The Walking Dead, vol. 1 och 2 av Robert Kirkman

Författare: Robert Kirkman
Illustratör: Charlie Adlard och Cliff Rathburn
Köp vol 1: Adlibris – CDON – Bokus
Köp vol 2: AdlibrisCDONBokus

Handling: Första volymen börjar med att Rick Grimes vaknar upp i sjukhus efter att ha legat i koma, han är helt ensam. När han tar sig därifrån möter han levande döda överallt. Hans familj är försvunnen och han börjar på en riskfylld resa mot Atlanta där han hoppas kunna hitta dem.




Mina tankar: Så. Jag hade inte alls planerat att läsa de här seriealbumen, speciellt inte nu när tv-serien har börjat igen. Älskar tv-serien och ville inte blanda ihop det egentligen. Men så råkade jag få syn på nästan hela serien i en hylla på ett bibliotek jag jobbade på, och kunde inte hålla fingrarna i styr så jag lånade hem de tre första.

Jag hade hört att albumen skulle skilja sig väldigt mycket från tv-serien, när det gäller både story och karaktärer. I början tyckte jag dock det var nästan exakt som tv-serien, men redan i mitten och definitivt i slutet av första volymen så började det bli skillnader i händelseutveckling och vilka karaktärer som gör vad. Men för en gång skull tyckte jag faktiskt inte att det gjorde något och hoppas nästan att det ska fortsätta åt det hållet. Dels för att det skulle bli så himla repetitivt att läsa en story jag redan sett i detta ganska förkortade format, och dels för att – om jag ska vara helt ärlig – faktiskt tycker om tv-serien mer, och vill inte få den förstörd för mig genom att råka läsa någon framtida spoiler. Om de skiljer sig mycket åt så kan jag lättare se dem som “två olika berättelser”. Låter det rimligt? JAA-DÅ!

Det jag gillar med så mycket med tv-serien är inte nödvändigtvis att det måste vara zombier med – det kunde egentligen ha varit vad som helst – utan det är att jag gillar att se hur olika människor reagerar på krissituationer, när livet vänds upp och ner, vad som händer då och hur de hanterar det. Hur de knyter nya starka band till främlingar som de aldrig hade träffat annars, hur vissa utnyttjar situationen till sin fördel och hur andra bara vill överleva. Det tar fram både det bästa och det värsta i människor.

Just den här aspekten med hantering av krissituationer saknade jag lite i första volymen. Visst, det märktes att folk var chockade, de gick från att inte förstå vad som hände till att förlora människor och lära sig att försvara sig själva. Men jag tycker inte att det speglades så mycket hur de egentligen kände. I andra volymen blev det däremot mycket bättre på den punkten! Utan att spoila kan jag nog säga att de fick nya bekantskaper och de hade delade åsikter om hur zombierna skulle hanteras. Det blev mycket djupare plötsligt, och det kom ställdes frågor om huruvida det är rätt att döda zombierna eller inte. För alltså, egentligen: de vet ju ingenting om dem. Det skulle kunna vara en sjukdom som går att bota.

Och så lite ytligt sådär, men jag hade verkligen tyckte om det mycket mer om det hade varit i färg! Nu har jag vant mig vid gråskalan, men i början tyckte jag att jag behövde titta så himla noga på varje ruta för att se vad som hände. Lite färg hade gjort det hela mycket roligare, alltså.

Så från en lite tveksam start till en mycket bättre fortsättning är jag faktiskt lite försiktigt optimistiskt till volym tre.

“Världskrig Z” av Max Brooks

Titel: Världskrig Z (World War Z)
Serie:
Författare: Max Brooks
Sidantal: 417

Köp den: AdlibrisCDONBokus

Handling: För bara tio år sedan var Zombiekriget nära att utplåna mänskligheten. En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämmer sig för att resa över USA och världen – till städer som en gång myllrat av upp till trettio miljoner invånare, såväl som till jordens mest avlägsna och ogästvänliga hörn.

Mina tankar: Den här boken har ett ganska intressant upplägg. Jaget i berättelsen är inte den person man lär känna, utan det är en person som åker runt i hela världen och intervjuar folk som på ett eller annat sätt var aktiva i Zombiekriget.

Jag gillade egentligen upplägget, det ger utrymme för många olika infallsvinklar. Allt från diverse arméfolk till en blind japansk snubbe som ensam slaktar en massa zombies, till en småbarnsfamilj som flyr ut i bushen. Variation, som sagt. Jag tycker dock att det på det sättet blir lite rörigt. De flesta personers intervjuer var inte mer än några sidor och jag känner inte att jag hann sätta mig in i dem tillräckligt snabbt innan det gick vidare till nästa. Det var några få som stack ut som jag personligen fann intressanta och då ville jag såklart att deras kapitel skulle vara längre. Så jag har lite hat-/kärleksförhållande till upplägget.

En sak som tål att diskuteras är balansen mellan kvinnor och män. Gissar ni att boken till största del behandlar männens upplevelser och minnen av kriget, då har ni gissat rätt. Jag kan såhär på rak arm komma ihåg tre kvinnor, det var inte många fler än så. Och kom då ihåg att boken är över 400 sidor lång och en person tog upp mellan 3-10 sidor. Zombievisruset var så vitt utspritt i hela världen så man kan ju tycka att alla som kunde göra något skulle få delta aktivt.

För övrigt så uppskattar jag mycket att boken hade fotnoter. Det var så mycket termer och förkortningar för vapen och andra grejer som jag inte hade förstått annars, så utan fotnoter hade det varit lite jobbigt att läsa vissa kapitel.

Spoiler! Markera texten inom [ ] för att läsa.

  • [I slutet var det en kvinna som var gravid med sitt åttonde barn sedan kriget slutade. Det var lite av en uppgift för henne att föda så många barn som möjligt till världen för att mänskligheten inte skulle dö ut. Ja, jag kan förstå grundtanken med det. Klart mänskligheten inte vill dö ut och enda sättet är att det föds mer barn. MEN, med tanke på hur lite kvinnorna syntes i den här boken i alla andra sammanhang så kan jag inte låta bli att bli lite förolämpad. Som om att det enda kvinnor duger till är att föda barn… Pfft!]


Betyg: Alltså. Den var bra, intressant och annorlunda, men det finns alldeles för mycket som jag stör mig på för att jag ska ge den högre än 2,5/5