Revolt av Suzanne Collins

Titel: Revolt (Mockingjay)
Serie: Hungerspelen #3 (The Hunger Games #3)
Författare: Suzanne Collins
Sidantal: 329

Köp den: AdlibrisCDONBokus


Handling: Rebellerna har gjort uppror. Katniss är räddad. Distrikt 12 ligger i ruiner. Peeta är kvar i huvudstadens våld. Finns verkligen distrikt 13? Kommer Katniss och Peeta att återförenas eller tar huvudstaden Peeta ifrån henne? Var är hennes mamma och lillasyster? Och vilka andra från distrikt 12 har undkommit?

Mina tankar: Innan jag säger något annat, så måste jag säga att jag kan förstå varför många inte tycker om Hungerspelens avslutande del. Den är otroligt mörk. Folk är deprimerade, desperata och lider av posttraumatisk stress. Jag håller inte med de som inte gillar det, men jag kan förstå varför. Det är ju verkligen realistiskt och jag älskar det.

Jag menar, det är inte lite traumatiska saker som Katniss och alla de andra gått igenom. Och inte bara för de som var på arenan, utan hungerspelen har hängt som ett hotfullt moln över dem i hela deras liv. En ständig skugga i livet. De har aldrig kunnat slappna av och tänka på annat, den skräcken har alltid varit närvarande i deras liv. Att dessutom behöva gå igenom två hungerspel inom loppet av ett år är inte att leka med.

Det hade varit konstigt om depressionen och den posttraumatiska stressen hade fått mindre plats i den här boken. Jag hade inte alls gått med på om Katniss och alla de andra bara gått vidare med sina liv som om inget hade hänt. Det hade varit så orealistiskt. Vi är nog bara inte vana vid att böcker är så här mörka. I många andra serier så hoppar karaktärerna hurtigt omkring och kämpar ståndaktigt mot ondskan, men det reflekteras inte så mycket kring deras lidande efteråt. Som om de inte mår dåligt av allt som hänt.

Jag älskar den här boken, och det är inte bara på grund av att den tar upp mörkret. Jag tycker även den var intressant på andra sätt, till exempel krigföringen. Blandat med bombningar och att de fysiskt är ute på fältet så har Beetee hackat sig in och kan sända deras intervjuer och klipp så att alla andra distrikt kan se deras motstånd på TV. Så himla awesome och påhittigt!

Det verkar vara vanligt att inte tycka om epilogen också. Det hänger väl ihop med om man inte gillar boken som helhet, i och för sig. Själv tyckte jag verkligen om den. Fint och sorgligt på samma gång.

Spoilers! Markera texten för att läsa.

  • Alltså. Jag grät så mycket när Finnick dog. Så himla tragiskt. När han precis fått tillbaka Annie och allt. Och Prim då! Så himla onödigt… Grät inte konstigt nog, men  lite ont gjorde det ändå. Hela serien började ju med att Katniss i princip offrade sitt liv för hennes skull och så slutar det sådär. Inte okej någonstans. 

Minnesvärda citat och stycken: 
  • Finnick ska gå någonstans.
    “Men du, Finnick”, säger jag. “Byxor kanske?”
    Han tittar ner på sina ben som om han inte har tänkt på hur han är klädd. Sedan tar han av sig rocken med ett ryck så att han blir stående i bara kalsongerna. “Varför det? Tycker du att det här är provocerande?” Och så ställer han sig i en fånig utmanande pose.
  • “Du älskar mig. Sant eller inte?”
    “Sant.” 
Betyg: 5/5 får den av mig!
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien: 
1. Hungerspelen
2. Fatta eld
3. Revolt

Fatta eld av Suzanne Collins

Titel: Fatta eld (Catching Fire)
Serie: Hungerspelen #2 (The Hunger Games #2)
Författare: Suzanne Collins
Sidantal: 318

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Spelledarna i huvudstaden är missnöjda med Katniss uppror i hungerspelen. Hennes prestationer i arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser, och det är då huvudstaden avslöjar sin slutgiltiga fälla…

Mina tankar: Den här serien blir bara bättre och bättre ju längre man kommer i den. Nu andra gången jag läser dem så tycker jag mycket mer om Fatta eld än vad jag gjorde första gången. Jag tyckte om den då också, men jag tror att jag läser lite väl snabbt (alldeles för spännande för mig…) för att riktigt hänga med i händelseutvecklingen och inse hur himla grym den är.

Jag vet att många är besvikna på Fatta eld, att den är urvattnad och en typisk “mellanbok”. Men jag hör till skaran som tycker att den är bättre än första boken. Jag älskar verkligen den upproriska tonen i den! Jag satt nästan och vibrerade av alla känslor när de visade sina färdigheter efter träningsdagarna, och jag studsade på stället under intervjuerna. Alltså, härmskrikeklänningen! Jag älskar Cinna så himla mycket.

När det kommer till arenan så tycker jag bättre om den (om man nu kan säga så?) än i första boken. Den är smartare och det känns mer som de har en tanke bakom den. I första boken så får jag uppfattningen att händelserna var ganska slumpmässiga, men i Fatta eld så kunde de ju lista ut delar av den.

Jag tycker också mer om karaktärerna i Fatta eld än i Hungerspelen. Speciellt Finnick (det känns som att han har ganska många fans, haha ^^).

Minnesvärda citat och konversationer: 

  • Och om en flicka från distrikt 12, av alla ställen, kan trotsa regimen och slippa undan oskadd, vad hindrar då dem från att göra det samma?” – President Snow
  • Kombinationen av sårskorpor och salva ser verkligen förskräcklig ut. Jag kan inte låta bli att njuta av hur upprörd Finnick blir.
    ‘Stackars Finnick. Är det första gången i livet som du inte ser vacker ut?’ retas jag.
    ‘Definitivt. Det är en helt ny känsla. Hur har du stått ut i alla år?’ frågar han.
    ‘Undvik bara speglar så glömmer du bort det’, svarar jag.
    ‘Inte om jag måste titta på dig hela tiden’, säger han.
    ” – Katniss och Finnick
Betyg: Den är ju uppenbarligen skitbra, så den får 5/5 av mig. 
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Böckerna i serien:
1. Hungerspelen
2. Fatta eld
3. Revolt

Hungerspelen av Suzanne Collins

Titel: Hungerspelen (The Hunger Games)
Serie: Hungerspelen #1 (The Hunger Games #1)
Författare: Suzanne Collins
Sidantal: 304

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Varje år direktsänds hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Som straff för upproret måste varje distrikt skicka två ungdomar mellan tolv och arton år ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplan där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem.

Katniss Everdeen är fjorton år och älskar sin lillasyster Prim över allt annat. Hon försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot hungerspelen finns inget skydd. När Primrose Everdeen dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen…

Mina tankar: Kan man säga annat än att Hungerspelen är fantastisk? Svar: nej. Men seriöst, jag älskar dem.

Hungerspelen börjar bra med att man får bakgrundsinformation om varför spelen finns och om hur samhället fungerar. Händelserna kommer så snabbt och pang så sitter man där och är helt fast. Det är riktigt bra miljö- och karaktärsbeskrivningar. Jag ser allt så tydligt framför mig under tiden som jag läser och karaktärerna känns realistiska.

Jag älskar att den delen av boken när de kommer till huvudstaden och alla förberedelser de går igenom. Klasskillnaderna är verkligen brutala! Stylisterna pladdrar på om sina extremt ytliga liv och problem samtidigt som de gör i ordning ungdomarna som ska in på en arena och slåss för sina liv i direktsänd TV, vilket fungerar som underhållning för huvudstadsinvånarna. Det är ju helt sjukt.

Boken är skriven ur Katniss perspektiv vilket gör att man bara får veta saker som hon vet, se saker som hon ser. Inga problem med det egentligen, jag trivs i hennes huvud. Hon är härligt sarkastisk och kritisk utan att bli bitter (det är det nog lätt att bli!). Men jag hade gärna fått veta mer om hur spelet funkar. Som i filmerna får man ju se spelledarna när de styr vad som händer i kontrollrummet.

Jag hade också gärna velat få veta lite mer om varför samhället är som det är. Hur de blev uppdelade i distrikt och hur huvudstaden kan ha sån total kontroll över dem alla. Jag undrar också lite över vad som hände med resten av världen, för som jag förstår det så är alla distrikten uppdelade bara i Nordamerika.


Spoilers! Markera för att läsa. 

  • Muttarna i slutet är ju sjukt läskiga! Alltså, jag kan ta att det är något slags framavlat, stort och läskigt hunddjur som jagar dem. Men ögonen! De har de andra spelarnas ögon. Och Peeta sa något om att: “tänk om det är deras riktiga ögon”… Fy fasiken. Mår illa. 🙁 
Minnesvärda citat: 
  • “Det är egentligen inte så stor skillnad på livet i Distrikt 12 och livet på arenan. Förr eller senare måste man sluta springa, vända sig om och möta den som vill se en dö. Det svåra är att finna modet att göra det.” 

Betyg: Den får 4+/5 av mig.

Böckerna i serien: 

1. Hungerspelen