“Låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist

Titel: Låt den rätte komma in
Författare: John Ajvide Lindqvist
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2004
Goodreads-snitt: 4.06
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus
Handling: När det ofattbara kommer till Blackeberg senhösten 1981 är det först ingen som märker något. Men när kroppen av en tonårig pojke, tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna. Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om. Tolvårige Oskar hoppas för sin del att det änligen är hämnden som kommit. Hämnden för allt det han utsätts för i skolan, dag efter dag. Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. En tjej som aldrig har sett Rubiks kub förut, men ändå kan lösa den. Dom blir vänner. Dom blir något mer. Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten…

Mina tankar: Det jag direkt fastnade för med Låt den rätte komma in var stämningen. Det är verkligen helt otroligt hur författaren har lyckats skapa en sådan obehaglig stämning så genomgående från början till slut på ett sätt att det känns som att en som läsare själv är där. Det är en krypande och tung stämning som genomsyrar hela berättelsen och det märks i varje karaktär och över hela platsen den utspelar sig på. Jag läste att herr Ajvide Lindqvist är uppvuxen i Blackeberg, där boken utspelar sig, och jag tror att det bidragit till känslan av närvaro i texten. Well, det och att han är en fantastisk författare, så klart. 

Låt den rätte komma in är en bok som en kan läsa även om en inte är så intresserad av vampyrer, för ärligt talat så handlar den om så mycket mer än så. Jag kan inte säga att det är en skräckhistoria i den bemärkelsen som en först kanske tror när en läser baksidan. Det är aldrig sådan där “hoppa fram bakom dörr”-skräck, utan det är den ständigt närvarande krypande känslan jag skrev om förut. Det är också en historia om djupt förstörda människor, mobbning, ensamhet, alkohol/droger och ett och annat pervo [HÅKAN, herregud vad jag mådde illa framåt slutet…]. Det är också en bok om kärlek, att överleva och hitta sin plats i en kall hård värld. 

Förutom stämningen (haha, jag kan inte tjata nog om den tydligen) så är det också några riktigt bra skrivna karaktärer. Oskar till exempel, bokens huvudperson, blir mobbad i skolan. Det var så himla bra skrivet, vad det gjorde med honom som person och hur det påverkade hans tankegångar många gånger. Han kändes som en verklig person. 

För övrigt tycker jag att det ur ett genusperspektiv var väldigt intressant att det var tjejen som var “monstret” och killen som behövde hjälp. Jag har så många gånger tänkt på hur det skulle se ut om rollerna var ombytta i exempelvis Twilight. Helt sjukt weird, va? Och helt sjukt att det känns så weird! Nu är det ändå inte så enkelt i Låt den rätte komma in, Eli säger ju själv (liten spoiler) [att hon inte är en tjej]. Även detta porträtterades väl tycker jag. Anledningen till att jag ändå tänker på hen som det är väl för att Oskar gör det. Men en får sig ändå en tankeställare, bara för att en ser ur som något behöver inte betyda att en är det. 

I could go on forever, men ska sluta här. Fattar inte att jag inte läst den tidigare! Så nu ska jag leka boss och säga: har du inte läst den än, gör det!

“Svart ängel” av P.C. Cast och Kristin Cast

Titel: Svart ängel (eng. Untamed)
Serie: Nattens hus #4 (eng. House of Night #4)
Författare: P.C. Cast och Kristin Cast
Sidantal: 392
Utgivningsår: 2010 (2008)
Goodreads-snitt: 3.97
Mitt betyg: 4.0

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Livet suger verkligen! Förra veckan hade Zoey tre pojkvänner, ett gäng väldigt goda vänner och ett rent samvete. Nu har hon bara en katt kvar!
På plussidan finns att den iskalla Afrodite har börjat tina upp, att Stevie Rae är tillbaka (på sätt och vis) och att det börjar en ny elev på skolan, James Stark.
Men riktigt stora saker är på gång: skolans rektor, Neferet, träffar en ny man som passar henne perfekt. Han är inte bara gränslöst vacker, han är också gränslöst ond. Och hans barn är riktiga monster. Se upp, Zoey!

Mina tankar: Alltså, efter en liten dipp som var tredje boken, så tycker jag faktiskt att serien skärpte till sig en del i Svart ängel. Kanske är det den här som jag tycker mest om, för när jag tänker på serien så är det en del händelser från denna boken som dyker upp i minnet.

Det introduceras ett par nya karaktärer, och jag älskar dem båda två! Först ut är James Stark, en mystisk nybörjarvampyr som blev förflyttad från ett annat Nattens hus. Han har en speciell förmåga som jag tycker är rätt cool. Det är att han skjuter pilbåge, han är sjukt träffsäker, vilket inte alltid är så bra… Åhå, mystiskt. Den andra nya personen som jag också älskar är syster Mary Angela, en kick-ass nunna. Hon påminner väldigt mycket om Zoeys mormor, väldigt klok och ickedömande, snäll och hjälpsam för till dem som behöver det.
Jag gillade handlingen i den här, det var så mycket mer än bara Zoeys killproblem i Utvald. Här började Afrodite se kryptiska syner och en började förstå att en urgammal ondska var på väg. Tycker idén med korphärmarna var spännande, jag gillar av någon anledning varelser som är dels människor och dels djur, eller bara blandningar av olika djur.

Så ja, denna var helt klart ett lyft från tredje boken, som var ganska tjatig och gnällig. Denna var riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa den femte snart. 

Böckerna i serien:
1. Vampyrens märke
2. Sveket
3. Utvald
4. Svart ängel
5. Jagad
6. Frestad
7. Bränd
8. Uppvaknandet
9. Ödet
10. Gömd
11. Blottad
12. Försoning

“Utvald” av P.C. Cast och Kristin Cast

Titel: Utvald (eng. Chosen)
Serie: Nattens hus #3 (eng. House of Night #3)
Författare: P.C. Cast och Kristin Cast
Sidantal: 315
Utgivningsår: 2010 (2008)
Goodreads-snitt: 3.90
Mitt betyg: 3.0

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Zoeys värld är helt uppochner! Mellan henne och hennes mentor och tidigare idol råder ett iskallt, mentalt krig. Neferet vet att Zoey skulle kunna avslöja hennes stora hemlighet för de andra vampyrerna. Men för att verkligen lyckas måste Zoey ha mer fakta – vad är meningen med allt konstigt som plötsligt händer? 
Neferet manipulerar skickligt Zoeys vänner för att vända sig emot henne. Den enda Zoey kan vända sig till är lustigt nog hennes ärkefiende (också känd som “Haggan från helvetet”). 
Och så är det det här med Stevie Rae! Vad är hon egentligen? En vampyrzombie? Eller en riktigt ofräsch, känslokall fullblodsvampyr som inte bryr sig ett skit om hur man uppför sig i den moderna människo-vampyrvärlden, bara hon får dricka rejält med människoblod? 

Mina tankar: Det märks tydligt att det blir mörkare och mörkare i varje bok. I den här var Zoey ganska låst i en position och kunde för sina vänners säkerhet inte berätta något för dem. Spoiler: [Däremot fattar jag inte varför hon inte berättade för dem om Neferet i slutet? För då hade ju Loren berättat om Stevie Rae för henne, och Neferet visste att de andra visste.]

Jag tyckte verkligen om Zoey i de första två böckerna, hon var handlingskraftig och förmögen till att klara av saker själv. Men i den här boken upplevde jag henne mest bara tjatig och gnällig. Visst, hon hade sina orsaker, för alla goda ting är inte tre (höhö, undviker spoiler). Men seriöst, har hon ingen självbevarelsedrift överhuvudtaget..? Alltså, jag gillar att hon inte är något helgon på det viset, men så som hon gnällde tycker jag hon kunde ha gjort lite mer åt det än hon gjorde. 

Tycker den mest intressanta karaktären faktiskt är Afrodite och gillar verkligen hur hon och Zoey dras allt närmare varandra. Tycker hon är hur cool som helst som fortsätter att bara vara sig själv (fast kanske lite snällare) även utan sina vänner. Tycker också det har blivit en intressant utveckling med Stevie Rae. 

Böckerna i serien:
1. Vampyrens märke
2. Sveket
3. Utvald
4. Svart ängel
5. Jagad
6. Frestad
7. Bränd
8. Uppvaknandet
9. Ödet
10. Gömd
11. Blottad
12. Försoning

“Sveket” av P.C. Cast och Kristin Cast

Titel: Sveket (eng. Betrayed)
Serie: Nattens hus #2 (eng. House of Night #2)
Författare: P.C. Cast och Kristin Cast
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2009 (2007)
Goodreads-snitt: 3.95
Mitt betyg: 4.0

Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Äntligen känns det som om Zoey har hittat sin rätta plats. I Nattens hus passar hon in! Den mäktiga Neferet är hennes mentor, någon som verkligen stöttar Zoey och som hon kan lita på när det är svårt. Hon har också fått vänner, pojkvän (eller två egentligen, men Heath är ju människa, inte en alldeles bra kombination), och själva Nyx, nattens gudinna, har visat att Zoey är en person med förmågor utöver det vanliga (även för en vampyr). 
Men så händer det som inte får hända i den sköra relationen mellan vampyrer och människor: Mänskliga tonåringar hittas döda och mycket tyder på att det är vampyrer som ligger bakom morden. 

Mina tankar: Jag blev lite förvånad över en grej som visade sig hända redan i den här boken, jag hade för mig att det kom långt senare i serien. Spoiler: [Det med att Neferet visar sig vara ond och ha något att göra med de odöda döingarna.] Men jag är glad att det hände såpass tidigt, för på grund av att jag vet åt vilket håll just detta utvecklar sig så kunde jag inte låta bli att störa mig på det som fasiken i första boken. 

Jag älskar verkligen att Zoey och hennes vänner är sådana nördar. De har Sagan om Ringen- och Star Wars-maraton, i vanliga samtal har de referenser till sina älskade serier och liknande. Och jag uppskattar det verkligen, för jag och mina vänner är exakt likadana. Därför blir jag lite trött när det alltid ska ursäktas, liksom när det kommer upp en referens från Harry Potter eller whatever, så kommer det alltid en parentes “Ja, jag är en tönt” eller liknande. Jag menar, jag fattar om andra personer i boken kommenterar det, men att Zoey själv tänker om sig själv som en tönt? Nej, stå upp för den du är istället! 

Hur som haver, gillar att den här boken blev blodigare än Vampyrens märke. Den var spännande och det blev snabbt mörkare än första delen, som var ganska puttenuttig och lättsam. Visst, den lättsamma tonen fortsätter även i den här (och genom de andra böckerna med, om jag minns rätt), men jag uppskattar att det blev mer tyngd och att Zoey inte är så himla oskyldig som hon kanske verkar vara. 

Böckerna i serien:
1. Vampyrens märke
2. Sveket
3. Utvald
4. Svart ängel
5. Jagad
6. Frestad
7. Bränd
8. Uppvaknandet
9. Ödet
10. Gömd
11. Blottad
12. Försoning

“Vampyrens märke” av P.C. Cast och Kristin Cast

Titel: Vampyrens märke (eng. Marked)
Serie: Nattens hus #1 (House of Night #1) 
Författare: P.C. Cast och Kristin Cast
Översättare: Catharina Andersson
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2009 (2007)
Goodreads-snitt: 3.78
Mitt betyg: 4.0

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Hostattackerna är det första tecknet på att Zoey håller på att bli något annat än en vanlig high school-tjej. Det andra tecknet är att en död kille står och väntar vid hennes skåp i skolan. Hans uppgift är att spåra upp blivande vampyrer och märka dem med månskäran som är tecknet för att man är vampyr. När det finns på ens panna måste man genast lämna sitt vanliga liv, sina vänner och sin familj, och ta sig till ett Nattens hus om man ska ha en chans att överleva förändringen.

Mina tankar: Det är en kul grej det där med att Nattens hus har skrivits av en mor och dotter, tillsammans. För det är mycket det jag tycker om med Vampyrens märke, att språket är så ungdomligt. Det kan nästan bli lite babbligt stundtals, men jag tycker bara det charmigt. Tempot i boken är väldigt högt. Men det är ingen dålig sak, för det bli inte på något sätt stressat eller så. Det är bara väldigt pang på hela tiden. Det gör den också väldigt lättläst, sidorna bara flyger förbi.

Det är ganska stereotypa karaktärer; vi har bitch-gänget med barbie-tjejer som styr skolan, vi har den sjukt snygga killen, sportkillen och de nördiga men snälla bästa vännerna. MEN, trots det så gillar jag dem. Vännerna är så sjukt smarta och roliga, det finns mer än yta hos den snygga killen och chef-bitchen är kanske inte riktigt den hon ser ut att vara, ändå? Lärarna är coola och Mormor Redbird är bara helt fantastisk.

Förutom att den är så lätt att läsa så gillar jag också idén med vampyrerna. Att de inte behöver dö för att bli vampyrer, utan att det är en biologiskt förändring som sker i deras kropp och att de dessutom kan dö innan förvandlingen är fullbordad. Så bara för att de blivit märkta och kommit till skolan är inte allt frid och fröjd. Gillar också grejen med att vissa har kontakt med något av de fem elementen. Just den idén är dock kanske lite mer intressant och välarbetad i serien Vampire Academy, men jag tycker ändå om det.

Den här serien har fått ganska mycket kritik, kan se varför men det känns ändå lite oförtjänt. Tycker den är bättre än Twilight på många sätt (oops, kanske drog en dödsdom över mig nu…). Ge den en chans om ni gillar lättlästa, roliga och riktiga bladvändare till böcker.

Böckerna i serien: 
1. Vampyrens märke
2. Sveket
3. Utvald
4. Svart ängel
5. Jagad
6. Frestad
7. Bränd
8. Uppvaknandet
9. Ödet
10. Gömd
11. Blottad
12. Försoning

Bokbloggsjerkan: skruvad TV-serie

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är: Vilken är den mest skruvade TV-serie/film du har sett i din favoritgenre? 

Jag vet inte riktigt om det är min favoritgenre, men jag måste säga att True Blood är den mest skruvade TV-serien jag följer. Det är helt sjukt hur de kan få något att bli så skumt redan i andra säsongen, haha! ^^

När jag började kolla på första säsongen så tyckte jag verkligen om det. Sen kom andra säsongen och det var helt weird. Kommer ihåg en häxa med klohänder, massa besatta människor som hade gruppsex på en äng, en gris som var en man och ett stort kors gjort av grönsaker och kött till någon ritual… What? Vet inte om alla minnesbilder stämmer med hur det egentligen var, men det var riktigt skumt säger jag bara.

MEN, jag fortsatte kolla av någon anledning. Och det blev faktiskt bättre. Men grejen än att jag bara bestämde mig för att skita i om det var konstigt och helt urflippat. Jag tänkte bara att det inte spelar någon roll, ska bara titta ändå. Och hela min syn på serien förändrades av det. Nu är jag mest fascinerad av alla saker de kommer på att ta med i serien och jag älskar det faktiskt.

Den senaste säsongen slutade riktigt spännande, men jag tycker dock det är lite skönt att den sjunde säsongen som börjar i sommar blir den sista. De skulle förmodligen kunna fortsätta i hundra säsonger, så det är nog vettigt att det tar slut här. Nu är jag sugen på att se om från början igen… hm. Vet inte om jag ska börja innan sista säsongen kommer, eller om jag ska se sista säsongen och sen se alla igen?

Pam ♥

Saker jag tycker om med True Blood: 
– Pam! Kvinnan är fantastisk.
– Folk har sex med vilka de vill. No slutshaming.
– Och med vilka de vill menar jag vilka de vill. No homoshaming.
– Vampyrerna sover i kistor och dör av solljus.
– Älskar småstadskänslan och dialekten.

En vampyrs bekännelse av Anne Rice

Titel: En vampyrs bekännelse (Interview With a Vampire)
Serie: Vampyrkrönikan #1 (The Vampire Chronicles #1)
Författare: Anne Rice
Sidantal: 314

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Mörkret faller över San Fransisco. I ett litet rum sitter två personer – vampyren och en journalist. Under de timmar som förflyter fram till gryningen skall en sällsam historia berättas. Den tar sin början år 1791 på en stor plantage i Louisiana, då en ung, förmögen man sällade sig till de levande döda. Det som hände, det ofattbara han fick uppleva, ger ingen frid och måste nu en gång för alla avslöjas. Lågmält och med skrämmande intensitet berättar vampyren om den förbannelse som vilar över honom.

Mina tankar: Den här boken är så fruktansvärt bra och vackert skriven att det nästan gör lite ont att läsa ibland. Anne Rice är en riktig mästare på att skapa olika personligheter och ta fram allas egna komplexa känslor. Hon har lyckats fånga Louis känsla av vemod helt perfekt och den känslan finns med genom hela berättelsen, sida efter sida. Hon har skapat Claudia. Så fruktansvärt det måste vara, att utvecklas till en intellektuell och kännande kvinna, fångad i en liten flickas kropp. Hon har ett iskallt hat och samtidigt en flammande kärlek, och det är så trovärdigt!

Jag tyckte verkligen om själva upplägget på boken, en journalist som tar del av vampyrens bekännelser. I början avbröt journalisten ganska ofta och ställde frågor, men ju djupare han sveptes med i berättelsen desto färre blev avbrotten. Och jag älskar verkligen hur man fick följa med till alltings början, hur väl beskrivet allt var. Tiden som de levde på blev liksom levande. Det kändes nästan som jag var med på de mörka bakgatorna, hörde viskande samtal och såg vackert inredda rum och tunga tyger framför mig.

Den var lättläst på så sätt att sidorna verkligen flög förbi, men den var inte som vilken annan lättuggad bok som helst. Det var ett djup i den som verkligen får en att känna med karaktärerna och det släpper inte taget om en med en gång när man läst ut den. Det är så här en bra bok ska vara.

Minnesvärda citat och stycken: 

  • Detta, som jag delade med mig av i en smakebit på søndag som inte ens var igång då. Men det är så himla vackert och sorgligt att jag dog lite när jag läst det. 
  • ‘Vampyrer är mördare’, sade han nu. ‘Vampyrer är rovdjur. Rovdjur, vars allseende ögon givits dem för att de skulle få distans till tillvaron. En förmåga att se människoliv i dess helhet, inte med gnällig och mjäkig sorg, utan med en jublande hänförelse över att vara slutet på detta liv, över att ha en hand med i den gudomliga planen.’” – Lestat
Betyg: Well, det har väl inte undgått någon att jag älskar den? Haha. Men seriöst, den var en av de bästa böcker jag läste 2013. Så det vore orättvist att ge den något annat än en femma. Och det vill jag inte heller. Så, 5/5 får den! ♥
Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 

Smakebit på søndag – En vampyrs bekännelse

En smakebit på søndag kommer från den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Man delar med sig av en smakbit från boken man håller på med just nu, enda regeln är att man inte får spoila.

Oj då, jag glömde helt av att det är julpaus från smakebitarna! Men skit samma, jag tycker så mycket om den här boken så jag vill dela med mig ändå. 🙂

Smakbiten kommer från En vampyrs bekännelse, sidan 157.

En vinternatt i New Orleans när jag gick genom S:t Louis-kyrkogården och såg min syster stå där, gammal och böjd med en bukett vita rosor i famnen. Taggarna var ordentligt inlindade i gammal pergament. Hon gick med stadiga steg och det grå huvudet nedböjt fram genom det farliga mörkret, fram till den grav där stenen över hennes bror Louis satts bredvid den yngre broderns gravvård… (…) De här blommorna var åt Louis, som om det inte hade gått ett halvt århundrade sedan han dött, precis som om hon i likhet med Louis aldrig fick frid för sina minnen. Sorgen skärpte hennes askgrå skönhet, sorgen böjde hennes tunna rygg mot marken. Och hur mycket skulle jag inte ha givit för att få stryka handen över hennes silvergrå hår och viska till henne att jag älskade henne, om jag bara inte hade vetat att kärleken skulle ha kastat en skugga över de år hon hade kvar som var vida mer fruktansvärd än sorgen. Jag lämnade henne med sorg i hjärtat. Gång på gång på gång.

Ny trailer: Vampire Academy

Här är den nya trailern för Vampire Academy: Blood Sisters

Alltså, helt ärligt så är jag inte säker på att jag tycker den verkar bra. En grej jag inte gillar är att den verkar lite… löjlig. Det märks att det är regissören bakom Mean Girls, för det är väldigt mycket high school över den. Det är väl inte dåligt egentligen, men jag tycker inte att den känslan passar in i Vampire Academy. De är mörkare än så! 
Jag gillar att Rose verkar ha sin humor och det hetsiga humör som hon har i böckerna. Alla dessa kommentarer, haha! 
Jag ska inte vara den som klagar på att folk ser annorlunda ut mot hur jag föreställt mig, men en sak bara: min bild av Dimitri är svår att leva upp till. Hoppas att det ändå blir bra i filmen! <3 f="" nbsp="" ng="" p="" rlar="">

Efter trailern så verkar väl inte filmen överdrivet lovande, men jag längtar ändå tills jag får se den. Kanske får läsa om boken innan, jag tror att jag blandar ihop en del händelser från första och andra boken med varandra. Jag vill ju vara säker på vad som faktiskt händer i boken om jag ska gnälla på filmen. ^^