The Walking Dead, vol. 1 och 2 av Robert Kirkman

Författare: Robert Kirkman
Illustratör: Charlie Adlard och Cliff Rathburn
Köp vol 1: Adlibris – CDON – Bokus
Köp vol 2: AdlibrisCDONBokus

Handling: Första volymen börjar med att Rick Grimes vaknar upp i sjukhus efter att ha legat i koma, han är helt ensam. När han tar sig därifrån möter han levande döda överallt. Hans familj är försvunnen och han börjar på en riskfylld resa mot Atlanta där han hoppas kunna hitta dem.




Mina tankar: Så. Jag hade inte alls planerat att läsa de här seriealbumen, speciellt inte nu när tv-serien har börjat igen. Älskar tv-serien och ville inte blanda ihop det egentligen. Men så råkade jag få syn på nästan hela serien i en hylla på ett bibliotek jag jobbade på, och kunde inte hålla fingrarna i styr så jag lånade hem de tre första.

Jag hade hört att albumen skulle skilja sig väldigt mycket från tv-serien, när det gäller både story och karaktärer. I början tyckte jag dock det var nästan exakt som tv-serien, men redan i mitten och definitivt i slutet av första volymen så började det bli skillnader i händelseutveckling och vilka karaktärer som gör vad. Men för en gång skull tyckte jag faktiskt inte att det gjorde något och hoppas nästan att det ska fortsätta åt det hållet. Dels för att det skulle bli så himla repetitivt att läsa en story jag redan sett i detta ganska förkortade format, och dels för att – om jag ska vara helt ärlig – faktiskt tycker om tv-serien mer, och vill inte få den förstörd för mig genom att råka läsa någon framtida spoiler. Om de skiljer sig mycket åt så kan jag lättare se dem som “två olika berättelser”. Låter det rimligt? JAA-DÅ!

Det jag gillar med så mycket med tv-serien är inte nödvändigtvis att det måste vara zombier med – det kunde egentligen ha varit vad som helst – utan det är att jag gillar att se hur olika människor reagerar på krissituationer, när livet vänds upp och ner, vad som händer då och hur de hanterar det. Hur de knyter nya starka band till främlingar som de aldrig hade träffat annars, hur vissa utnyttjar situationen till sin fördel och hur andra bara vill överleva. Det tar fram både det bästa och det värsta i människor.

Just den här aspekten med hantering av krissituationer saknade jag lite i första volymen. Visst, det märktes att folk var chockade, de gick från att inte förstå vad som hände till att förlora människor och lära sig att försvara sig själva. Men jag tycker inte att det speglades så mycket hur de egentligen kände. I andra volymen blev det däremot mycket bättre på den punkten! Utan att spoila kan jag nog säga att de fick nya bekantskaper och de hade delade åsikter om hur zombierna skulle hanteras. Det blev mycket djupare plötsligt, och det kom ställdes frågor om huruvida det är rätt att döda zombierna eller inte. För alltså, egentligen: de vet ju ingenting om dem. Det skulle kunna vara en sjukdom som går att bota.

Och så lite ytligt sådär, men jag hade verkligen tyckte om det mycket mer om det hade varit i färg! Nu har jag vant mig vid gråskalan, men i början tyckte jag att jag behövde titta så himla noga på varje ruta för att se vad som hände. Lite färg hade gjort det hela mycket roligare, alltså.

Så från en lite tveksam start till en mycket bättre fortsättning är jag faktiskt lite försiktigt optimistiskt till volym tre.

Jag är den som är den av Elin Lucassi

Författare/Illustratör: Elin Lucassi
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 104

Jag gillade verkligen det här seriealbumet! Det mesta följer samma slags tema, normkritik och mycket feminism. Den har ett upplägg som jag gillar hos seriealbum, nämligen variation. Många delar är bara över en sida, medan vissa är något längre och sträcker sig över flera uppslag. På det sättet blir det aldrig tråkigt och jag vill bara ha meeeer. 

Jag är den som är den innehåller många bilder som på ett tvärt om-sätt belyser olika normer i samhället och liksom vränger ut och in på beteenden, som när kvinnor peppar osäkra män genom att berömma deras kroppar och höja deras självkänsla. Det är också kvinnor som tar männens ord i munnen och bokälskare som beter sig som fotbollshuliganer på stan. Jag tror att det jag uppskattade så mycket med den här var att angreppssättet Elin använder på alla dessa beteenden och hur hon belyser alla normer aldrig blir föreläsande. Det känns inte uppläxande, utan det är enbart kul. 

Det enda negativa med den här var att den var alldeles för kort, haha. Med sina ynka 104 sidor hade jag LÄTT kunnat sträckläsa den på en sittning, men jag tvingade mig själv att dela upp den på fyra. Så två dagar krigade jag mig till att få tillbringa med den här. 


Dålig stämning alltså. Det är en sak som jag personligen måste bli bättre på att bli kompis med. För dålig stämning efter att en sagt ifrån vid olika situationer kan aldrig vara fel. Det betyder bara att en har stått upp för något en tror på. Embrace the dålig stämning, allihopa. Till slut kanske folk börjar tänka efter innan de pratar, vilken drömvärld. :-))) 

Så nu har jag bara en sak kvar att säga: läs den! 

Lilla Berlin – Leva life av Ellen Ekman


Författare/Illustratör: Ellen Ekman
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 160

Som vanligt med Lilla Berlin är det ämnen som kan beröra alla. Mycket feminism och normkritik, men också en del pricksäkra bilder som visar hur löjligt beroende en egentligen är av sociala medier.

Detta var det första av albumen jag läste, tidigare har jag bara läst Lilla Berlin när jag kommit över tidningen Metro. Så det var kul att jag nu lärde känna personerna i serierna lite bättre. Innan har jag inte tänkt på att det är samma återkommande personer som är med i serien.

En sak jag verkligen tyckte var skitkul som jag aldrig har lagt märke till innan är folket i bakgrunden, deras minspel är helt oslagbara. Till exempel den här personen vars hår börjar brinna i bakgrunden av en frisörsalong. Konversationen i serien hade ingenting med det att göra. Helt underbart.

Lilla Berlin är ju alltid Lilla Berlin, helt fantastiskt. Kritiskt, roligt och alltid rätt i tiden. Dock måste jag säga att albumet efter ett tag blev lite enformigt. Det var bara de vanliga stripparna på fyra bilder bilder i varje, med undantag av några som var lite längre. Hade bara formatet varit lite mer varierande så hade den nog fått full pott av mig. Men jag kommer absolut kolla in hennes andra album i samma serie.

Saga, Volume 3-4 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Jag bestämde mig för att slå ihop en inlägg med recensionerna på Volume 3 och 4. Det känns som det skulle ha blivit ett ganska korta inlägg om jag hade skrivit dem separat, eftersom jag läste dem direkt efter varandra och därför inte riktigt kommer ihåg vad som hände i vilken. Här finns mina recensioner på Volume 1 och Volume 2.

Utgivningsår: 2014
Sidantal: 144
Mitt betyg: 3 av 5
Köp den: AdlibrisCDONBokus

Denna var förmodligen den jag tyckt minst om hittills i serien. Den var faktiskt lite långtråkig och det var inte förrän i slutet som jag kände att: “wow, shit jag måste bläddra snabbare!” Det är inte det att jag tyckte den var speciellt dålig, jag menar jag älskar fortfarande storyn och karaktärerna är underbara, men den kändes inte alls på samma nivå som de två föregående. Inte alls lika skruvat och fartfyllt.

Utgivningsår: 2014 
Sidantal: 152  
Mitt betyg: 5 av 5 stjärnor!  
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Här tycker jag serien lyftes något otroligt igen! Det är många förändringar, Alana och Marko har det lite knackigt i sin relation, vilket är förståeligt men jag blir ändå irriterad över hur omoget de hanterar det. Tyckte däremot det gjorde mycket för storyn på ett annat plan än förut, för det var intressant att lära känna dem som de är utan varandra. Älskade idén med föreställningarna som Alana var med i också. 

Saga, Volume 2 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 2 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2013
Goodreads-snitt: 4.59
Mitt betyg: 4.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Volym två tar vid precis där den första volymen slutade, vilket jag blev glad över. Det är ofta så jobbigt när det slutar med cliffhangers och så börjar inte ens nästa bok/avsnitt/whatever med att ge en det svar en så desperat vill ha. 

Däremot måste jag säga att jag blev lite besviken, för den är inte alls så skruvad och skum som den första volymen var. Och med tanke på att mötet med Markos föräldrar var uppbyggt som en överraskning blev det inte alls så mycket konflikter som jag trodde att det skulle bli. Det visade sig till och med att jag tyckte riktigt bra om Markos pappa. Gillade att en fick veta lite mer om Markos bakgrund också, men jag hade nog tycker mer om det om det hade översatts till engelska och inte hans fakkin egna språk. Fattar inte alls, hade ju verkligen velat veta vad de snackade om. 

Jämfört med den första volymen så kändes det inte som att det hände så mycket i den här. Det var mycket Alana som väntade på att Marko skulle fixa problem, och på tal om det – vad fasiken hände med att hon från början var så stridslysten och Markos ovilja mot våld? Det blev ju totalt ombytta roller. 

Jag hade helt klart en del problem med den här som jag inte kände av alls i den första volymen. Men trots det så var den fortfarande sjukt snygg, älskar färgerna och dialogen. Handlingen drivs snabbt framåt och den är otroligt medryckande. Hoppas bara att problemen jag hade blir mindre i volym tre, för vill verkligen ha mer av Saga! 

Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

Saga, Volume 1 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Titel: Saga, Volume 1 
Författare: Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.33
Mitt betyg: 4.5
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Saga is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the worlds. Fantasy and science fiction are wed like never before in this sexy, subversive drama for adults.

Mina tankar: Den här serien gjorde ju så att hela bokbloggarvärlden exploderade av hyllarop ett tag. Blev aspeppad men samtidigt lite rädd. Då hade jag inte läst några seriealbum än så visste inte om det skulle vara något för mig, men nyfikenheten var väckt och när jag råkade få syn på seriehyllan på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna hem dem. 

Kan börja med att säga att Saga kanske inte är något för dem som har svårt för naket, sex, blod och våld – för det är det mycket av. Däremot blir det aldrig smaklöst! Men eftersom jag är en sucker för sånt där så blev jag helt frälst på första sidan, som började med en förlossning och repliken: “Am I shitting? It feels like I’m shitting!” 

Den största styrkan tror jag är berättarstilen. Det är så himla skönt lössläppt stämning med en stor portion humor och jag älskar att det är berättat ur barnets perspektiv, från framtiden. Jag tycker också väldigt mycket om karaktärerna. Alana, som är så tuff och Marco, som är så mjuk men ändå modig. Utöver dem finns det också flera intressanta bikaraktärer, som Izabel och The Lying Cat (så himla cool!). 

Det är inte bara kick ass karaktärer utan det är även så himla spännande! Sidorna flyger fram, det är lättläst och roligt. Och fantastiskt fina färger och illustrationer. Jag är glad att jag lånade hem tvåan också, för slutet alltså, det gjorde att jag ville ha mer med en gång. 

Smakprov: 


Böckerna i serien hittills: 
Saga, Volume 1
Saga, Volume 2
Saga, Volume 3
Saga, Volume 4

“Kvinnor ritar bara serier om mens” av Sara Olausson (m.fl.)

Titel: Kvinnor ritar bara serier om mens 
Författare/Illustratör: Sara Olausson, m.fl.
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 3.77
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: En antologi med tecknade serier av kvinnor, som handlar om mens. Upprinnelsen är ett sommar­program av Liv Strömquist 2013 som hon (i lätt förkortad version) inledde: ”En gång i begynnelsen av min karriär som serietecknare träffade jag en manlig serietecknare som hade gett ut några album på ett riktigt förlag. Jag berättade att ”jag ritar också serier”. Då sa han: Jag hatar serier av kvinnliga serietecknare. Jaha… varför det? frågade jag. ”Jo, sa han, för kvinnor ritar bara serier om mens”. 


Mina tankar: I det här seriealbumet har alltså runt trettio personer medverkat med sina egna serier. Det fina med det är att det nästan med all säkerhet finns något för alla, eftersom det är så stor variation på illustrationerna och vad serierna handlar om. Vissa behandlar viktiga och tankeväckande grejer som en liksom sitter och blir arg över. Varför är det till exempel så att kvinnosjukdomar inte tycks vara så högt prioriterade på världens att lösa-lista, vilket resulterar i att en del kvinnor måste stå ut med sjuk smärta varje månad? Sedan fann det många serier som var väldigt fina och roliga också. Vissa var informativa och andra berättade dråpliga historier från vardagen.

En del serier gillade jag så mycket att jag hade velat att de fyllde hela boken, medan andra inte var alls så bra. Men det är okej, för det är det som är så bra med den här; variationen, och att en aldrig hinner tröttna. Mycket tankeväckande och igenkänning på typ varenda sida. Allvarliga ämnen med en stor portion humor. Rekommenderar till alla som har mens. Och er andra också, så ni kan förstå oss som har det. 🙂

Smakprov:

“A Game of Thrones: The Graphic Novel, Vol. 1” av George R. R. Martin

Titel: A Game of Thrones: The Graphic Novel, Vol. 1 
Författare: George R. R. Martin
Illustratörer: Daniel Abraham och Tommy Patterson 
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.51
Mitt betyg: 3.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Mina tankar: Till att börja med blev jag riktigt positivt överraskad över hur fin den var. Det märks verkligen att de har lagt mycket jobb på illustrationerna, både formgivningen och färgerna. Det var kul att de har fått med detaljer som inte kommit med i Tv-serien, som till exempel Daenerys lila ögon, och Tyrions brun/gröna. 

Jag gillar dessutom att det var så mycket bakgrundsdetaljer. Det var inte bara fokus på karaktärerna och det som var viktigt i scenen utan det fanns en hel del illustrationer av omgivningarna och inredningsdetaljer, utan att det blev rörigt på något sätt. 

Däremot om en ska ta upp själva handlingen så känns den tyvärr allt för tunn. För det mesta är det bara nyckelscenerna i alla kapitel som är med och det gav ett lite stressat intryck. Den kändes helt enkelt väldigt kortfattad, lite som en sammanfattning av boken bara. Dessutom tycker jag att den är lite hoppig vid karaktärsskiftena, eftersom det inte fanns några tydliga avslut som visade att det går vidare till nästa person. 

Måste bara ta upp en annan grej jag ändå uppskattade i slutet. Det är att de hade med extramaterial som visade skisser och gick igenom hur och vad de jobbat med i skapandet av boken. Det var riktigt intressant och fick mig faktiskt vid några tillfällen att gå tillbaka till vissa scener för att titta på bilderna igen. 

         Smakprov: 

“Berättelser från Engelsfors”

Titel: Berättelser från Engelsfors
Serie: Engelsfors #2.5 (seriealbum) 
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Illustratörer: Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neiderstam
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013
Goodreads-snitt: 3.54
Mitt betyg: 3.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Engelsfors är en stad med många hemligheter. Här avslöjas några av dem – i serieform. I åtta berättelser får vi följa De utvalda och personerna runt omkring dem, från tiden innan händelserna i Cirkeln till tiden efter Eld. Vi får till och med en glimt av vad som händer i sista delen – Nyckeln


Mina tankar: Jag gillar verkligen upplägget i den här. Det börjar med att Mona Månstråle ska spå för en ur sina kort, och varje kort hon drar berättar historien om en person i serien. Mona Månstråle, alltså. Så himla störig kvinna, men samtidigt helt fantastisk. Hon är spännande helt enkelt. 

Tycker tecknarstilen var bra också. De fick fram personligheterna på ett väldigt bra sätt. Om vi tar till exempel Ida och Vanessa, som verkar ganska lika till utseendet, så ser en ändå skillnad på dem för Ida har den lite elaka glimten i ögonen. 

Handlingen då. Ärligt talat tyckte jag inte den tillförde jättemycket till storyn, tyvärr. Vissa av historierna var ju sådana som en ändå får reda på i böckerna, men att det nu berättades i förstaperson-perspektiv från när det hände. Det var ju roligt att läsa det och se bilderna också så klart. Men alltså, är det bara jag som är ovan vid serieformatet, eller är den alldeles för kort? Många saker hade kunnat gås igenom så mycket mer noggrant. Det kändes lite stressat ibland. 

Hur som helst så är det roligt att ha läst den, och den får ett stort plus för Mona Månstråle! ^^

Böckerna i serien: 
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln

“Kunskapens frukt” av Liv Strömquist

Titel: Kunskapens frukt
Författare/illustratör: Liv Strömquist
Sidantal: 143
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 4.43
Mitt betyg: 4.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus
Handling: Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, bordelineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?


I en brokig mosaik bestående av gamla greker, stenålderskvinnor, Sigmund Freud, Magnus Uggla, prinsessan Törnrosa, hinduistiska gudinnor, Dogge Doggelito, biologiböcker och Stig Larsson försöker Liv Strömquist knåpa ihop en bild av det organ som Gustave Coubert kallade Världens ursprung.

Mina tankar: Det blev två premiärer för mig i den här, det var dels det första jag läst av Liv Strömquist och det var också mitt första seriealbum! Och den här gick inte av för hackor, alltså. 

Hon är ju riktigt vass, Liv. Hon tar tag i saker, vrider och vänder på det några varv tills en inser hur himla sjukt det är. Samtidigt som jag blir frustrerad över alla snubbar som tagit sig rättigheter att förklara om och bestämma saker över kvinnors kroppar i typ alla tider så skrattar jag högt så många gånger bara för alla smart ass kommentarer och liknelser. Ja, det är bara sjukt underhållande. Och fruktansvärt att den ens ska behövas. *kokar* 

Den är fullspäckad med fakta och historia. Det är väldigt intressant, men jag tvivlar på att jag hade orkat ta mig igenom samma fakta om det var i vanlig bokform, så jag är glad att det blev ett seriealbum. Om jag ska säga något mindre positivt så är det att många rutor var fyllda av bara text, intressant text förvisso, men det hade varit roligt med ännu mer bilder. Och även fast det är intressant med de historiska aspekterna så skulle jag velat ha lite mer nutid och vardagsanekdoter. 

Men allt som allt; den är sjukt bra, rolig, lärorik och väcker mycket känslor. Rekommenderar den till alla! 

Smakprov: