Du, bara – Anna Ahlund

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Antal sidor: 344
Utgiven: 2016
Goodreds-snitt: 3,93
Köp den: Adlibris ♥ Bokus

 

Mina tankar: Jag hade lite svårt att sammanfatta alla mina känslor för den här boken, även i mitt eget huvud. Tycker absolut mest positivt om den, men hade svårt för vissa delar och älskade den inte pang bom som alla andra verkade göra när den kom ut och blev hela bokbloggvärldens älskling. Tråkigt att säga, men jag tror att den största orsaken till det är Frank. Det känns som att det är meningen att man ska tycka om honom, men jag kände aldrig riktigt att jag gjorde det. 

I början tyckte jag helt okej bra om Frank, men sen började jag känna att han betedde sig ganska taskigt mot John. Jag köpte inte helt hans anledning att vilja hålla avstånd. Alltså, jag kan väl inte döma, egentligen. Hur man reagerar i relationer är ju helt individuellt. Men jag tyckte att han betedde sig väldigt överdrivet (hela den grejen när han på riktigt SPRANG från restaurangen för att han såg sin gamla kärlek, anyone?) och tyckte så synd om John som hela tiden var den som lämnade allt så fort Frank tyckte det var okej att ses. Jag blev bara så arg på honom! Han sa att han blivit behandlad dåligt, men så behandlade han John precis likadant.

Ångesten däremot, det är en sak jag verkligen tyckte att Ahlund lyckades bra med. Det är så himla bra skildrat! Och my god, det finns mycket ångest i den här boken. De där ständiga överanalyserna John gör, läser gamla sms och tolkar in tonen, räknar på vem som startar konversationerna och avslutar dem. Det här grubblande fram och tillbaka känns väldigt genomtänkt och äkta. Och ångesten över att vara den som vill mest i en relation/skulle-kunna-bli-relation. Fick så ont i hjärtat av att John alltid var den som bara släppte allt han höll på med så fort Frank var redo att träffas, alltid var den som var redo för nästa steg.

En annan sak jag verkligen tyckte var så himla, himla bra med den här boken var att de fick ligga! Inte bara en gång, utan att de låg flera gånger. Alltså, det kändes så realistiskt och så här som verkligheten är. Tror att det är viktigt för unga som är i samma ålder som John och Frank att få läsa om alla delar av livet. Död skildras ju så himla ofta; brutalt, rått och ofta onödigt. Men sex? Nej det ska bara viskas om, det ska bara hintas om att de i slutet av den här scenen faktiskt kommer att ligga.

OCH på tal om liggeriet! Kommer lite spoiler här, markera texten för att läsa: [Älskade delen med att John och Ellie var varandras debutligg! Blev rädd först för att det skulle bli en stor grej och massa drama kring det, men det var verkligen så himla fint. Det var bara en grej de gjorde, de tyckte det var smidigt för att de var bästa vänner och de var klara med att de inte hade såna känslor för varandra utan det var bara sex och en engångsgrej. Älskar att de kunde ha en sån avslappnad syn på sex, och inte förstora upp det.]

Det blev någon sväng fram och tillbaka för mycket från Franks sida, och jag tappade intresset lite. Dessutom tyckte jag inte riktigt att jag egentligen någonsin fick lära känna personerna på djupet. Särskilt John kändes ganska anonym i sin egen personlighet, så mycket handlade bara om Frank genom hans ögon. Men med det sagt så tyckte jag överlag väldigt bra om den här boken. Den känns viktigt, så jag kommer absolut kunna rekommendera den till andra. 🙂

“The Fault in Our Stars” av John Green

Titel: The Fault in Our Stars 
Författare: John Green
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.37
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Mina tankar: Jaha, då var det alltså min tur att vrida om hjärtat några varv med den här boken då. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, eftersom jag sett filmen två gånger (andra gången undrade jag varför jag utsatte mig för det igen, trodde jag var lite smartare än så), men tydligen var det fullt möjligt. Vart ungefär 100 % emotionellt förstörd från mitten av boken ända till slutet. KUNDE verkligen inte sluta läsa och sträckläste halva boken på en kväll. 


Så, vad är det egentligen som gör den här boken så himla bra då? Alltså helt seriöst, det känns orimligt att jag ska bli så himla förstörd av den. Jag har inte ens förlorat någon nära i cancer, så jag kan inte direkt relatera. Kan bara sluta mig till att John Green har lyckats skapa helt underbara karaktärer. Jag ÄLSKAR dem, och deras humor. Deras konversationer är bara så fantastiska och roliga. De är så himla smarta båda två! 

Bortsett från Hazel och Augustus finns det fler karaktärer jag fastnade för, bland annat Isaac. Jag menar, hur kan en inte tycka om honom? Hazels föräldrar är också riktigt roliga och bra. 

Det är inte bara karaktärerna som är underbara utan jag fastnade även för John Greens språk. Det var träffsäkra formuleringar på ett lekfullt sätt, samtidigt som det aldrig släppte taget om allvaret. 

Jag verkar vara bland de sista att läsa den här boken, men om det fortfarande finns någon där ute som lever i lycklig ovisshet om vad som händer här så rekommenderar jag er verkligen att läsa den. 

Citat och sånt: 

  • “‘Okay,’ he said after forever. ‘Maybe okay will be our always.’
    ‘Okay.’ I said.” s. 73
  • “I’m like. Like. I’m like a grenade, Mom. I’m a grenade and at some point I’m going to blow up and I would like to minimize the casulaties, okay?” s. 99
  • “As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” s. 125
  • “Oh, I wouldn’t mind Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you.” s. 176

“Eld” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Titel: Eld
Serie: Engelsfors #2
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 634
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.14
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris – CDON – Bokus

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.
Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan. 


Mina tankar: Ni ska veta att jag verkligen gillade den första delen i serien, Cirkeln, riktigt mycket. Och ändå tyckte jag ännu mer om den här. Nu slapp jag vara förvirrad över alla karaktärer eftersom jag redan lärt känna dem i första boken, så det var bara att kasta sig rakt in i handlingen och äntligen få veta hur historien utvecklade sig. Det var länge sedan jag kände sådan läsglädje som jag gjorde med den här. En kväll sträckläste jag över 200 sidor! Det har nog inte hänt sedan Harry Potter, eller möjligtvis sista Eragon-boken. Trots att Eld är en riktig tegelsten så hann jag inte tröttna för en enda sekund. 

Om jag ska ha ett enda klagomål med boken, så är det att jag inte riktigt förstår mig på rådet och deras regler. Jag känner i alla fall att det fattades lite djupare förklaringar kring reglerna, hur de tillämpas och framför allt, varför det är som det är. Alltså lite förklaringar fanns det ju, men antingen så förklaras det inte tillräckligt väl, eller så var rådet onödigt hårt. Hur som helst så resulterade det i att jag bara störde mig på rådet hur de skötte saker och ting och att jag inte förstod deras val många gånger. 

En sak jag verkligen tyckte om var hbt-inslaget och att det fick finnas med utan att problematiseras. Hurra karaktärer som får vara hbt-personer utan att det tillför handlingen någonting! Hurra för att det aldrig var något problem och hurra för att det inte behövde förklaras, utan en fick bara märka det själv. 

Spoiler! [Tyckte det var så roligt att läsa den delen där de hamnade i varandras kroppar. I början blev jag så himla förvirrad. Men sen tyckte jag faktiskt att det bidrog till att lära känna dem ännu bättre, eftersom karaktärerna då lärde känna varandra på ett djupare (haha) plan. Tummen upp för det!

Böckerna i serien: 
1. Cirkeln
2. Eld
2.5. Berättelser från Engelsfors
3. Nyckeln

“Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” av Ransom Riggs

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Serie: Miss Peregrine’s Peculiar Children #1
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 3.79
Mitt betyg: 4.0
Köp den: AdlibrisCDONBokus



Handling: En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier… 
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är så klart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfas förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framför allt står det klart: De besynnerliga barnen kan fortfarande vara vid liv. 

Mina tankar: I början fastnade jag faktiskt inte så hårt för den här. Tyckte inte alls att den var så spooky som jag trodde den skulle vara. Det var faktiskt mest bilderna som fick mig att fortsätta i början, eftersom det var en så speciell idé. Så det var ju tur för mig att jag är envis och alltid vill avsluta böcker, för efter ungefär 100 sidor eller något började det ta fart på händelserna! 

De besynnerliga barnen var verkligen roliga att läsa om. Det var inte bara sådana förmågor som har blivit så vanliga nu, med osynlighet och tankeläsning, om ni förstår vad jag menar? Nej, det var mer annorlunda förmågor, till exempel en som svävade som en ballong helt okontrollerat och en som hade massa bin inom sig… weird. Men så kul att få bli lite överraskad och pressa sig att läsa vidare bara för att få veta mer om alla speciella barn. 

En annan grej jag också tyckte var riktigt spännande och annorlunda med boken var tidsresegrejen, eller hur tiden kontrollerades. Vet att det finns en del böcker som har med tidsresor som jag inte har läst, men tror nog ändå att den här idén var ganska speciell. 

Spoiler: [Alltså. Jag kan verkligen inte låta bli att störa mig på romansen mellan Jacob och Emma (hette hon det?). Jag menar, hon var ju faktiskt hans farfars gamla lover, typ. Ja, hon har ju stannat lite i tiden och sådär, så hon såg ju inte ut som någon skröplig tant, men ändå? Måste det verkligen vara en romans med i varenda bok så att om det inte finns någon självklar kandidat tar man en som haft ett förhållande med huvudpersonens farfar? Riiight. Hahah… Kan hända att jag ändrar mig, för jag gillar Emma, det är inte det. Tycker bara det kändes lite onödigt och framtvingat.]

Hur som helst. Även om den inte var så creepy som jag trodde, så slutade det ändå med att jag gillade den väldigt mycket. Rekommenderar till alla som vill läsa något annorlunda! 🙂 

Böckerna i serien: 
1. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
2. Spökstaden
3. Ej utkommen, eng titel: Library of Souls

“Seraphina” av Rachel Hartman

Serie: Seraphina #1
Sidantal: 467
Utgivningsår: 2012
Goodreadssnitt: 4,03
Mitt betyg: 4,5

Köp den: AdlibrisCDON Bokus

Handling: Four dacades of peace have done little to ease the mistrust between humans and dragons in the kingdom of Goredd. Folding themselves into human shapa, dragons attend as court as ambassadors, and lend their rational, mathematical minds to universities as scholars and teachers. As the treaty’s anniversary draws nears, however, tensions are high.

Seraphina Dombegh has reason to fear both sides. As an unusually gifted musician, she joins the court just as a member of the royal family is murded – in suspiciously draconian fashion. Seraphina is drawn into the investigation, partnering with the captain of the Queen’s Guard, the dangerously perceptive Prince Lucian Kiggs. While they begin to uncover hints of a sinister plot to destroy the peace, Seraphina struggles to protect her own secret, the secret behind her musicial gift, one so terrible that its discovery could mean her very life.

Mina tankar: Jag har tidigare bara läst böcker där drakar framställs som djur, ofta smarta och känsliga, men fortfarande djur. Även om de i Seraphina inte var som djur, så var de verkligen inte förmänskligade heller. De var smarta och sluga, de ställde upp som lärare för människor och de kunde verkligen sin filosofi. De kunde lätt misstas för människor, men det var ändå något med dem som gjorde att de var olika. Det var verkligen helt unika drakar och det var riktigt intressant att läsa om dem.

Jag gillade verkligen karaktärerna i den här boken. Seraphina kunde vara sådär härligt tjurig (vad är det med mig och tjuriga karaktärer?), men hon var också lojal, smart och visste vad hon ville. Lucian Kiggs var så charmig och smart och jag älskade hans humor. Princess Glisselda, så olika alla andra vid hovet, väldigt öppensinnad och beredd att ändra sina värderingar om saker och ting. Och så får vi inte glömma Orma, han var perfekt. Stel och egentligen ingen hitt, men på något sätt lyckades han vara rolig hela tiden, även fast han inte menade det. Utöver huvudkaraktärerna fanns det många väldigt intressanta bikaraktärer. Det fanns liksom inte bara där i skuggorna, utan alla bidrog till handlingen på något sätt.

Seraphina hade sin lilla hemlighet om vem hon egentligen var. Jag vet inte varför, men jag blev inte särskilt förvånad över svaret. På något sätt kändes det ganska självklart, och inte alls så chockande som det var meningen att det skulle vara. Trots det tyckte jag väldigt mycket om det, för när en väl fick veta om hennes hemlighet så tillkom det en massa spännande saker och jag har en känsla av att just den biten kommer vara extra intressant i nästa bok.

För att vara en ungdomsbok så var den faktiskt ganska svårläst. Det fanns en hel del ord som jag fick kolla upp i en ordbok under tiden, och det har jag inte behövt göra på länge. Dessutom fanns det många nya ord som hörde till den världen, alltså namn på saker och ting. Det fanns ett register längst bak i boken, vilket jag inte upptäckte förrän jag läst hälften av boken. ^^ Men när jag väl vande mig vid det så uppskattade jag det, för det gav ännu lite mer liv åt berättelsen på något sätt.

Andra boken, Shodow Scale, kommer ut i mars nästa år. Jag tror den kan bli riktigt bra!

Citat och sånt: 

  • “[…] ‘I-I value your continued existence.’
    I could not speak; he had pierced me to my very heart.
  • There is blindness in sight, and folly in cleverness. Be patient: even the brightest fire burns itself out.
  • We were all monsters and bastards, and we were all beautiful.
  • Sometimes the truth has difficulty breaching the city walls of our beliefs. A lie, dressed in the correct livery, passes through more easily.
  • I’m attracting small children, shoo it away won’t you?

“The Perks of Being a Wallflower” av Stephen Chbosky

Titel: The Perks of Being a Wallflower
Författare: Stephen Chbosky
Sidantal: 232
Utgivningsår: 1999

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Charlie is a freshman. And while he’s not the biggest geek in the school, he is by no means popular. Shy, introspective, intelligent beyond his years yet socially awkward, he is a wallflower, caught between trying to live his life and trying to run from it. Charlie is attempting his way through uncharted territory: the world of first dates, mixed tapes, family dramas and new friends; the world of sex, drugs and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinite. But Charlie can’t stay on the sideline for ever. Standing on the fringes of life offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.

Mina tankar: Den här har egentligen inte någon specifik handling på det sättet som böcker vanligtvis har, utan det är mest vardagsbetraktelser under en tid av Charlies liv. Från det att han börjar High School och ungefär ett år framåt. Det handlar om skolan, relationer till familj och nya vänner. Han är väldigt analytisk av sig, vilket kan vara bra, men han är nog nästan lite för analytisk för sitt eget bästa. Han anstränger sig så mycket att tänka igenom saker ur alla möjliga håll och kanter att han inte riktigt deltar i livet, han bara betraktar det. Men han är så himla fin, Charlie, och det märktes verkligen hur han växte som person under årets gång.

The Perks of Being a Wallflower är skriven i brevform. Det passade väldigt bra och dessutom känns det som att man kom lite närmare Charlie på det sättet. I och med att han tänker så himla mycket hela tiden så blev hans brev lätt lite babbliga och han gled ofta in på sidospår. Men jag tycker faktiskt bara att det var roligt, för han kom på det själv ibland och ursäktade sig innan han kom tillbaka till det han skrev om från början. Det blev aldrig jobbigt på något sätt för det var så tydligt bara att det var så han var och jag trivdes i hans huvud, om man kan säga så.

Jag gillar förresten nästan alla karaktärer i den här boken. Jag tror att de flesta kan relatera till någon av karaktärerna för de är alla så välskrivna och egna. Mest gillar jag nog Patrick och Sam, de två personerna han umgicks mest med. De är båda äldre än honom, i början tyckte jag det var lite konstigt att de valde att umgås med honom, för han är trots allt ganska speciell. Men jag antar att de såg något i honom som inte många andra gjorde.

Om ni inte har gissat det redan så tyckte jag så väldigt mycket om den här. Jag får fortfarande, en månad efter att jag läste den, en sån där kärleksklump i magen när jag tänker på den. Det är lätt den bästa coming of age-bok jag läst. ♥

Citat (från goodreads):

  •  “We accept the love we think we deserve.
  •  “So, this is my life. And I want you to know that I am both happy and sad and I’m still trying to figure out how that could be.
  • And in that moment, I swear we were infinite.
  • I just need to know that someone out there listens and understands and doesn’t try to sleep with someone even if they could have. I need to know these people exist.
  • It’s much easier not to know things sometimes.

Himla bok till att vara full med asbra citat, vill ta med allt. 

Betyg: En solklar femma, detta!

“Insurgent” av Veronica Roth

Titel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Författare: Veronica Roth
Sidantal: 529
Utgivningsår: 2012

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Tris has survives a brutal attack on her former home and family. But she has paid a terrible price. Wracked by grief and guilt, she becomes ever more reckless as she struggles to accept her new future.

Yet if Tris wants to uncover the truth about her world, she must be stronger than ever… because more shocking choises and sacrifices lie ahed.

Mina tankar: Åh. Jag har väntat alldeles för länge med att skriva något om den här. Men jag tycker det var lite svårt att formulera några vettiga tankar, eftersom jag dels inte tyckte Divergent var någon superbok, och dels läste Insurgent under min lilla lässvacka. Hade jag läst den mer intensivt och inte bara lite då och då så hade jag nog kommit in i den bättre. Men jag ska skriva ner det jag kommer ihåg att jag kände om den i alla fall.

Läsningen gick lite segt under de första 150-200 sidorna. Men jag hade ju ingen lust att läsa någonting då så jag ska inte döma den efter det. När jag väl kom in i boken framåt mitten någonstans så gick det lite lättare.

Jag störde mig verkligen på ett val som Tris gjorde, men det ledde ändå till att den delen av boken blev så himla spännande. Ni som läst kanske vet vad jag menar; [då Tris blev tillfångatagen och Jeanine gjorde tester på henne]. Även om jag liksom satt och morrade åt Tris för hon var så himla dum ibland, så kan jag inte låta bli att tycka om henne. Hon känns verklig på något sätt, just på grund av sina brister. Till exempel det där med att hon suger på att hantera konflikter. Jag ville bara slå till både henne och Four flera gånger, haha. Men samtidigt så är det lite det jag gillar med dem, alla kan inte hantera konflikter på ett logiskt sätt och de reagerar så som många gör i verkligheten.

Från att ha varit ganska ointresserad och förvirrad under största delen av boken så blev jag plötsligt väldigt alert i slutet. Där fick man äntligen förklaringar till saker jag undrade över i Divergent, vilket var skönt även om det tog lite för lång tid att komma dit. Och omg, that cliffhanger! Nu när jag skriver om det så blir jag faktiskt riktigt peppad på att läsa Allegiant. Det är ju bra, för jag vill verkligen veta hur det slutar.

Citat/stycken:
I hear my heartbeat, fast and strong. Soon, where that steady rhythm was, there will be nothing. And then rising from within me is a single thought:
I don’t want to die.” – s. 383

‘Got that gun?’ Peter says to Tobias.
‘No,’ says Tobias, ‘I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs.’” – s. 390

Betyg: Den får 2/5 av mig.

Böckerna i serien: 
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant

“The Unbecoming of Mara Dyer” av Michelle Hodkin

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Författare: Michelle Hodkin
Sidantal: 452
Utgivningsår: 2012

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: Mara Dyer doesn’t think life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there. It can. 

She believes there must be more to the accident she can’t remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed. There is.

She doesn’t believe that after everything she’s been through, she can fall in love. She’s wrong.

Mina tankar: Jag har sett denna figurera på en hel del bokbloggar och även booktube, jag tyckte med en gång att den verkade väldigt intressant, mycket på grund av att många tyckte den var så läskig.

Till att börja med så var Maras syner/vanföreställningar väldigt smygande och ganska diskreta. Men det växte snabbt och hon fick svårt att skilja på vad som var verkligt och vad som inte var det. Jag tycker dock att den biten av boken kunde ha östs på med lite mer händelser för jag kände aldrig riktigt att jag själv freakade ur och kände liksom att jag verkligen brydde mig om det var saker var verkliga eller inte. Enda gången var faktiskt när [Maras lillebror blev kidnappad], det hela kändes väldigt skumt och jag undrade vad som hände och misstankarna flög runt i huvudet på mig. Men utöver det så kände jag hela tiden att jag kunde genomskåda det liksom.

Den visade sig dessutom vara paranormal. Alltså, jag förstod väl att den var det egentligen. Men det visade sig vara något mer än bara posttraumatisk stress, och jag vet inte riktigt, jag är egentligen inte så mycket för paranormal. Hade nästan föredragit om det hade varit mer PTS och mindre paranormal, för de bitarna av boken som jag tyckte var bäst för oftast när hon fick tillbaka minnesfragment från olyckan. Jag tycker dock att det var en bra koppling mellan PTS och paranormal-elementen, liksom att allt skylls på PTS från början, men det bara går mer och mer utför efter det.

Jag fastnade aldrig riktigt för Mara. Vet inte riktigt varför, det är väl bara så ibland. Däremot så tyckte jag väldigt mycket om hennes bröder. Lillebrorsan var så himla söt och rolig, och Adam verkar ju vara den perfekta storebrodern. Noah tyckte jag verkligen om i början, jag gillar ju nästan alltid the bad boys, heh. MEN, när han visade sig vara någon helt annat än vad man först trodde och till exempel började knyta Maras skosnören åt henne… Nej usch, då tappade han mig. Det var bara så löjligt, haha! ^^ En person jag tyckte väldigt mycket om var Jamie. Jag önskar verkligen att han fick mer plats i boken, för han var väldigt rolig och annorlunda. En sådan som jag själv skulle vilja ha som vän.

Nåja. Trots att jag hade några problem med boken så tycker jag att den var bra. Den blev aldrig tråkig och det hände någonting hela tiden. Och OMG that cliffhanger! Jag är verkligen taggad på att läsa fortsättningen. 

Betyg: 4/5 får den av mig.

Böckerna i serien: 
The Unbecoming of Mara Dyer
The Evolution of Mara Dyer
The Retribution of Mara Dyer (ej utkommen)

En lista på tio contemporary-böcker som jag vill läsa

Jag har aldrig läst så himla mycket contemporary egentligen, men det senaste har det blivit några stycken. Jag tror att det beror mycket på att jag följer väldigt många på booktube som läser mycket contemporary, och jag blir ju sugen på att läsa nästan allt de pratar om, det är ju ganska logiskt.

Så nu tänkte jag visa en lista på tio stycken contemporary som jag är allra mest sugen på just nu. De är inte i någon speciell ordning. Vill ni veta mer om dem, klicka på titeln så kommer ni till deras Goodreads-sidor.

Looking for Alaska av John Green

Har inte läst något av den här författaren än. Nej, inte ens The Fault in Our Stars. I know, gasp! Osv. Missförstå mig inte, jag vill verkligen läsa den också, för det verkar som att verkligen alla älskar den. Men det känns som att hypen blossade upp lite nu igen när filmen kom ut och jag blev lite rädd bara, haha. Men ja, varför vill jag läsa just Looking for Alaska då? Den verkar faktiskt vara mer min stil än någon av John Greens andra böcker. Det verkar vara trasiga människor, kärlek och en internatskola. Vet inte vad det är med internatskolor, men jag vill läsa mer om dem. Gif mi moar bordin skool.

Forbidden av Tabitha Suzuma

Den här hörde jag för första gången talas om hos booktubaren Raeleen (padfootandprongs07). Den handlar om ett syskonpar som, på grund av deras mammas alkoholproblem, har behövt växa upp alldeles för snabbt och ta hand om sina tre yngre syskon. De har dessutom en hemlighet, de känner mer för varandra än vanliga syskon, de är kära i varandra…
Iih, jag gillar böcker som behandlar svåra och kontroversiella ämnen, om författaren kan hantera det. Livet är inte svart och vitt och det är fantastiskt när man hittar böcker som visar det. Jag hoppas detta är en sån bok.

Wonder av R.J. Palacio

Wonder handlar om August som har ett deformerat ansikte. När han föddes så trodde ingen att han skulle överleva, men det gjorde han. Han har hemundervisats under alla år. Men nu, tio år gammal, ska han börja i en vanlig skola. Det är en historia om modet att vara sig själv och vänskapens betydelse i våra liv.
Jag känner på mig att detta är en sån bok som, om den är bra, jag kommer gå runt och försöka få alla jag känner att läsa. Jag vill verkligen, verkligen läsa den så snart som möjligt. Den verkar fin. 

Winger av Andrew Smith

Vet inte allt för mycket om den här, men har ändå en känsla av att jag vill läsa den. Och ja, huvudpersonen går på en internatskola. Vad är det med mig och internatskolor? Don’t know, men det lockar mig. Det och att han delar rum med den största mobbaren på skolan, är kär i sin bästa kompis och att den ska vara ganska komisk får mig att vilja läsa den nu, nu, nu.

 

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan ibland redan innan jag läst en bok känna att jag älskar den. Har ingen aning om hur det är möjligt eller varför det blir så för vissa böcker och inte andra. Men oftast har jag faktiskt älskat dem efter att jag läst ut dem också. Det här är en sån bok för mig.
Den verkar inte riktigt ha någon handling. Den handlar om två killar som träffas, de är väldigt olika men blir ändå vänner. Det är väl någon coming of age-bok skulle jag tro. De flesta som läst den verkar i alla fall tycka att den är underbar.

Me and Earl and the Dying Girl av Jesse Andrews

Greg och Earl gör filmer tillsammans. En dag så tvingar Gregs mamma honom att återuppta kontakten med en barndomskompis, hon heter Rachel och har leukemi. Greg och Earl bestämmer sig föra att göra en film till henne, som visar sig bli “the worst film ever made”.
Den verkar vara annorlunda. Tror dessutom att den är skriven som ett filmmanus, vilket verkar intressant. Så den vill jag absolut läsa!

The Piper’s Son av Melina Marchetta

Detta är en sorts fristående fortsättning på Saving Francesca. Samma personer figurerar i den här boken, men istället för Francesca så är det Thomas Mackee som står i centrum.
Som ni kanske vet så tokälskar jag både Jellicoe Road och Saving Francesca och jag känner liksom att jag litar på Melina Marchetta att leverera skitbra böcker. Så jag kan verkligen inte vänta på att få läsa även den här.

Fangirl av Rainbow Rowell

Fangirl handlar, som man nog kan gissa på namnet, om ett fangirl. Hon är ett Simon Snow-fan och skriver fanfiction om det. Sinom Snow verkar vara en fiktiv motsvarighet till Harry Potter, och ja, jag kan väl inte förneka att det är en stor orsak till att jag vill läsa den här boken. Men den verkar faktiskt vara väldigt bra och annorlunda. Jag har i princip bara hört bra saker om den. Vill så klart också läsa Rainbow Rowells andra ungdomsbok Eleanor & Park, men Fangirl verkar vara mer i min smak. Hennes vuxenböcker, speciellt Attachments verkar också vara riktigt bra.


Love Letters to the Dead av Ava Delaira

Jag blev intresserad av den här så fort jag hörde talas om den på booktube. Den verkar så himla speciell! Den handlar om en tjej som precis har förlorat sin syster. I skolan får hennes klass i uppgift att skriva brev till döda personer. Hon valde att skriva till Curt Cobain, för att hennes syster älskade honom och för att han, precis som hennes syster, dog ung. Efter det första brevet börjar hon skriva till andra kända personer som dött unga.
Från början blev jag nog mest sugen på att läsa den för att hon skriver till Curt Cobain (<3 br="" bra="" den="" f="" ldigt="" men="" ocks="" r="" v="" verkar="" vrigt="">

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Och sist, men inte minst: en svensk bok! Jag känner att jag läser alldeles för få svenska böcker. Och inte en enda av Lisa Bjärbo, vilket ju inte går ihop alls med att jag följer hennes blogg och älskar hur hon skriver.
Den här boken handlar om Hanna som är 18-19 år och Jens som är 24. De träffas på krogen och blir nästan osams, sen ses de på tunnelbanan och skrattar tillsammans, när de går av kan Hanna tänka sig att följa med Jens hem. Nästa gång de ses är genom  Jens nya jobb, på Hannas skola.
Vill verkligen läsa den här! 

“Divergent” av Veronica Roth

Titel: Divergent
Serie: Divergent #1
Författare: Veronica Roth
Sidantal: 487
Utgivningsår: 2011

Köp den: AdlidbrisCDONBokus

Handling: Samhället är uppdelat i fem falanger, alla dedikerade till en speciell egenskap; Candor (de ärliga), Abnegation (de osjälviska), Dauntless (de modiga), Amity (de fridfulla), och Erudite (de intelligenta). På en speciell dag varje år måste alla 16-åringar välja vilken falang de ska höra till och spendera sina liv i. För Beatrice Prior står valet mellan hennes familj eller vem hon egentligen är, hon kan inte få båda.

Mina tankar: Kan börja med att säga att jag hade rätt höga förväntningar på den här. De flesta verkar tycka att det är så himla bra och det bästa som hänt efter Hunger Games typ. Jag kan tyvärr inte ställa mig till den jublande skaran, tycker det var långt ifrån så bra som det skulle kunna vara och inte alls i närheten av HG.

Jag tycker att idén var väldigt intressant, med ett samhälle som är uppdelat efter egenskaper. Det lät väldigt spännande och jag var nyfiken på att se hur världen var uppbyggd och hur de alla bidrog med sina delar till samhället. Tyvärr tycker jag att hela framställningen var alldeles för enkel på något sätt. Det finns till exempel så mycket mer till mod än att slåss och möta faror, det finns så mycket mer som gör en intelligent än att ha ett läshuvud och kunna tillverka saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara min tanke här, men jag tycker att alla falanger var lite väl ensidiga för att det ska vara helt realistiskt. Bara för att en grupp människor klumpas ihop efter en egenskap de har så är de ju inte likadana för det. Jag menar, en kan vara intelligent utan att kunna tillverka saker och en kan vara modig utan att vilja/vara bra på att slåss.

Dessutom tycker jag att det fattades en hel del förklaringar och bakgrundshistoria. Inte för att jag hade svårt att hänga med eller så, men det hade varit intressant att få ta del av varför samhället från början delats upp på detta sätt och mer om varför det är så nedrans farligt att vara Divergent. Jag förstår liksom, men det var så mycket viskningar och hush-hush runt ämnet så jag hade förväntat mig lite… MER. Jag har även lite problem med att den är lite lättvindig ibland. Först händer en hemsk grej, Tris är ledsen/arg/upprörd, men sen kommer någon och skämtar och sen blev det inte mer med det. Det föll liksom lite platt på något sätt, bara.

Jag förstår varför folk gillar den. Det är ett väldigt intressant koncept och den var stundtals väldigt spännande. Jag funderade aldrig på att sluta läsa den för jag ville så klart veta vad som skulle hända, dessutom påbörjade jag Insurgent direkt efter att jag läst ut den här. Men mycket mer än så blev det inte tyvärr.

Citat: 

  • What good is a prepared body if you have a scattered mind?” s.139
  • But becoming fearless isn’t the point. That’s impossible. It’s learning how to control your fears, and how to be free from it, that’s the point.” s. 239

Betyg: Den får nog bara en 3a, tyvärr. Det är egentligen inget dåligt betyg, men jag VILL ju kunna ge den högre och tycka om den lika mycket som alla andra verkar göra! ^^ 
Böckerna i serien: 
1. Divergent
3. Allegiant