Småtrollen och den stora översvämningen OCH Kometen kommer av Tove Jansson

Det hela började med att jag fick några Muminmuggar i julklapp. Jag har alltid tyckt att de är så himla söta, men inte vetat så mycket mer om Mumin än det jag sett mig till i serien när jag var liten. Sen gick jag en dag och rotade i magasinet på jobbet, där vi förvarar gamla böcker som vi inte har ute längre men inte vill slänga pga klassiker eller annat. Och så lyfte jag upp en liten muminbok i ljuset, bläddrade lite och kände bara ett pirrigt ååh, jag vill verkligen läsa den!! Hade det inte varit för att någon plingade ute i bibblan så hade jag nog fastnat där en stund. :3

Först läste jag andra boken i serien, eftersom vi inte hade första. Men jag tyckte inte det gjorde någonting. Har man lite förkunskap så gör det ingenting eftersom det är separata händelser i de olika böckerna.

Första boken “Småtrollen och den stora översvämningen” utspelar sig, precis som det låter, under en stor översvämning. Muminpappan har gett sig av för att leta efter ett hus där de kan bosätta sig under vintern, han har varit borta så länge att muminmamman och mumintrollet ger sig ut för att leta efter honom. De råkar ut för en stor översvämning och de måste hela tiden ta sig vidare, vidare, vidare. Under sin resa möter de många underliga typer som hjälper dem. Den var väldigt kort, bara 50 sidor ungefär så jag bara flög igenom den. Det var en sån underbar liten bok, fylld med äventyr och rädslor men som slutade fint eftersom de hittade mumindalen, där de bestämde sig för att göra till sitt hem för alltid.

I andra boken hotas mumindalen av en annalkande komet. Till att börja med är det ingen som förstår vad ögat på himlavalvet är för något, men de hyser alla en slags skräckblandad förtjusning över den. Mumintrollet och hans vänner ägnar de heta sommardagarna åt att göra upptäcktsfärder till stranden, de hittar en grotta och en bortsprungen kattunge som de tar hand om. Varje dag kommer kometen närmare och närmare, och gänget bestämmer sig för att ta sig så högt upp som de bara kan eftersom de antar att det måste finnas professorer som håller koll på kometen så nära den som möjligt. This made me lol, for real. För det första för att de är så urgulligt naiva och för det andra för att det visade sig vara så! Det fanns faktiskt ett observatorium längst upp på ett berg, och professorerna gav dem en väldigt exakt tidsangivelse av när kometen skulle slå ner på mumindalen.

Trots att flera av karaktärerna är ganska stereotypiska och enkla; god, sur, nervös, buse, whatever, så kändes de unika. Jag menar, de här små filurerna är verkligen så himla charmiga och det är bitvis ganska filosofiskt i sin enkelhet. Detta är helt klart böcker som funkar för hela familjen, gammal som ung. 

Kometen kommer

Mumintrollen #2
152 s. 
Tove Jansson
Rabén Sjögren
Goodreads

5/5

Matilda av Roald Dahl

Sidantal: 241
Utgivningsår: 1992 (orig. 1988) 
Goodreads-snitt: 4.26

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus
Handling: Matilda är känslig och snillrik, men herr och fru Vidrigsson behandlar henne som ohyra och inte som en dotter. Ohyra är något man får stå ut med, i alla fall tills man får tag i krypen och kan knäppa iväg dem dit pepparn växer…
Innan Matilda ens fyllt fem år har hon läst böcker av Dickens och Hemingway, Kipling och Steinbeck, och ändå tycker hennes föräldrar att hon bara är till besvär. Så Matilda beslutar sig för att hämnas…

Mina tankar: Detta är en sån där bok som jag tänkt läsa sedan för alltid, typ. Jag älskade filmen med samma namn när jag var liten och läste flera av Roald Dahls andra böcker i samma veva. Häxorna var en av hans böcker som jag älskade och läste flera gånger (den är seriöst ett tips även nu, sjukt rolig). Hur som helst så har det aldrig blivit av att jag läst Matilda, för jag har väl tänkt att jag ändå kan berättelsen utan och innan. Men när jag hittade den av en slump på bibblan så tänkte jag att det var för mycket öde för att låta bli.

Jag kan verkligen se vad det var som det lilla pre Harry Potter-jaget fastnade för med den här berättelsen, för det finns faktiskt en hel del likheter mellan dem. Matilda har en jobbig familjesituation där hon inte är omtyckt av sina föräldrar, hon är väldigt begåvad och älskar skolan, det finns också en liten gnutta magi med i handlingen.

Jag är verkligen himla glad att jag läste den nu. För även om jag gjorde det av främst nostalgiska skäl så insåg jag vilken himla bra bok det är. Den är rolig att läsa i vuxen ålder, för den är smart och inte sådär störigt moraliserande som vissa barnböcker kan vara. Men jag tänker också att jag hade älskat den som barn, på ett annat sätt. Rektorn är ju helt sjuk och även om en som vuxen fattar att det inte är helt realistiskt som hon håller på, så blir det roligt att läsa.

Älskade karaktärernas namn! Hade glömt av vad alla hette, så fnissade en del åt att rektorn heter Domderarsson och Matildas föräldrar heter Vidrigsson i efternamn. Den helt fantastiska och snälla läraren heter Honung. Det blir ju en (över-)tydlig markör för vilka karaktärer en ska hålla på, vilka som är onda och goda liksom. I vanliga fall brukar jag börja vrida mig lite när en bok visar sådana tendenser, men i Matilda så var det en del av charmen.

“Trollkarlen från Oz” av L. Frank Baum

Titel: Trollkarlen från Oz
Originaltitel: The Wonderful Wizard of Oz
Författare: L. Frank Baum
Illustratör: Robert Ingpen

Översättare: Christina Westman
Sidantal: 192
Utgivningsår: 2011 (orig. 1900) 
Goodreads-snitt: 3.96
Mitt betyg: 2.5

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus



Handling: När Dorothy omtöcknad ser sig omkring i det nya landet hon kommit till, är hon rädd att hon aldrig ska få se sina kära, tant Em och farbror Henry, igen. Med sin lilla hund Toto beger hon sig ut på vägen av gula tegelstenar mot Smaragdstaden för att be den store trollkarlen Oz om hjälp att komma hem. På vägen träffar hon Fågelskrämman, Plåtman och Fega Lejonet. 

Mina tankar: Jag vet inte hur det är möjligt, men jag visste verkligen ingenting om den här berättelsen innan jag läste den. Har inte sett den som film, teater, eller fått läst för mig när jag var liten. Det enda jag hade en vag aning om var att det skulle finnas en plåtman med i berättelsen, men inget annat. Så med det sagt säger jag förlåt i förväg om jag säger något jättekonstigt som en borde veta men inte har fattat. And also, det blir nog en ganska spoilerig recension, för jag har en känsla av att alla andra redan är bekanta med berättelsen. 

För att vara ärlig tyckte jag början var skittråkig. De bara gick och gick och gick. Hittade nya vänner på vägen, och sen gick de lite mer. Egentligen hade det väl kanske inte gjort så mycket om det bara hade funnits lite mer beskrivningar av jag vet inte, omgivningen? Deras tankar? I Sagan om Ringen går de ju också bara under stora delar av böckerna, men det är ändå aldrig tråkigt. Men okej, det är en barnbok, så jag fattar att den inte svävade ut så himla mycket därför. 

Detta gjorde att jag tyckte den var otroligt seg att ta sig igenom, trots att det inte var alls mycket text. Jag tror faktiskt inte jag hade lyckats ta mig igenom den om det inte hade varit för illustrationerna, de vägde upp helhetsintrycket väldigt mycket. Det är samma person som illustrerat Den hemliga trädgården (som jag älskade!) och tydligen många fler klassiker. Det skulle vara kul att kolla in dem också. 

Det jag ändå tyckte om med boken är det fantasifulla med Plåtman, Fågelskrämman och Fega Lejonet. Den har ju en fin moral, med hela den där grejen om vad som är viktigast – hjärta, hjärna eller mod? Och att ingen av dem trodde sig ha det de ville ha, men när det uppstod situationer där egenskaperna behövdes så hade de ändå det som krävdes, utan att de visste om det. Jag gillade också att Dorothy var en såpass stark karaktär och att hon hela vägen visste vad hon ville och fick det gjort. Jag var rädd att hon mot slutet skulle komma fram till att hon ville stanna. 

Att jag bara gav den en tvåa i betyg innebär absolut inte att det var en dålig bok, den var bara inte så fantastisk som jag trodde att den skulle vara med tanke på att det är en klassiker. Jag gillade ju alltså de viktiga bitarna av berättelsen, det är bara det att det inte räckte för att få mig att hålla intresset uppe. Hur som helst så är jag glad att jag äntligen har läst den, det känns ändå som en viktig berättelse att känna till eftersom det finns referenser från den typ överallt. 

Smakprov av illustrationerna: 

Citat och sånt: 

  • ” ‘Men jag kommer ändå att be om hjärna istället för hjärta’, sa Fågelskrämman. ‘För en dumbom skulle inte veta vad han skulle göra med ett hjärta ifall han hade ett.’
    ‘Jag tar hjärtat’, svarade Plåtman. ‘För man blir inte lycklig av en hjärna, och lycka är det bästa ting i världen.’ ” s. 51

“Bilbo: En hobbits äventyr” av JRR. Tolkien

Titel: Bilbo: En hobbits äventyr
Originaltitel: The Hobbit, or There and Back Again
Författare: JRR. Tolkien
Översättare: Britt G. Hallqvist
Sidantal: 229
Utgivningsår: 2001 (orig. 1937) 
Goodreads-snitt: 4.21
Mitt betyg: 4.0

Köp den (nyare utgåva): Adlibris – CDON – Bokus


Handling: Halvt motvilligt följer den fridsamme hoben Bilbo med den store trollkarlen Gandalf i jakten på dvärgarnas guldskatt. Otaliga faror och svårigheter tornar upp sig på vägen. Med list och tur och tack vare Gollums osynlighetsring lyckas Bilbo och hans följe ta sig fram till den ruvande draken Smaug för den avgörande striden.

Mina tankar: Till en början blev jag positivt överraskad över hur lätt den var att läsa. Det märks verkligen att Tolkien skrev den för sitt/sina (har ingen aning om hur många han hade) barn. Den är mycket lättare att ta sig igenom än Sagan om Ringen och den är också väldigt mycket mer lättsam i tonen, även om den helt klart är mer skrämmande än dagens barnböcker. Jag tycker själv att den stundtals påminde lite om Narnia, även om Narnia ändå är snäppet mer barnvänlig. ^^ 

Efter ett tag började jag dock känna att jag hade velat ha lite mer av den. Den var så himla kortfattad och när en tänker på Sagan om Ringen så är Bilbo som en snabbspolning i jämförelse. Det blev verkligen en extrem skillnad mot filmatiseringarna! Det brukar ju alltid vara mer eller mindre avvikelser från böcker när de blir till film, men att just den här korta lilla boken blev till tre långa filmer (!) är helt sjukt. Förutom att de uppenbarligen har lagt till lite extra krydda i filmerna så har de verkligen kramat ur varenda sida i boken efter material. Sådant som bara nämns lite kort i boken tar ju liksom upp lång tid i filmerna. Kan inte släppa detta alltså, haha. 

Såhär i efterhand så önskar jag att jag hade läst den på engelska, för det fanns en del i översättningen som jag verkligen störde mig på. Det tog till exempel orimligt lång tid för mig att inse att det med Vättar menades Orcher. Satt liksom och funderade på varför vättar helt plötsligt blandades in i leken och vänta lite här nu, vafasiken var det inte Orcher som kom här och ställde till det…? 

Hur som helst så är jag glad att jag läste den. Bilbo är en riktigt söt liten bok som går snabbt att läsa och serien känns mer komplett nu när jag äntligen har läst den. 🙂

“Dödssynden” av Harper Lee

Originaltitel: To Kill a Mockingbird
Författare: Harper Lee
Översättare: Jadwiga P. Westrup
Utgivningsår: 2013 (1960)
Sidantal: 285
Goodreads-snitt: 4.23
Mitt betyg: 4.0

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, där ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad på våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

Mina tankar: Den boken hittade jag i det lilla perrongbiblioteket som jag har bloggat om här. Blev jätteglad eftersom jag velat läsa den hur länge som helst. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lite tråkigt att jag inte läst den den på engelska, för den var verkligen bra och det var inte så svårt språk som jag trodde att det kunde vara.

Till att börja med så tycker jag att den var skriven på ett så fint sätt. En får läsa om händelserna genom ögonen på en 9-årig flicka. Vilket kändes väldigt annorlunda eftersom det inte är en barnbok, utan handlar om tunga ämnen som våldtäkt och rasism. Jag gillade det, för det gjorde att saker belystes på ett helt annat sätt än vad de annars gör.

Första hälften av boken är mest en barndomsskildring. Det var så mysigt, för jag kände igen mig i så mycket, som hur de sprang mellan gårdarna under sena sommarkvällar och lekte. Under andra hälften av boken började de allvarliga sakerna hända och det blev riktigt spännande.

Tyvärr kände jag inte riktigt den där käftsmällen som utlovades. Jag menar, visst – Atticus var kick-ass, och anklagelsen var ju hemsk. Men jag känner lite att det kanske var en större käftsmäll under den tiden den skrevs. Den är ju dock fortfarande relevant, och trots att den inte var riktigt lika vass i slutet som jag förväntade mig, så var den riktigt bra. Rekommenderar den till alla.

Citat och sånt:

  • Han kanske kunde gjort mig litet illa, medgav Atticus, men du ska få se, min pojke, du kommer att förstå folk litet bättre när du blir äldre. En mobb består alltid av människor, hur det än är. Mr Cunningham var en del av en mobb igår, men han var ändå en man. Varenda mobb i vartenda sydstatssamhälle består alltid av människor, förstår du – fast det hedrar dem inte särskilt, eller hur?” s. 161
  • “… Nej, Jem, jag tror bara det finns en sorts människor. Människor.” s. 231

Tankar om Science Fiction

Jag har alltid sett mig själv som en person som älskar fantasy, gärna i medeltidsmiljö. Folk ute på bonnavischan som intet ont anande går och planterar sina potatisar och mjölkar sina kor. Plötsligt börjar saker hända, och ja, ni vet hur det brukar vara. Jag har alltid valt böcker där det finns en närhet till naturen, och inte ens sneglat på böcker med någon som helst framtidsaspekt. Science Fiction alltså, jag har aldrig varit lockad eller varit det minsta intresserad av det.

Jag tror att en anledning till varför jag inte tyckte om det innan var för att jag förknippade sci-fi med rymden och Star Wars. Nej, jag gillar inte Star Wars och det kommer jag nog aldrig att göra. Men jag inser ju nu att det finns hur mycket subgenres som helst. Ända sedan jag läste Hunger Games för två år sedan så har jag fått upp ögonen för genren, och främst då post-apokalyptiska berättelser. Men jag har även den senaste tiden blivit mer och mer intresserad av “traditionell” sci-fi, eller vad man kan kalla det.

Jag vet inte ens riktigt vad jag menar själv. Men jag antar att jag bara har fått en plötslig fascination för olika tolkningar av hur det skulle vara att bo på moder jord i framtiden. Efter fruktansvärda katastrofer, korrupta regeringar, zombier och aliens, djur som tar över makten… ERMAHGERD! Är jag en ond människa?

Tänkte ta upp några böcker som jag hittat på senaste tiden och känner ett omåttligt begär efter att läsa nu på en gång.

Klassiker: 

Animal Farm verkar ju bara hur cool som helst, och det är inte alls många sidor så den ska man väl kunna ta sig igenom på inte allt för lång tid. Till skillnad från 1984 (eller?), har fått för mig att den är hemskt tung.

Clockwork Orange har jag sett på film och den var sjukt bra, men obehaglig. Har hört att boken är ännu obehagligare. Oh, well. Men jag vill läsa den ändå!

Brave New World hörde jag talas om i en booktube bara förra veckan. Som jag förstår det så handlar det om framtiden (duh…) och att de har skapat ett “idealiskt” samhälle, barn blir till i laboratorier och människors relationer till varandra saknar känslor. Verkar lagom idylliskt, osv.

Fahrenheit 451 handlar om ett samhälle där all litteratur är förbjuden för att det kan ge folk farliga idéer. Huvudpersonen är en brandman som har som uppdrag att elda upp böcker. Det var min pappa som berättade om den här för mig, och om han har läst den så måste den vara bra. Får väl hoppas att jag inte har lust att bränna upp den efteråt i alla fall… heh.

Nyare böcker:

Divergent-trilogin. Alla verkar ha läst den och alla verkar älska den. Jag har varit nyfiken på den hur länge som helst. MEN! Jag råkade bli spoilad om en stor grej i Allegiant. Damn you, youtube comments… 🙁 Tappade lusten lite. Men någon gång kommer jag säkert att läsa dem ändå. 

Den här serien verkar spännande. Ett samhälle där kärlek är en sjukdom. Trevligt. 

Av dessa tre serier så är nog Shatter Me den som jag är mest sugen på just nu. De är skrivna på ett lite speciellt sätt, med meningar som är överstrukna. Innan tyckte jag det verkade jobbigt, men jag har nu hört om så många som tycker att det är just det som är seriens styrka och att det är så himla vackert språk. Så jag får nog ge den en chans! 🙂 

Sci-fi verkar inte vara riktigt samma sak nu som förr. Men alla böcker verkar vara så nedrans bra, så det spelar ingen roll. Man behöver ju inte läsa alla klassiker efter varandra eller alla nya Young Adult-serier heller för den delen. Nu när man radar upp det såhär så verkar det vara lite av en trend som går. Förlagen bara: “En trilogi säger du? En dystopi med romantik och ett styck kärlekstriangel? KÖR TILL!

Nevertheless, är aspepp på dem allihop! Bom bom bom, let me hear you say WEHÅ?! 😀

Sagan om konungens återkomst – JRR Tolkien

Titel: Sagan om konungens återkomst (The Return of the King)
Serie: Sagan om Ringen #3 (The Lord of the Rings #3)
Författare: JRR Tolkien
Sidantal: 361

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Den onde trollkarlens Saurons öga sveper spejande över världen som hans skräckinjagande härar drar ut för att erövra. Ringens krig har brutit ut. Marken skälver av krigslarm och oro. Men utgången av denna väldiga kraftmätning ligger i den tappre hoben Frodos hand. Endast han kan bryta ondskans makt. Med sitt lilla följe drar han allt närmare Domedagsberget, genom mörka skogar, över svartbrända slätter, förbi stinkande träsk och ut i mörka bergspass där fiender och faror lurar överallt.

Mina tankar: Jag måste säga att första halvan av Konungens återkomst var otroligt trög att ta sig igenom. Den var egentligen inte så seg, det är nog mest bara jag som tyckte det var ointressant med krigsförberedelserna och kriget i sig.

Efter halva boken fick man läsa om Frodo och Sam igen, och det gillade jag mycket mer. Andra delen av boken lyfter upp mitt helhetsintryck av boken. Vet inte riktigt varför, men jag tycker att det var mycket roligare att läsa om vad de gjorde efter kriget och deras reda hem igen.

Jag kommer nog inte riktigt ihåg allt som händer i filmen, men jag har för mig att de bara kom hem i slutet och allt var frid och fröjd. I boken var det dock fortfarande en del action och saker som de behövde klara upp hemma i Fylke. Som sagt, inte alls som jag kom ihåg det från filmen, men jag tycker om bokversionen mer. Det blev ju bra tillslut ändå.

Minnesvärda citat:

  • Det stora mörkret har fallit. Det blir ingen gryning mer.” – Gandalf
  • Allt du säger går ut på en enda sak: Du är en kvinna och din lott är hus och hem. Men när männen dött i slag med ära, då har du lov att bli bränd med huset, för då behöver männen det inte längre. Men jag är av Eorls ätt och inte en tjänstekvinna. Jag kan rida och och svinga svärd och jag räds vare sig pina eller död.” – Éowyn

Sammanfattning: De här böckerna har varit en aning sega i perioder, men inte alls så jobbiga som jag trodde att de skulle vara. De tog lång tid att ta sig igenom, mycket på grund av det äldre språket tror jag, men jag tycker ändå det är värt det. De är riktigt bra och jag är nöjd med att äntligen ha läst ut hela serien! 🙂

Betyg: De två första böckerna var bättre än Konungens återkomst. Men andra halvan av den här lyfte ändå upp den lite, så den får 3/5.

Klicka här föra att komma till alla böcker jag tycker om!

Böckerna i serien: 

3. Konungens återkomst

Sagan om de två tornen – JRR Tolkien

Titel: De två tornen (The Two Towers)
Serie: Sagan om Ringen #2 (The Lord of the Rings #2)
Författare: JRR Tolkien
Sidantal: 406

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Den lille hoben Frodo och hans följeslagare är på väg mot Mordor för att förgöra den ödesdigra ringen som kan förvandla gott till ont. På äventyrliga stigar når de allt längre in i skuggornas rike och möter både vänner och fiender. Samtidigt rustar den onde trollkarlen Sauron till krig. Hans anhang av aparmade vandaler, hemska vålnader och mekaniska monster är redan i farten medan de vita trollkarlarna, de stjärnsjungande alverna och de godmodiga hoberna samlar sig till förtvivlat motstånd.

Mina tankar: Jag har fått för mig att jag gillar den första delen mest. Det är väl en tanke jag har för att början på första filmen är så himla mysig; fin musik, glada hober och Gandalfs raketer. Jag älskar verkligen början. Efter det har jag ärligt talat alltid blandat ihop vad som egentligen händer i vilken film. Men nu när jag läst dem så kommer jag ihåg allt så mycket tydligare och jag blev lite förvånad när jag märkte att jag faktiskt tycker mer om andra boken än den första.

Det händer mer intressanta saker i De två tornen. Jag älskar den delen när Gollum är Frodo och Sams vägvisare. Mina känslor för honom är väldigt motstridiga, å ena sidan ryser jag av äckel för han är verkligen en hal typ den där. Å andra sidan så tycker jag så himla synd om honom. Men han är verkligen underhållande att läsa om, älskar sättet han pratar på, både om och för sig själv.

Jag tycker väldigt mycket om Enterna (träden). Avsnittet om dem var ganska drygt att ta sig igenom men det var samtidigt roligt att läsa eftersom de är så annorlunda och intressanta.

Det enda jag har lite “problem” med är att den är ganska seg på sina ställen. Men jag tror att mycket av det beror på det gamla språket. Jag är ovan vid det och jag är säkert också lite bortskämd med det i allmänhet höga tempot i dagens litteratur. Det gör att jag inte kastar mig över varje tillfälle att läsa den, men när jag väl gör det har jag svårt att slita mig, för den ÄR spännande!

Jag har kommit halvvägs in i Konungens återkomst och jag vågar nog säga redan nu att De två tornen är min favorit i serien.

Betyg: En smaskig 4a får den!

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar!

Böckerna i serien: 

2. De två tornen

Sagan om Ringen av JRR Tolkien

Titel: Sagan om Ringen (The Fellowship of the Ring)
Serie: Sagan om Ringen #1 (The Lord of the Rings #1)
Författare: JRR Tolkien
Sidantal: 483

Handling: Det är fest hos hoberna, ett godmodigt folk som vill leva i lugn och ro med skummande öl och goda historier. Men i deras ägo finns en märkvärdig ring. Härskarringen, som kan förvandla gott till ont. Långt bort i skugglandet Mordor gör den onde trollkarlen Sauron upp planer på att erövra ringen. Hoberna har bara en utväg – att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Ett litet utvalt sällskap med hoben Frodo i spetsen ger sig iväg på det ödesdigra uppdraget, en vandring fylld av äventyr och fasor.


Recension: Woho, äntligen har jag tagit mig igenom den! Jag förstår inte varför det har varit så svårt innan. Visst är den lite seg i början, men när jag väl tagit mig över de 100 sidor där det tagit stopp förr, så var den faktiskt riktigt bra. Sidorna flög fram och jag tycker verkligen den var rolig att läsa.

Jag tycker på ett sätt att introt var lite för långt, det var segt med alla beskrivningar om hober och deras matglädje. Men det var samtidigt mysigt och bra för man får en känsla för hur de är och man lär känna dem bättre och förstår varför de gör vissa val när de är ute på sin vandring sen.

Jag var lite rädd för att den skulle vara seg när de kom ut på vandringen, för det händer ju inte så mycket egentligen. Men jag blev faktiskt överraskad, och lite förvånad över att jag blev så himla rädd för de svarta ryttarna. Har nog inte varit så rädd sen när Voldemort drack av enhörningsblodet i den förbjudna skogen i Harry Potter, haha! (Så där att man drar upp fötterna i soffan och flyttar på sig så att man inte sitter med ryggen mot något fönster. ^^)

Någonting jag verkligen saknar i filmerna som finns i boken är sångerna! Alla dessa sånger som de knåpade ihop och sjöng för varandra under färden, när de vilade och när de träffade nya personer. De är ju underbara! Verkligen tråkigt att de inte är med i filmerna.

Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • “Många som lever, förtjänar att dö. Och en hel del, som dör, hade förtjänat att leva. Kan du ge livet tillbaka till dem? Kan du inte det, ska du inte vara så ivrig att utdela dödsdomar.” – Gandalf
Betyg: Jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den när jag väl kommit över vad-seg-den-är-tröskeln. Efter det blev den skrämmande, mysig och underhållande i en härlig blandning. Så jag ger den 4/5 poäng. 🙂 
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar!

Böcker i serien: 
1. Sagan om Ringen
2. Sagan om de två tornen
3. Sagan om konungens återkomst

Köp boken: 
Inbunden: AdlibrisCDONBokus
Pocket: AdlibrisCDONBokus

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett

Titel: Den hemliga trädgården (The Secret Garden)
Författare: Frances Hodgson Burnett
Sidantal: 240

Handling: Föräldralös, sjuklig och bortskämd skickas lilla Mary Lennox från Indien till sin farbrors ensliga hem i det avlägsna England. Den ensamma flickan försöker anpassa sig till sitt nya liv, men vad är det för hemska skrik som väcker henne om nätterna?

Snart vänder Marys lycka och mysterierna klarnar. Hon får vänner – den snälla husjungfrun Martha, den härlige, okuvlige djurtjusaren Dickon och den buttre gamle trädgårdsmästaren Ben Weatherstaff. 
Och när hon finner nyckeln till en hemlig trädgård som varit låst i tio år öppnas en helt ny förtrollad värld för henne. Precis som trädgården börjar komma till liv igen och så sakteliga visar upp sina hemligheter, så börjar också Mary blomstra och finna glädje och lycka.


Jag måste bara berätta hur jag fick tag på den här boken! Jag pluggar ju till bibliotekarie och i den kursen vi har just nu så var det ett moment där vi skulle ut och ställa frågor till bibliotekarierna (utan att förklara att det är en skoluppgift) och observera hur bibliotekarierna sköter referenssamtalet. Jag frågade bibliotekarien om hon kunde hjälpa mig hitta en bok som jag älskade när jag var liten och sa att jag inte kom ihåg vad den hette. Jag berättade lite vad den handlade om och efter en stund kom hon på vilken jag menade. “Tänker du kanske på Den hemliga trädgården?” Jo visst, så var det ju. Och så var jag ju tvungen att låna hem den för det hade ju verkat konstigt att vara nostalgisk och sen inte låna den. Men jag har ändå tänkt läsa den igen ganska länge nu, så det var inte direkt så att jag grät över det. 😉

Recension: Som sagt så älskade jag den här boken som barn och jag var lite rädd för att jag skulle bli besviken på den nu. Men där hade jag fel! Så himla underbar bok det här är. 

Det är en fin historia om att växa upp under svåra förhållanden, om vänskap som växer i takt med en hemlig trädgård. Jag måste säga att jag blev riktigt förtjust i den där trädgården, den verkar så vacker och i just den här illustrerade utgåvan som jag lånade så får man ju dessutom se bilder på trädgården och jag tycker faktiskt att bilderna stämmer överens med hur jag såg det i huvudet när jag läste. Så där lummigt och vildvuxet. 

Jag tycker också om hur levande alla karaktärer är, de har sina egna tydliga personligheter.  Mary, Colin och Dickon, de tre barnen i boken, är så trovärdiga. Det är aldrig några tveksamheter om vem som är vem och hur den personen är. 

Så här fina illustrationer finns det hela boken igenom! Inte på varje uppslag, men väldigt ofta. 

Och så här ser det ut på första sidan i varje kapitel. En bild på en blomma och dess namn på svenska och på latin inom parentes. 

Minnesvärda citat/tankar/stycken: 
  • “När jag gick i skolan fick jag lära mej på geografin att jorden var rund som en apelsin och innan jag var tio hade jag förstått att ingen äger hela apelsinen. Ingen äger mer än sin klyfta och ibland räcker inte klyftorna åt alla. Men tro inte – ingen av er – att hela apelsinen är din, för då får du snart veta hur fel du har och det utan prut.” 
Betyg: Jag älskar verkligen den här boken, så himla vacker. Illustrationerna gör ju inte direkt helhetsintrycket sämre, så Den hemliga trädgården får 5/5 av mig. 🙂 
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 
Köp boken: 
Den här utgåvan: AdlibrisCDONBokus 
Pocket (engelska): AdlibrisCDONBokus