Smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! 🙂

Min smakbit kommer från sidan 71 i Bilbo: En hobbits äventyr

Bilbo smög bort från väggen tystare än en mus, men Gollum stelnade genast till och vädrade, och hans ögon blev gröna. Han väste mjukt men hotande. Han kunde inte se hobbiten, men nu var han på sin vakt, och han hade andra sinnen som skärptes av mörkret: hörseln och känseln. Han tycktes sitta djupt nerhukad med handflatorna mot golvet, huvudet framskjutet och näsan nästan tryckt mot stengolvet. Fastän han bara var en svart skugga i skenet från sina egna ögon, såg eller kände Bilbo att han var spänd som en bågsträng och samlad till språng. 



Dokumentär om Astrid Lindgren

Jag vet att många älskar Astrid Lindgren, och jag misstänker att extra många finns bland oss bokbloggare. Så jag tänkte tipsa om en dokumentär om henne som finns på svt play. Det finns än så länge bara en del, men det verkar som att det ska komma två delar till.

Det var så intressant att få ta del av hennes liv, det hände verkligen en del tunga grejer och en märker att mycket av det har gett inspiration till hennes berättelser.

Här hittar ni dokumentären. 

För evigt borta

Kom hem från skolan, ganska trött och sliten. Efter en stund hämtade jag väskan för att packa upp mina saker. Anteckningsblock, pennor… Insåg att något fattades och sa hej till paniken när jag inte kunde hitta min bok.

Vände upp och ner på väskan och tänkte igenom alla ställen jag suttit och läst på under dagen. På golvet i morse? Nej, läste igen efter det! Bordet utanför föreläsningssalen? Det var igår… Bänken vid entrén? Det var sista stället jag läste på. Holy snap, då ligger den väl där nu, ensam och övergiven.

*djupa andetag*

Sen sprang jag ner i köket för att, jag vet inte… lägga mig på golvet och gråta en skvätt? Det löser ju många världsproblem. Och vad tror ni inte att jag såg, oskyldigt och knäpptyst liggandes på bordet? Well, yes. Min bok. Den kunde ju gett sig till känna lite tidigare, kan jag tycka.

För evigt (borta?)

Återföreningen var vacker. Bara för detta trauma måste jag läsa en stund även fast jag egentligen borde plugga. Men har man varit med om en sån här skräckupplevelse så är man faktiskt värd det. Eller hur? Ja.