“The Fault in Our Stars” av John Green

Titel: The Fault in Our Stars 
Författare: John Green
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.37
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Mina tankar: Jaha, då var det alltså min tur att vrida om hjärtat några varv med den här boken då. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, eftersom jag sett filmen två gånger (andra gången undrade jag varför jag utsatte mig för det igen, trodde jag var lite smartare än så), men tydligen var det fullt möjligt. Vart ungefär 100 % emotionellt förstörd från mitten av boken ända till slutet. KUNDE verkligen inte sluta läsa och sträckläste halva boken på en kväll. 


Så, vad är det egentligen som gör den här boken så himla bra då? Alltså helt seriöst, det känns orimligt att jag ska bli så himla förstörd av den. Jag har inte ens förlorat någon nära i cancer, så jag kan inte direkt relatera. Kan bara sluta mig till att John Green har lyckats skapa helt underbara karaktärer. Jag ÄLSKAR dem, och deras humor. Deras konversationer är bara så fantastiska och roliga. De är så himla smarta båda två! 

Bortsett från Hazel och Augustus finns det fler karaktärer jag fastnade för, bland annat Isaac. Jag menar, hur kan en inte tycka om honom? Hazels föräldrar är också riktigt roliga och bra. 

Det är inte bara karaktärerna som är underbara utan jag fastnade även för John Greens språk. Det var träffsäkra formuleringar på ett lekfullt sätt, samtidigt som det aldrig släppte taget om allvaret. 

Jag verkar vara bland de sista att läsa den här boken, men om det fortfarande finns någon där ute som lever i lycklig ovisshet om vad som händer här så rekommenderar jag er verkligen att läsa den. 

Citat och sånt: 

  • “‘Okay,’ he said after forever. ‘Maybe okay will be our always.’
    ‘Okay.’ I said.” s. 73
  • “I’m like. Like. I’m like a grenade, Mom. I’m a grenade and at some point I’m going to blow up and I would like to minimize the casulaties, okay?” s. 99
  • “As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” s. 125
  • “Oh, I wouldn’t mind Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you.” s. 176