skarpa skri kom tillbaka i den här. Alla fantastiska miljöbeskrivningar och att man får lära känna Shigeru lite närmare och jag tycker verkligen om honom.

Trots att jag läst om vissa händelser i de tidigare böckerna och visste hur det skulle gå så satt jag ändå där på helspänn och önskade att det skulle vara annorlunda. Kärlekshistorian mellan Shigeru och Naomi var riktigt vacker och det gjorde så ont att läsa.

På tal om Shigerus kvinnliga kontakter blev jag ganska förvånad över att läsa om Akane. I början tyckte jag om henne för hon verkade vara en sån sällsynt fri själ som kvinnorna inte brukar vara i den här serien, men… sen tyckte jag in om henne mer. Mer kan jag inte säga utan att spoila.

Jag gillade hur Lian Hearn presenterade några personer och vävde redan innan personerna kom in i handlingen in lite ledtrådar som fick en att känna sig smart när man klurade ut vem det var.

Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • Detta är en dikt som skrevs av Naomi till Shigeru.
    Som späda bräkenskott
    mitt barns fingrar.
    Oväntat, i somras
    – frost.
  • “Man är aldrig så dåraktig som när man är i förälskelsens våld.” – Otori Shigemori
  • “Låt svärdet sitta kvar i skidan så länge du kan, men när du väl har dragit det ska du bruka det utan tvekan.” – Matsuda Shingen


Sammanfattning av serien: Jag älskar verkligen den här serien, den är så himla vacker och annorlunda mot annat jag har läst. Så här i efterhand kan jag tycka att fjärde boken (Vid hägerns skarpa skri) var lite onödig. Den utspelade ju sig 15 år efter tredje boken och… nä, jag tycker bara den var överflödig. Serien hade varit perfekt om det hade slutat med Under lysande måne och sen Och himlens vida väv direkt efter den.

Betyg: Jag ger Och himlens vida väv 4/5 poäng och det är också vad jag ger hela serien.

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv 
2. På kudde av gräs 
3. Under lysande måne 
4. Vid hägerns skarpa skri 
5. Och himlens vida väv

Köp boken:
Pocket: AdlibrisCDONBokus

Min första smakbit på söndag – Och himlens vida väv

Då var det dags för min allra första smakbit på söndag!

Reglerna är enkla, skriv ner en smakbit (utan spoilers!) från den bok du just nu läser.

Om boken:
Och himlens vida väv är både första och sista delen i Sagan om klanen Otori. Den utspelar sig före första boken, Över näktergalens golv. Lian Hearn berättar här Otori Shigerus historia, från oerfaren klanarvinge till fruktad herre och intrigerande bonde.

Jag tänkte bjuda på två smakbitar (för att det är min första, eller nåt ^^). Den ena står som ett stycke på baksidan av boken och den andra har jag läst själv och tyckte det var så fint skrivet så ville dela med mig av det.

Stycket från baksidan: 
Han kommer att döda mig nu och låtsas att det var en olyckshändelse och bli en förrädare precis som Kitano och Noguchi. Otori kommer att störtas och Mellersta landet att gå förlorat. 
Shigeru greps av ett raseri som han aldrig känt maken till, så vilt att alla tankar suddades ut. Och ut i tomheten strömmade den kraft han inte anat att han ägde förrän han förstod att han kämpade för sitt liv och allt han satte värde på. All respekt för Matsuda försvann, all vördnad han känt för den gamle mästaren var borta. Målmedvetet gick han till anfall.

Stycket som jag hittade själv: 
Plötsligt kände hon att tårarna hotade. För att dölja dem reste hon sig. ‘Om jag bara hade varit den där bondtösen! Men jag har ett tungt ansvar… för klanen, för min dotter.’ 
‘Fru Maruyama’, sa han formellt när han också kom på fötter. ‘Förtvivla inte. Det dröjer inte mycket längre.’ Hon nickade, vågade inte säga något. Ingen av dem såg på den andra igen. Han böjde sig ner och samlade ihop sina tillhörigheter, stack svärdet innanför skärpet och gick upp för skogsstigen, medan hon gick tillbaka samma väg som hon hade kommit, med kroppen fortfarande hänryckt efter deras möte och själen redan darrande av skräck.

Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn

Titel: Vid hägerns skarpa skri (The Harsh Cry of the Heron)
Serie: Sagan om klanen Otori #4 (Tales of the Otori #4)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 641

Spoilers är inom [ ], markera texten för att läsa. 

Handling: Takeos och Kaedes äktenskap har nu varat i 15 år. De har härskat över de tre rikerna, skapat fred och välstånd. [Profetian säger att Takeo endast kan falla för sin egen sons hand och han har en son utanför äktenskapet som nu är 16 år gammal! Men Kaede känner varken till sonen eller den delen av profetian.]
Samtidigt har kejsarens nya general, Saga Hideki, fått upp ögonen för de tre rikena. För att undvika en väpnad uppgörelse som kan riskera folkets välstånd, ger sig Takeo in i ett livsfarligt och grymt spel.

Recension: Jag är lite kluven vad gäller den här boken. I början kändes den bara som en enda lång epilog till tredje boken, som var menad att bli den avslutande delen. Startsträckan var alldeles för lång och det kändes som att författaren bara tvunget skulle pumpa in alla gamla namn och att alla skulle ha en uppgift. Jag menar, alla måste faktiskt inte hänga kvar efter 15 år.

Men efter ungefär halva boken blev den mycket bättre! Då började just den här bokens handling framträda mycket tydligare och saker och ting tog fart. Jag blev dock riktigt irriterad på både Takeo och Kaede. Takeo för att han inte berättade om viktiga grejer för Kaede trots att det var allmänt känt hos utomstående, och jag blev irriterad på Kaede för hennes gammaldags syn på tvillingar.

En person som jag gillade riktigt mycket är Shigeko, hon verkade ha fått Takeos och Kaedes bästa egenskaper. Jag gillade också att följa Maya och Miki, tycker de var intressanta att följa.

En sak som författaren borde haft lite större koll på är att hon i de förta tre böckerna skrev i tredjeperson i alla kapitel utom Takeos, som hon skrev i jag-form. Men i Vid hägerns skarpa skri så skriver hon i tredjeperson även i hans kapitel. Dessutom så kan hon börja ett kapitel med en viss person men sedan hoppa över till en annan person. Det blir lite virrigt ibland, särskilt i början när hon bara pumpat in alla namn.


Sammanfattning: Trots bristerna så har jag genom bokens gång ändrat uppfattning om den, i början tyckte jag inte den var mycket att hurra för men den tog sig och jag tyckte faktiskt om slutet. Det är sällan jag avslutar en bok med gråten i halsen som jag gjorde nu.

Betyg: I början tänkte jag inte ge den mer än 2, men eftersom den blev mycket bättre mot mitten och slutade bra så ger jag den faktiskt 3-!

Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!


Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv (<– recension!) 
2. På kudde av gräs (<– recension!)
3. Under lysande måne (<– recension!)
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv

Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDONBokus

Under lysande måne av Lian Hearn

Titel: Under lysande måne (Brilliance of the Moon)
Serie: Sagan om klanen Otori #3 (Tales of the Otori)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 368

Handling: Takeos och Kaedes kärlek är så stark att de väljer att trotsa de starka klantraditionerna. De är båda rättmätiga arvingar till provinser, men att befästa sin makt blir en kamp mot tiden. Deras fiender växer i styrka och utmanar dem från alla håll, men oväntad hjälp ger dem en liten strimma hopp.

Takeo måste visa att han är den klanledare hans underlydande förväntar sig. Samtidigt ifrågasätts hans religiösa tro och han ställs inför omöjliga val i en maktkamp han bara kan vinna genom stora offer. Kaede försöker finna sig i sin roll som klanöverhuvud, men möter stort motstånd i de traditionella patriarkala strukturerna. Ett enda felsteg och hon blir utmanövrerad.



Recension: Det är väl ganska ovanligt, men jag tycker att den här serien bara blir bättre och bättre efter varje bok! Tredje boken erbjuder mer spänning än de föregående och jag gillar att det kommer in lite oförutsedda händelser. Det gör att man hålls på spänn hela tiden.

Själv rycktes jag med väldigt av Kaedes historia. Älskar att man verkligen får känna på hennes maktlöshet och hur hon hanterar det. Jag tycker att hon är starkare än Takeo på ett sätt. Hon framställs verkligen inte som en svag kvinna, trots sitt vackra och bräckliga yttre. Jag tycker verkligen om henne.

Jag tycker att vissa karaktärer är bra och står ut lite, till exempel Kaede (som sagt), men också Makoto. Han är en intressant karaktär på grund av vad han är och för hans starka känslor för Takeo. Fujiwara är också en grym karaktär, inte för att jag tycker om honom, men för att han är en så annorlunda bad guy.

En karaktär som jag dock inte tycker är så lyckad är Arai. Om man ser till hans personliga utveckling från första till tredje boken så är den en aning orealistisk. I första boken fick jag bilden av honom som normal och mänsklig bland alla svin till män. Men i tredje boken har han förändrats till en kall och maktgalen person. I och för sig är det väl så att makt korrumperar människor, men i hans fall blev det lite väl orealistiskt för min smak.

En sak jag tycker var rolig med boken var Takeos möte med Terada Fumio och beskrivningen av kikare och eldvapen från en ovetande persons perspektiv.

En sak jag tycker är konstig är att boken har en epilog! Det är ju två böcker till efter den här. I och för sig var serien menad att bli en trilogi från början, så hon kanske skrev epilogen med tanken att det var ett avslut? Men ändå. Tycker faktiskt att boken hade varit bättre utan epilogen för den slutade så bra ändå. Man kan gissa sig till en del och jag gillar att få spekulera själv. ^^

Sammanfattning: Serien blir starkare för varje bok. Den bjuder på spänning och en del överraskningsmoment. Dock en del svaga karaktärer och en epilog som jag inte riktigt tycker passade in, men som helhet: mycket bra!

Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • Om man strider desperat, överlever man. Om man försöker överleva, dör man. 
Betyg: Eftersom Under lysande måne är bättre än de andra två så förtjänar den ju också snäppet bättre betyg. Så den får en hel 4/5, till skillnad från tvåan som fick 4-. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 


Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv (<– recension!)
2. På kudde av gräs (<– recension!)
3. Under lysande måne
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv


Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDONBokus

På kudde av gräs av Lian Hearn

Titel: På kudde av gräs (Grass for His Pillow)
Serie: Sagan om klanen Otori #2 (Tales of the Otori)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 328

Handling: Jag drog Jato ur dess skida och såg på klingan, och tänkte på smideselden i vilken den blivit så stark, utsökt och dödligt vass. Det var Shigerus gåva till mig, tillsammans med mitt namn och mitt liv. Jag höll svärdet i båda händerna och utförde de uråldriga rörelser jag lärt mig i Hagi. Jato sjöng för mig om blod och krig.

På kudde av gräs utspelar sig i ett mytomspunnet medeltida Japan. Det är en berättelse skriven med elegans och skönhet om stridande klaner, maktbegär, intriger och passionerad kärlek.

Recension: Jag tycker att även den här boken var aningens för kortfattad i vissa partier. Tycker till exempel att man skulle fått följa Takeo mer över vintern. Kaedes kapitel över vintern tycker jag dock var underbara! Älskade att få läsa om när hon kom hem och hur hon jobbade för att bygga upp allt från början igen.

Tycker även att de flesta karaktärerna fått ett lyft från början av första boken. När jag tänker tillbaka så känns det lite som att författaren inte riktigt kände sina karaktärer innan hon började skriva ur deras perspektiv. Men nu är de bättre. Jag tycker speciellt att Herr Fujiwara var en intressant person. Ett riktigt kryp, men väldigt fascinerande.

Även i den här är språket väldigt vackert med miljöbeskrivningar som ibland nästan blir som poesi. Eftersom jag älskar miljöbeskrivningar och det är väldigt annorlunda natur och kultur från vad jag är van vid att läsa så gillar jag verkligen hur det är skrivet. Att läsa om hur luften känns och hur ljuset faller och att det vävs in på ett så enkelt och naturligt sätt är så himla fint.


En fundering som spoilar handlingen. Markera för att läsa.

  • Gillar inte hur författaren ibland skriver som om karaktärerna är i framtiden och ser tillbaka på händelserna. Det är inte ofta, men enkla kommentarer som den här: “Jag ska inte pränta ned alla detaljer om min utbildning. Dess syfte var att förhärda mitt hjärta och ingjuta hänsynslöshet. Men även nu, många år senare, får minnet av dess stränghet och grymhet mig att rysa och vilja vända bort blicken.” Då får man liksom veta att han inte kommer att dö, men det är inget man vill vara säker på innan. Man vill hållas på halster och inte tänka att det är lugnt, han överlever. I och för sig får man senare i boken veta om profetian, men hon kunde ju väntat med såna formuleringar till efter avslöjandet, tycker jag!
Sammanfattning: Karaktärerna har utvecklats och vuxit väldigt mycket sedan början av första boken. Den går fortfarande lite väl snabbt periodvis, men författaren fortsätter beskriva miljön och kulturen de lever i på ett enkelt men väldigt vackert sätt så det är förlåtet. 
Minnesvärda citat/tankar/stycken:
  • “Jag tittar sällan på dem. Varje gång en ovärdig blick faller på dem, förringas de. Bara att plocka upp dem är en erotisk konst för mig. Att dela dem med en annan, vars blick förädlar snarare än förringar dem, är ett av mina största, men mest sällsynta nöjen.” – Fujiwara (om sin samling)
Betyg: Den är bättre än första boken men den skulle kunna varit bättre. Så till skillnad från första boken som fick 3+, så får den här 4- och hankar sig med knapp nöd upp till: 

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv <– recesion
2. På kudde av gräs
3. Under lysande måne
4. Vid högerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv


Köp boken: 
Pocket: AdlibrisCDON

Häftad: Adlibris – Bokus

Ljudbok: AdlibrisCDONBokus
E-bok: CDONBokus
Alla länkarna går dock till boken på engelska, “Grass for His Pillow”, då den svenska är slut hos förlaget. Väldigt tråkigt, men vill man hemskt gärna ha dem på svenska så kan man kolla runt på loppisar och liknande. Jag hittade alla mina inbundna på svenska hos Myrorna. 🙂 

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Titel: Över näktergalens golv (Across the Nightingale Floor)
Serie: Sagan om klanen Otori #1 (Tales of the Otori)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 313
Handling: Den grymme krigsherren Iida Sadamu ruvar trygg bakom sin fästnings murar. Näktergalsgolvet som sjunger vid varje steg skyddar honom mot lönnmördare. Ingen kan nå honom.

I en avlägsen och fridsam bergsby lever en ovanlig pojke. Takeo har ännu inte upptäckt sitt sanna jag, och känner inte till sin avlidne fars hemlighet. Men hans stillsamma liv förändras för alltid den dag då krigsherren Iida Sadamu skövlar och bränner hans hemby.

Takeo räddas av den unge herremannen Otori Shigeru, som för honom till sitt hem. Där sätts han i lära i allt en ädling behöver veta, men också i andra färdigheter – de märkliga, närmast magiska förmågor som tillskrivits det legendariska Släktet. Långsamt upptäcker Takeo sanningen om sig själv, och om det öde som väntar honom.


Recension: Det här är en riktigt trevlig bok som utspelar sig i en värld som har många likheter med det medeltida Japan. Jag älskar miljöbeskrivningarna! Lian Hearn målar upp saker och ting på ett så vackert och annorlunda sätt, som verkligen gör själva tanken på medeltiden i Japan trovärdigt.

Jag tycker tyvärr att boken gick lite väl fort. Jag hade gärna läst lite mer ingående om lektionerna och alla saker som Takeo hittade på när han först kom till Shigeru. Men det sveptes över som hastigast, lite för att få det överstökat för att komma till poängen på nåt sätt. Det är synd, för det är såna där “på vägen till” och “mellan-info” som jag ibland tycker gör böcker kompletta. Som gör dem bättre från att annars bara vara bra.

Jag tycker också att Iida Sadamu är lite för ond för att vara trovärdig. Det stod till exempel någonstans att “artighet lät främmande i hans mun”. Man bara: mm, okej. Kanske har blivit lite bortskämd med A Song of Ice and Fire, men det hade varit mer trovärdigt om man fick lära känna honom lite och få veta mer om varför han hatade de gömda så mycket, och hur han blivit så maktgalen.

Saker som jag verkligen tycker om med boken är att i Släktet så verkar kvinnor vara lika mycket värda som män. Jag gillar att det finns en släkt som ärver på kvinnornas sida, det är ju awesome! Jag gillar också förhållandet mellan Takeo och Kaede. Det är så ödesmättat men ändå så vackert hela tiden. Det borde vara så enkelt för dem, men det är ändå så komplicerat. Och så miljöbeskrivningarna då, allt från alla ljud till hur det ser ut och hur luften känns. Man får verkligen en känsla för det.


Sammanfattning: Över näktergalens golv är en vacker bok med bra miljöbeskrivningar, dock lite för snabb. Välskriven men kortfattad skulle man väl kunna säga.


Minnesvärda citat/tankar/stycken:

  • “Vad kan kvinnor göra i denna mäns värld? Vad har vi för skydd? Kan någon ta hand om mig?” 
  • Takeo: “Kommer det någonsin att vara slut?” Shigeru: “Allt som har en början har ett slut.” 
  • “Aldrig stod vi varandra så nära som när vi var överens om att döda.” 
  • “Så här skulle det alltid vara, tänkte jag – sommar efter sommar, vinter efter vinter: månen skulle sjunka mot väster och ge stjärnorna natten tillbaka, och någon timme senare skulle stjärnorna avstå den åt solens klara ljus. Solen skulle vandra över bergen och dra cedrarnas skuggor efter sig tills den gick ner igen bakom åsarnas kammar. Så välvde sig världen, och mänskligheten levde i den så gott den kunde mellan mörker och ljus.” 

Betyg: Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Om den inte hade varit så kortfattad så hade jag nog älskat den. Faktiskt. Trots att jag är lite tveksam mot vissa karaktärer. Så den får en fet 4!


Böckerna i serien: (så galet vackra titlar!)
1. Över näktergalens golv
2. På kudde av gräs
3. Under lysande måne
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv

Köp boken: 
Inbunden: Bokus
Pocket: Adlibris Bokus 
Ljudbok: Adlibris – Bokus
Tyvärr verkar det som att förlaget har slutat trycka den för den är slut nästa överallt. Vill man ha tag på den ny så får man köpa den antingen i pocket eller ljudbok hos Adlibris, där bara ljudboken finns tillgänglig just nu. Pocketversionen kan man bevaka. 
Eller så kan man göra som jag, och hålla ögonen öppna och leta på myrorna, emmaus och andra second hand-butiker. Jag vet i alla fall en som kommer behandla sina med silkeshandskar *visslar*. 

Bokbloggsjerka 9-12 augusti

Nu är det dags för jerkan igen och frågan är: vad läser du just nu? 

Just nu läser jag A Dance with Dragons, det är femte delen i A Song of Ice and Fire. Jag skulle vilja säga att det är ganska plågsamt just nu. För det är olidligt spännande hela tiden, nästan varje kapitel det senaste har slutat med världshistoriens värsta cliffhangers. Det i kombination med att Winds of Winter (sjätte boken) inte ens har blivit färdigskriven än är rätt jobbigt. Så jag drygar på så mycket jag kan utan att dö av iver att få veta vad som händer. Fast några dagar hit eller dit gör väl egentligen ingen skillnad i det stora hela när jag sen måste vänta ändå. Så jag borde väl egentligen bara läsa ut den, så att jag kan gå in på alla sidor och läsa alla kommentar under alla youtubeklipp utan att bli helt sönderspoilad.

A Dance with Dragons på Goodreads.

Som vid sidan om läsning har jag Narnia-serien. Tycker det är ganska mysigt att läsa dem en stund innan jag lägger mig på kvällen. Orkar inte läsa något alltför avancerat när jag är trött, och Narnia är ju verkligen inte svåra att förstå. Är just nu i slutet av Häxan och Lejonet.

Det är verkligen mysiga berättelser och jag önskar att de vore lite mer “vuxna”, även fast det är lite charmigt med barnsliga beskrivningar och en författare som skriver: “men nu måste vi tillbaka till Edmund…”, “det var det jag skrev om i det förra kapitlet…” osv.

Häxan och Lejonet på Goodreads.

Håller också på med en stor bok som heter Vikingen. En ganska heltäckande faktabok om, just det, vikingar. Tycker det är väldigt intressant. Läser den ibland när jag får lust.

Det är något med vikingar som alltid har fascinerat mig och i den här boken tar de verkligen upp allt; hur de bodde, hur de levde, hur båtarna byggdes och allt möjligt.

Intressant!

Vikingen på Goodreads.

Sagan om Klanen Otori

Tillåt mig att segervråla lite: GAAAH! *allmänt lyckliga ljud* ÄNTLIGEN! 

Idag var jag i stan med min kompis och jag tänkte att vi kunde gå till Myrorna för att nosa lite bland bokhyllorna. Brukar göra små raider där och på Emmaus med jämna mellanrum för att man kan hitta en del godbitar där. Det händer inte alltid, men idag hade jag tur! Det första jag såg var nämligen del 4 och 5 i serien Sagan om Klanen Otori.

Jag har de tre första hemma, men har inte lyckats hitta de två sista inbundna någonstans. Jag har letat och letat, tittat in i fysiska bokhandlar och på nätet, sökt på tradera och letat på loppisar, men ingenstans har jag hittat dem. Hade nästan gett upp hoppet och tänkt köpa dem i pocket. Men idag hade jag lyckan med mig i bakfickan! 😀

Så för 50 kr fick jag alltså två inbundna böcker i fint skick, och serien står nu komplett och tronar i bokhyllan.

De tre översta hade jag redan hemma och de två understa är de nyinköpta. 
Hela serien i ordning (klicka på titeln för att komma till mina recensioner av dem): 

Jag älskar verkligen omslagen. Det är så fina färger och vackra detaljer! Gillar också att man på varje omslag ser ett inslag av det som ingår i böckerna, så där diskret i bakgrunden utan att spoila. Ser det inte på fyran eller femman än, men det är ju för att jag inte har läst dem. 

Jag är riktigt sugen på att läsa dem nu, så jag tror jag ska göra det efter att jag har läst ut A Dance with Dragons. Men jag kommer nog att läsa om hela serien från början då, för det var något år sedan jag läste de första så jag kommer inte ihåg allt. Åh, jag är så peppad! 

Sugen på att läsa steampunk

Jag har blivit nyfiken på steampunk genren nu, mycket på grund av Boktyckes många fina recensioner på just steampunkböcker och för att jag just har upptäckt vad det faktiskt är för något. Har alltid varit lite fascinerad av den viktorianska eran, med alla fina klänningar, korsetter och hattar. Hela den tidsperioden i kombination med roliga uppfinningar verkar ju helt fantastiskt.

Jag satt här hemma och tittade på lite omslag på just steampunkböcker och kom att tänka på ett steampunkigt omslag som jag sett någonstans. Jag fick en känsla av att jag sett det hemma så jag gick och tittade i bokhyllan. Och visst stod det en bok där, lite dammig och ensam längst in mot väggen. Det är brorsans egentligen och jag var väl inte sugen på att läsa den då när han fick den för flera år sedan, dessutom så är min att-läsa-hög rätt stor, så det är väl därför jag inte har ägnat den några extra tankar.

Den väntade väl på rätt tid helt enkelt! Nu har jag lagt till den på goodreads, för den fanns inte på svenska där, och tryckt på to-read-knappen. Tänker läsa den så fort som möjligt, är verkligen sugen på att testa stempunk nu. 🙂

Tryck på bilden så kommer ni till bokens goodreads-sida.