Du, bara – Anna Ahlund

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Antal sidor: 344
Utgiven: 2016
Goodreds-snitt: 3,93
Köp den: Adlibris ♥ Bokus

 

Mina tankar: Jag hade lite svårt att sammanfatta alla mina känslor för den här boken, även i mitt eget huvud. Tycker absolut mest positivt om den, men hade svårt för vissa delar och älskade den inte pang bom som alla andra verkade göra när den kom ut och blev hela bokbloggvärldens älskling. Tråkigt att säga, men jag tror att den största orsaken till det är Frank. Det känns som att det är meningen att man ska tycka om honom, men jag kände aldrig riktigt att jag gjorde det. 

I början tyckte jag helt okej bra om Frank, men sen började jag känna att han betedde sig ganska taskigt mot John. Jag köpte inte helt hans anledning att vilja hålla avstånd. Alltså, jag kan väl inte döma, egentligen. Hur man reagerar i relationer är ju helt individuellt. Men jag tyckte att han betedde sig väldigt överdrivet (hela den grejen när han på riktigt SPRANG från restaurangen för att han såg sin gamla kärlek, anyone?) och tyckte så synd om John som hela tiden var den som lämnade allt så fort Frank tyckte det var okej att ses. Jag blev bara så arg på honom! Han sa att han blivit behandlad dåligt, men så behandlade han John precis likadant.

Ångesten däremot, det är en sak jag verkligen tyckte att Ahlund lyckades bra med. Det är så himla bra skildrat! Och my god, det finns mycket ångest i den här boken. De där ständiga överanalyserna John gör, läser gamla sms och tolkar in tonen, räknar på vem som startar konversationerna och avslutar dem. Det här grubblande fram och tillbaka känns väldigt genomtänkt och äkta. Och ångesten över att vara den som vill mest i en relation/skulle-kunna-bli-relation. Fick så ont i hjärtat av att John alltid var den som bara släppte allt han höll på med så fort Frank var redo att träffas, alltid var den som var redo för nästa steg.

En annan sak jag verkligen tyckte var så himla, himla bra med den här boken var att de fick ligga! Inte bara en gång, utan att de låg flera gånger. Alltså, det kändes så realistiskt och så här som verkligheten är. Tror att det är viktigt för unga som är i samma ålder som John och Frank att få läsa om alla delar av livet. Död skildras ju så himla ofta; brutalt, rått och ofta onödigt. Men sex? Nej det ska bara viskas om, det ska bara hintas om att de i slutet av den här scenen faktiskt kommer att ligga.

OCH på tal om liggeriet! Kommer lite spoiler här, markera texten för att läsa: [Älskade delen med att John och Ellie var varandras debutligg! Blev rädd först för att det skulle bli en stor grej och massa drama kring det, men det var verkligen så himla fint. Det var bara en grej de gjorde, de tyckte det var smidigt för att de var bästa vänner och de var klara med att de inte hade såna känslor för varandra utan det var bara sex och en engångsgrej. Älskar att de kunde ha en sån avslappnad syn på sex, och inte förstora upp det.]

Det blev någon sväng fram och tillbaka för mycket från Franks sida, och jag tappade intresset lite. Dessutom tyckte jag inte riktigt att jag egentligen någonsin fick lära känna personerna på djupet. Särskilt John kändes ganska anonym i sin egen personlighet, så mycket handlade bara om Frank genom hans ögon. Men med det sagt så tyckte jag överlag väldigt bra om den här boken. Den känns viktigt, så jag kommer absolut kunna rekommendera den till andra. 🙂

Ready Player One – Ernest Cline

Titel: Ready Player One
Författare: Ernest Cline
Antal sidor: 372
Utgiven: 2011
Goodreads-snitt: 4.31

Köp den: Adlibris ♥ Bokus

Handling: In the year 2044, reality is an ugly place. The only time teenage Wade Watts really feels alive is when he’s jacked into the virtual utopia known as the OASIS. Wade’s devoted his life to studying the puzzles hidden within this world’s digital confines, puzzles that are based on their creator’s obsession with the pop culture of decades past and that promise massive power and fortune to whoever can unlock them. When Wade stumbles upon the first clue, he finds himself beset by players willing to kill to take this ultimate prize. The race is on, and if Wade’s going to survive, he’ll have to win—and confront the real world he’s always been so desperate to escape.

~~~

Recension: Den här boken var helt olik något jag läst tidigare. Visst har jag hört konceptet virtuell verklighet, men det är inget jag har läst så mycket om, så för mig var den här boken väldigt spännande.

Allt, verkligen allt, är så otroligt nördigt, men samtidigt känner jag mig inte dum för att jag inte känner till spelen som har stor roll i handlingen. Självklart får man säkert ut mycket, mycket mer av den här boken om man spelat spelen, sett serierna och lyssnat på musiken som Halliday var besatt av och därmed gjorde till ledtrådar i OASIS. Eller om man levde under 80-talet, som han hade en stor vurm för. Men jag måste säga att de här delarna var otroligt välskrivna, att till och med jag som inte ens hade hört om många av spelen hade sjukt kul när jag läste den här boken. Herr Cline har verkligen inte legat på latsidan när han skrev Ready Player One, han har inte bara stoppat in spelen/musiken/filmerna i handlingen och varit klar med det. Nej, han har gjort om dem, så att de ska passa den här boken som ändå utspelar sig år 2044. Någon gång fick Wade till exempel vara huvudrollen i en film, där en poängräknare tickade uppåt när han levererade replikerna i rätt ordning och gav extra poäng för rätt betoning och tonläge.

Även om livet i OASIS var intressant så tyckte jag det var riktigt spännande också när livet “utanför”, i verkligheten, skildrades. På många sätt känns det som att Ready Player One utspelade sig väldigt mycket längre ifrån oss än 2044, men vissa delar kan jag helt klart tänka mig skulle kunna hända. Miljökatastrofen de lever i, med oljan som tar slut och vad det innebär för oss, känns ju ändå ganksa rimligt. Men mest gillade jag nog att de tagit med överbefolkningen, vilket inte riktigt brukar finnas med när en snackar framtid. Det är mest avancerad teknik och väder som löper amok. Men i början av boken får vi följa Wade då han lever i en husvagnspark, där alldeles för många husvagnar är staplade på varandra. Och ofta bor flera familjer i en och samma husvagn.

Egentligen tycker jag nog att Wade är en lite tråkig person att följa, han har vigt sitt liv åt OASIS. Han ägnar sina dagar åt att göra research på Halliday och sätta sig in i hans favoritfilmer och -spel. Det gör inte jättemycket dock, eftersom allt runt omkring känns så nytt och spännande. Däremot tyckte jag väldigt mycket om Art3mis, en av Wades OASIS-vänner som också är ute efter den stora vinster. Hon kändes mystisk och smart. I mitten eller framåt slutet vävs det in ett par bra poänger (även om det kanske kändes lite tvunget…) om att inte alla på internet är den de utger sig för att vara.

Kan verkligen rekommendera Ready Player One, riktigt spännande! 🙂

Björnstad av Fredrik Backman


Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 470
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,32

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

~~~    

Nu var det ett tag sedan Björnstad kom ut och jag läste den. Men jag tänker fortfarande på den. Det var helt enkelt svårt att försöka sammanfatta mina känslor för den här boken som mycket väl kan ha varit den viktigaste under hela förra året. Men nu när uppföljaren har kommit så tänkte jag försöka plita ner lite av mina tankar innan jag kommer för långt i den.

OBS, innehåller spoilers. Har du inte läst den, SPRING IVÄG OCH GÖR DET NU. Bara gör det. Och kom sen tillbaka hit och diskutera med mig. Okej?

I mina anteckningar från när jag bara var i början av läsningen och inte visste vad som skulle hända så hade jag skrivit såhär: “Det finns en kort version. Backman får mig att vilja läsa om hockey. Läs det här igen; Backman får mig att vilja läsa om hockey. Så.

Alltså. Hockeyn kan användas som förevändning för att komma åt ett samhällsproblem, en spelplan för att greppa något djupare. Trots det så skriver han så passionerat om hockey att till och med jag, och det betyder en hel del eftersom jag annars skiter högaktningsfullt i största delen av sport, bryr mig. Jag tycker det blir intressant. Jag blir glad, arg, ledsen och hoppas med de här karaktärerna.

Men som vi alla vet vid det här laget så händer det en grej. En tjej blir våldtagen av hockeylagets stjärna. Och det sliter det lilla samhället Björnstad i bitar. Hockeyn är det enda de har och om deras lag blir hotat att splittras så är det slutet på deras kollektiva självbild. De måste rannsaka sig själva och det är ju jobbigt. Men vi vet ju det, det är alltid så här. Vi lever i en värld där inget nej är tillräckligt tydligt, där killar inte uppfostras till att inte våldta utan tjejer istället bara uppmanas att vara försiktiga när de går ut. Där folk som blivit våldtagna ofta väljer att inte anmäla för att processen efteråt är så långdragen och ofta full med ifrågasättanden, “sa du verkligen nej?”. En process som dessutom väldigt sällan leder till straff för gärningsmannen.

Björnstad visar vad en våldtäkt gör med ett samhälle där folk tar förövarens parti för att det är enklast och bekvämt för dem själva. För att de inte behöver ändra på sig då. Det känns verkligen som att Backman har sett igenom allt, vidden av våldtäktskulturen. Det känns som han skriver sanningen. Men det är tyvärr inte bara en hemsk händelse i en bok, det händer idag, hela tiden, över allt.

Även om Björnstad inte erbjuder en lösning, så är det en så otroligt viktig bok som belyser problemet och känslorna runt omkring på djupet. Vi får följa nästan alla karaktärer, från lagmedlemmar, tjejen som blev utsatt, föräldrar, syskon, tränare, ägaren av den lokala baren. Alla har något att bidra, för vi är alla en del av samhället. Och vi är alla en del av problemet. Alla måste säga nej när den enskilda personen inte orkar längre. Vi måste alla hålla ihop.

Björnstad är bara en så himla viktigt bok, jag kan inte säga det nog. Alla måste läsa den. Tipsa dina kompisar, din mormor och din pappa. Tipsa dina hockeytränare och den lokala Ica-butikspersonalen. För fasiken, skicka ett exemplar till domstolarna!

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Antal sidor: 222
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 3,39

Köp den: Adlibris  Bokus

Handling: Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

 ~~~

Jag tyckte mycket om tonen i texten. Det ligger en ilska inbakad i allt, riktad mot mamman som försvann. Samtidigt så är den verkligen himla rolig stundtals, även i hur den här ilskan tar sig uttryck. Ständiga små käftsmällar och kommentarer. En sak som jag tyckte om lite extra var att det i texten fanns med fotnoter som var utformade som små tidningsrubriker där en “alternativ” händelse blir refererad. Typ om hon tyckte att något var väldigt pinsamt så står det i fotnoten något om exempelvis ett försvinnande och att det var till följd av den här pinsamma händelsen.

Jag tycker absolut om upplägget för boken, det känns annorlunda och lite knäppt på ett roligt sätt. Jag menar, att åka och fågelskåda på sin mamma som försvann när en var liten hör definitivt inte till vanligheterna. Och jag förstår verkligen att konfrontation inte fungerar för all, men jag kan tycka att boken kunde ha gått in lite djupare på relationen och mammans känslor. Nu tog det liksom en stund sista dagen då de i princip tvingades till konfrontation, men ändå så blev det inte så djupt. Jag accepterar helt att mammans förklaring inte måste vara tillfredsställande (finns det ens någon tillfredsställande förklaring till att lämna sitt barn?), men jag tycker att när de väl pratade om det så kunde de gått in lite djupare på det än de gjorde.

Gillar ändå att den inte slutade sockersött. Det lämnades lite öppet men ändå med en känsla av förändring i luften. Även om det inte blev exakt som hon trodde, vad hon nu än hade förväntat sig, så lämnade hon ändå inte med samma känsla som när hon kom. Det kändes realistiskt.

Nordiska Gudar av Johan Egerkrans

Titel: Nordiska Gudar
Författare: Johan Egerkrans
Antal sidor: 180
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,44

Köp den: Adlibris  Bokus

Nordiska Gudar är upplagd så himla bra, med olika avsnitt med händelser och personuppslag. Det gör den till en fantastiskt bra och lätt bok för den som är lite novis inom den Nordiska mytologin, som jag själv. Har alltid tyckt att det varit intressant, men jag har aldrig riktigt läst så mycket om det egentligen, men än om några av de mest framstående personerna. Boken börjar med att gå igenom skapelseberättelsen, som i sig är så fascinerande och så himla… sjuk?? Alltså verkligen, bara händelserna kring hur världen skapades skulle fylla en hel bok i sig själv.

Och så illustrationerna då. Alltså, jag visste ju redan att det skulle vara fint eftersom jag var helt lyrisk över Nordiska väsen när jag läste den. Men nu blev jag sådär kär igen, med Nordiska Gudar. Egerkrans illustrationer är verkligen magiska. Färgskalorna är liksom mörka och murriga, vilket förstärker mystiken. I marginalerna finns ibland illustrationer som snarare liknar skisser, och de är också så himla fina. Det är verkligen värt att bläddra i den bara för bilderna, även om man inte (av någon anledning) skulle vilja läsa den.

Som jag sa tidigare så är den en riktigt bra bok för nybörjaren, den ger en bra överblick så att man kan skapade sig en uppfattning och kunna lite om allt, men den går inte in så mycket på djupet. Så eftersom jag blev så himla fångad av det här ämnet så kikade jag igenom litteraturlistan som Egerkrans själv läst och använt sig av vid skapandet av den här boken. Vill verkligen veta mer om det här nu!


Andra böcker jag läst av Egerkrans; 
Nordiska väsen

“En mörderska bland oss” av Hannah Kent


Titel: En mörderska bland oss
Författare: Hannah Kent
Antal sidor: 368
Utgiven: 2013
Goodreads-snitt: 4,0

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Norra Island 1829. Överfulla fängelser gör att pigan Agnes Magnúsdóttir – dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord – inhyses på den avsides belägna gården Kornsà i väntan på avrättning. Rädsla och avsky gör att familjen inledningsvis undviker all kontakt med Agnes. Med tiden börjar man dock inse att hon kanske inte är det kallblodiga monster hon utmålats till.

Den här boken alltså, en sån speciell och annorlunda godbit. Fastnade så hårt för den. Jag tror att det faktum att den faktiskt är baserad på en verklig händelse gjorde den extra lockande för mig. Själva berättelsen är fiktion, men den tar avstamp i händelserna runt en viss Agnes Magnúsdóttir, den sista personen på Island att bli avrättad år 1829.

Att den utspelar sig på Island märks verkligen! Nu har jag ju aldrig varit på Island, men omgivningarna och vardagslivet på Island beskrivs så levande och ingående att det inte går att missa. Stundtals sveptes jag med så starkt i berättelsen att jag verkligen såg de vindpinade små stugorna, pigorna och drängarna som hukande hastade runt med gårdarnas sysslor…

Den är visserligen mycket långsam, men jag upplevde ändå att det fanns ett starkt driv i texten som gjorde att jag aldrig tappade nyfikenheten. Det var snyggt gjort tycker jag, hur det sakta men säkert genom samtal med en präst kom fram detaljer som ledde upp till dagen för mordet som Agnes tillsammans med två andra är anklagad för.

Polarnatt av Frida Skybäck

Titel: Polarnatt
Serie: Systrarna Stiernfors #2
Författare: Frida Skybäck
Antal sidor: 391
Utgiven: 2015
Goodreads-snitt: 3,78

Köp den: Adlibris  Bokus

Jag kom ju faktiskt att tycka riktigt bra om Norrsken den första delen, men allt som jag ändå tyckte var lite svagt i den blev fullständigt omkullkastat i den här andra delen. Jag tycker att Elizabeth är en mycket mer intressant person att följa, och den här boken känns på något sätt lite större. Handlingen lyfts utanför enbart henne. Den lyfter mycket viktiga samhällsfrågor som heteronormativitet och klassperspektiv.

Heteronormativiteten då, älskar att den problematiserar det, förstås. Elizabeth slåss nämligen med känslor för sin kammarflicka, Vera. Men något jag också verkligen älskar är klassperspektivet, som faktiskt får en stor del av handlingen i Polarnatt. Genom sina nyupptäckta känslor för kammarflickan försöker Elizabeth imponera på henne genom att starta en läsesalong för lässvaga kvinnor. Det är bara det att de som kommer till den här läsesalongen snarare verkar komma dit på grund av maten hon erbjuder… Hon får upp ögonen för de fattigas utsatthet i samhället. Hon börjar höra sig runt och besöker fattiga och blir helt förfasad av vad hon får se och höra.

Även om det alltid funnits fattigdom rakt under näsan på henne, bokstavligt talat – hon har ju en kammarflicka!, så har hon inte riktigt förstått vidden av det och hur himla desperat utsatta vissa är. Vilket ändå är fullt rimligt, hon har levt ett väldigt privilegierat liv, där det enda hon behövt bekymra sig om är vem hon kommer att gifta sig med (vilket väl kan vara nog så jobbigt om man inte får bestämma själv, to be honest). Tyckte faktiskt att Skybäck lyckades riktigt bra med den här gryende kvinnokampen och kampen mot klassperspektivet. Ibland tycker jag att karaktärerna i andra romaner “lyckas så himla bra” med det de gör, som om de är mitt i samhället och alla dess problem men ändå samtidigt helt utanför det, som om de inte påverkas av normer och problemen som de skapar sig själva genom att tala ut. Alltså, vad jag menar är att det var svårt för Elizabeth att få igenom små skillnader. Men rimligheten i det kändes trovärdigt och det fick mig att uppskattade de där små grejerna mer. Hänger ni med?

Well well, allt som allt så var det en riktigt stark bok. Läs den!


Andra böcker jag läst av Frida Skybäck; 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre – Fredrik Backman

Titel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 86
Utgiven: 2017
Goodreads-snitt: 4,3

Köp den: Adlibris   Bokus

Han kan verkligen det här med ord, herr Backman. Det behövdes inte många för att jag skulle få en klump i halsen av igenkänning. Det är verkligen magiskt hur han med så små medel kan skapa en känsla i texten, en känsla för vem den här personen är, vad de tycker om och relationer mellan personer. Det är fint. Det finns en liknelse i boken som säger ungefär såhär; att farmors kropp lämnade jordelivet före huvudet, men i fallet med farfar så var det huvudet som lämnade först och kroppen fanns levde kvar. Tyckte det var en så himla träffande och bra förklaring. Enkelt för något så svårt.

I den här boken måste jag dock säga att jag hade lite svårt att hänga med i svängarna alla gånger. Den hoppar lite mellan att han tror att barnbarnet är sonen och några gånger hade jag lite svårt att förstå vem han trodde att det var. Trodde inte att det någonsin skulle behövas från Backman, han är ju kung över dem, men den hade verkligen tålt lite mer utsvävningar.

Men ändå, jag tycker verkligen om det. Den är SÅ, SÅ fin. Älskar att intäkterna för alla köp går till hjärnforskning. Det är ju helt klart värt det att köpa den bara på grund av det!


Andra böcker jag läst av Backman; 
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här 
Björnstad

Norrsken av Frida Skybäck


Titel: Norrsken
Serie: Systrarna Stiernfors 1
Författare: Frida Skybäck
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 3,05

Köp den: Adlibris  Bokus

Nu har jag kanske inte läst jättemånga sådana här böcker tidigare, utan mer sett det i film, men vanligtvis tycker jag att den här typen av handlingar brukar kännas lite banala. Vi har en giftasvuxen kvinna som ska tilldelas en man, alternativt väntar på att den stora kärleken ska dimpa ner. Trånande åt ett håll och familjearv åt ett annat…

Men det jag tyckte var så himla nice med den här boken, var att en får inblick i hur livet verkligen såg ut för unga kvinnor på den här tiden. När jag läste Norrsken så insåg jag till fullo (nåja, så nära jag som privilegierad kan komma då) hur utlämnade de var. Tänk om hon absolut inte ville gifta sig med mannen som tilldelades henne? Tänk om hon egentligen tycker mer om någon annan, som kanske inte är ett lika gott parti? Det här var ju verkligen inga ovanliga rädslor… Men tänk om hon – sitter ni ner nu? – VILL VARA FÖR SIG SJÄLV? Vill vara en egen person och inte vara beroende av en man? Det var liksom inte ens ett alternativ, livet funkade inte så att de bara kunde skita i reglerna och köra sitt eget rejs. Det är så himla sjukt att tänka på att det var så här bara lite över 100 år sedan, I SVERIGE. Och att det FORTFARANDE är såhär på vissa platser i världen.

*andningspaus för att jag uppenbarligen inte kan låta bli att bli politisk*

För att tala om själva boken då, så upplevde jag att det tog väldigt lång tid innan man fick veta vad det egentligen var som hade hänt. Någonting hemskt hade ju skett som gjorde att Cecilia hade varit borta under ett år och det här gjorde att Cecilias föräldrar skämdes väldigt mycket. Redan ganska tidigt in i boken hade jag mina misstankar, så när det visade sig att jag hade rätt blev jag nästan lite irriterad. Dels för att det kändes så förutsägbart och dels för att det målades upp som något så skamligt under så stor del av boken, så jag trodde nästan ändå att det skulle vara något annat.

Trots att det är en aning repetitiv i Cecilias ältande över det förgångna och sina farhågor för hur livet ska bli, så är den väldigt spännande. Den är skriven på ett enkelt och vackert sätt som var väldigt lätt att flyga igenom. Den är dels skriven i “nutid” och dels genom dagboksanteckningar där man får ta del av Cecilias innersta tankar. Jag greps av hur nyanserad Cecilia var som huvudperson. Det var fint att till hundra procent få följa kvinnan och hennes tankar och känslor inför att bli tilldelad en lämplig kandidat att gifta sig med.

Vill inte avslöja slutet här, men kan ändå säga att det skrevs väldigt bra. Även om jag väldigt gärna ville ha solsken och magbubblande lycka i slutet så kändes den ärlig i hur det ändå blev. Jag nog till och med att slutet gjorde att hela boken blev ännu starkare och viktigare än den redan var.

Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman


Kyrkogårdsboken
336 s.
Neil Gaiman
Chris Riddell

Adlibris  Bokus

Handling: Ett litet spädbarn får sin familj mördad. Själv lyckas han ta sig till en kyrkogård i närheten, där invånarna fattar medlidande med honom och bestämmer sig för att ta hand om och uppfostra honom. Samtidigt måste de ge honom alla de speciella egenskaper som en levande människa måste ha för att överleva på en kyrkogård. Pojken, som kallas Ingen, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj fortfarande är ute efter honom.


Kyrkogårdsboken tog mig verkligen med storm. Trots att jag visste att den handlar om Ingen, en pojke som växer upp på en kyrkogård och blir uppfostrad av dess sedan länge döda invånare, så var jag inte riktigt beredd på hur unik den skulle kännas.

Den är verkligen inte som någon annan bok jag läst tidigare. Den är konstig, men inte svår att förstå eller komma in i. Det bjuds inte på några långa komplicerade förklaringar av hur något av det som sker går till eller fungerar, men det behövs inte. Jag bara sväljer allt med hull och hår. Neil Gaimans vackra skrivsätt fångade mig verkligen, redan på första sidan var jag som uppslukad. Den var spännande till tusen och väckte min nyfikenhet för vad som skulle hända härnäst. Dessutom har den underbara – skira och lite annorlunda – illustrationer av Chris Riddell som går väl ihop med Gaimans språk.

Kyrkogårdsboken är klassificerad som barn- och ungdomsbok, men jag tycker nog att den funkar mycket bra även för de äldre läsarna. Jag tipsade faktiskt om den för seniorerna på ett boktipscafé på min bibbla, och lyckades till och med kränga den till en av dem!

Böcker jag tidigare läst av Neil Gaiman;
Stardust