Björnstad av Fredrik Backman


Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 470
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,32

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

~~~    

Nu var det ett tag sedan Björnstad kom ut och jag läste den. Men jag tänker fortfarande på den. Det var helt enkelt svårt att försöka sammanfatta mina känslor för den här boken som mycket väl kan ha varit den viktigaste under hela förra året. Men nu när uppföljaren har kommit så tänkte jag försöka plita ner lite av mina tankar innan jag kommer för långt i den.

OBS, innehåller spoilers. Har du inte läst den, SPRING IVÄG OCH GÖR DET NU. Bara gör det. Och kom sen tillbaka hit och diskutera med mig. Okej?

I mina anteckningar från när jag bara var i början av läsningen och inte visste vad som skulle hända så hade jag skrivit såhär: “Det finns en kort version. Backman får mig att vilja läsa om hockey. Läs det här igen; Backman får mig att vilja läsa om hockey. Så.

Alltså. Hockeyn kan användas som förevändning för att komma åt ett samhällsproblem, en spelplan för att greppa något djupare. Trots det så skriver han så passionerat om hockey att till och med jag, och det betyder en hel del eftersom jag annars skiter högaktningsfullt i största delen av sport, bryr mig. Jag tycker det blir intressant. Jag blir glad, arg, ledsen och hoppas med de här karaktärerna.

Men som vi alla vet vid det här laget så händer det en grej. En tjej blir våldtagen av hockeylagets stjärna. Och det sliter det lilla samhället Björnstad i bitar. Hockeyn är det enda de har och om deras lag blir hotat att splittras så är det slutet på deras kollektiva självbild. De måste rannsaka sig själva och det är ju jobbigt. Men vi vet ju det, det är alltid så här. Vi lever i en värld där inget nej är tillräckligt tydligt, där killar inte uppfostras till att inte våldta utan tjejer istället bara uppmanas att vara försiktiga när de går ut. Där folk som blivit våldtagna ofta väljer att inte anmäla för att processen efteråt är så långdragen och ofta full med ifrågasättanden, “sa du verkligen nej?”. En process som dessutom väldigt sällan leder till straff för gärningsmannen.

Björnstad visar vad en våldtäkt gör med ett samhälle där folk tar förövarens parti för att det är enklast och bekvämt för dem själva. För att de inte behöver ändra på sig då. Det känns verkligen som att Backman har sett igenom allt, vidden av våldtäktskulturen. Det känns som han skriver sanningen. Men det är tyvärr inte bara en hemsk händelse i en bok, det händer idag, hela tiden, över allt.

Även om Björnstad inte erbjuder en lösning, så är det en så otroligt viktig bok som belyser problemet och känslorna runt omkring på djupet. Vi får följa nästan alla karaktärer, från lagmedlemmar, tjejen som blev utsatt, föräldrar, syskon, tränare, ägaren av den lokala baren. Alla har något att bidra, för vi är alla en del av samhället. Och vi är alla en del av problemet. Alla måste säga nej när den enskilda personen inte orkar längre. Vi måste alla hålla ihop.

Björnstad är bara en så himla viktigt bok, jag kan inte säga det nog. Alla måste läsa den. Tipsa dina kompisar, din mormor och din pappa. Tipsa dina hockeytränare och den lokala Ica-butikspersonalen. För fasiken, skicka ett exemplar till domstolarna!

Top Ten Tuesday: Böcker där karaktärerna är läsare

Det är ju allmänt känt att barn behöver läsande förebilder. Men jag tycker det är viktigt även för äldre personer! Så min lista handlar om böcker där det finns åtminstone en person som är en läsare.

Hermione Granger – Harry Potter
För henne är väl snarare frågan när hon inte tar böckerna till hjälp. Finns det inga svar i hennes böcker så finns det nog inga svar alls.

Elsa – Min mormor hälsar och säger förlåt
Denna fantastiska lilla sjuåring! En riktig know it all, men med rätta – hon är ju smartare än de flesta av oss.

Tyrion Lannister – A Game of Thrones
Tveklöst den smartaste personen i hela Westeros.

Meggie – Bläckhjärta
Det Meggies pappa läser högt blir till verklighet, hur otroliga saker han än läser till liv. Dessutom är han boklagare till yrket och får resa mycket, så det faller sig naturligt att det viktigaste Meggie packar i sin resväska är böcker. Så himla speciell bok! Borde verkligen ta och läsa andra boken snart.

Matilda – Matilda 

Hon var min stora inspiration när jag var liten och började läsa. Blev stammis på bibblan på grund av denna bok och film, redan innan Harry Potter. Det säger en hel del, haha.

Charlie – The Perks of Being a Wallflower 
Charlie, Charlie… ❤ Han känns som en person som många kan relatera till, eller i alla fall har känt som honom någon gång i livet. Att en försöker leva sitt liv men samtidigt försöker fly ifrån det. Jag ville bara hoppa in i boken och krama honom!

Smakebit på søndag

Det var ett tag sedan jag delade med mig av en smakebit på søndag, som den norska bokbloggaren Flukten fra virkeligheten står för. Men när det här stycket lämnade mig lite andlös och fick mig att bara vilja läsa upp det för någon, så kom jag på att jag ju kunde passa på att dela med mig av det här! Perfekt!

Smakprovet är från Cormac McCarthy’s The Road, sidan 130.

They scrabbled through the charred ruins of houses they would not have entered before. A corpse floating in the black water of a basement among the trash and rusting ductwork. He stood in a livingroom partly burned and open to the sky. The waterbuckled boards sloping away into the yard. Soggy volumes in a bookcase. He took one down and opened it and then put it back. Everything damp. Rotting. In a drawer he found a candle. No way to light it. He put it in his pocket. He walked out in the gray light and stood and he saw for a brief moment the absolute truth of the world. The cold relentless circling of the intestate earth. Darkness implacable. The blind dogs of the sun in their running. The crushing black vacuum of the universe. And somewhere two hunted animals trembling like groundfoxes in their cover. Borrowed time and borrowed eyes with which to sorrow it.

Harry Potter-tema i min Bullet Journal

I somras startade jag min bullet journal. Älskade idén första gången jag såg något om det på *the internet*, kändes som någon skräddarsytt det åt mig. Det är ett perfekt sätt att samla alla lösa lappar, anteckningar från mobilen (som nog kommer fortsätta bo där lite), listor, mera listor och generella planer. Har ju himla mycket som inte är bokrelaterat i den också, men nu har jag ett par grejer jag tänkte kunde platsa i ett inlägg här.

First, det är 1 september idag. Vilket betyder att Hogwartsexpressen klockan 11:00 påbörjade sin resa mot ett nytt år på Hogwarts. Merlin’s beard, vad jag önskar jag satt där just nu! Eller, just nu klockan 22 när jag skriver det här skulle tåget nog faktiskt ha kommit fram redan. Vi skulle ha suttit där i stora salen, käkat festmåltid och hört Dumbledore dra vitsar eller så.

Men eftersom jag nu bara sitter här i mitt egna sketna kök och käkar sega popcorn (som är bäst, btw!) så får jag nöja mig med att drömma mig bort genom att ägna hela september månads uppslag åt ett Harry Potter-tema. Det är ju faktiskt inte helt fel det heller.

 Månadsuppslag. 

Mood tracker på höger sida. Tänkte “Hm. vad finns i Harry Potter finns i många olika färger?” – Dobbys strumpor så klart! En stumpa per dag kommer få en färg som symboliserar det humör jag varit på den dagen.

Just nu och snart

Jag har min sista semestervecka och läser Harry Potter och den flammande bägaren. Har inte ens minsta koll på för vilken gång i ordningen. Tänkte att jag kanske skulle utnyttja semestern till att läsa andra böcker, att vara produktiv. Men sedan tänker jag också att jag faktiskt inte läser för att vara duktig. Det är kanske tillfällen som den här som det passar extra bra. Då livet är lite på paus. Kan spendera dagar i sängen och bara plöja igenom en gammal vän. Det känns så fint. 

Brukar alltid tänka på hösten som en nystart. Faktiskt nästan mer än nyår. Men denna hösten känns det lite extra nytt och spännande. Ska nämligen fördela en del av min tjänst till skolbibliotek. Så det kommer bli mycket läsande av barn- och ungdomslitteratur för mig. Har läst lite emellanåt, eftersom jag har barnfokus på folkbiblioteket jag jobbar på. Men har en känsla av att det kommer krävas mer än så på skolan för att hänga med. 

Hur ser din höst ut? 

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Antal sidor: 222
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 3,39

Köp den: Adlibris  Bokus

Handling: Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

 ~~~

Jag tyckte mycket om tonen i texten. Det ligger en ilska inbakad i allt, riktad mot mamman som försvann. Samtidigt så är den verkligen himla rolig stundtals, även i hur den här ilskan tar sig uttryck. Ständiga små käftsmällar och kommentarer. En sak som jag tyckte om lite extra var att det i texten fanns med fotnoter som var utformade som små tidningsrubriker där en “alternativ” händelse blir refererad. Typ om hon tyckte att något var väldigt pinsamt så står det i fotnoten något om exempelvis ett försvinnande och att det var till följd av den här pinsamma händelsen.

Jag tycker absolut om upplägget för boken, det känns annorlunda och lite knäppt på ett roligt sätt. Jag menar, att åka och fågelskåda på sin mamma som försvann när en var liten hör definitivt inte till vanligheterna. Och jag förstår verkligen att konfrontation inte fungerar för all, men jag kan tycka att boken kunde ha gått in lite djupare på relationen och mammans känslor. Nu tog det liksom en stund sista dagen då de i princip tvingades till konfrontation, men ändå så blev det inte så djupt. Jag accepterar helt att mammans förklaring inte måste vara tillfredsställande (finns det ens någon tillfredsställande förklaring till att lämna sitt barn?), men jag tycker att när de väl pratade om det så kunde de gått in lite djupare på det än de gjorde.

Gillar ändå att den inte slutade sockersött. Det lämnades lite öppet men ändå med en känsla av förändring i luften. Även om det inte blev exakt som hon trodde, vad hon nu än hade förväntat sig, så lämnade hon ändå inte med samma känsla som när hon kom. Det kändes realistiskt.

Två nygamla böcker

Idag var jag hemma hos mina föräldrar. Mamma berättade att hon hade hittat en hög med böcker uppe på vinden som jag kunde kolla igenom om jag ville, eftersom en del av det hade varit mitt när jag var liten. Jublade lite över den här, Det osynliga barnet av Tove Jansson. Har ju återupptäckt Mumin ganska nyss, och har faktiskt denna hemlånad från bibblan nu, men läser ju hellre den här gamla fina.

En rolig grej med just det här exemplaret är att det finns en stämpel i den… från mitt gamla lågstadieskolbibliotek. Hehe. Som bibliotekarie har jag hört (och genomskådat) typ alla förklaringar som finns till varför en bok inte blivit inlämnad eller bedyranden om att den faaaktiiiskt visst har lämnats in. Vi har väl alla varit den personen? Tydligen jag också. Så klart! Pappa sa att jag får akta mig så det inte dyker upp ett argt brev med faktura för boken nu många år senare. 😉

❤❤❤

Ibland får jag böcker av farmor och farfar som de redan läst och rensat ut. Oftast är det deckare som inte är något för mig, men ibland hänger det med guldklimpar. Höll på att missa denna eftersom jag inte kollat igenom ordentligt. På väg in till emmaus där jag skulle lämpa av kassarna upptäckte jag en bok som åkt ur kassen när jag sladdat fram på vägarna, den ville väl helt enkelt bara påpeka att jag nog ville ha just den, trots allt. Och så klart jag ville det! Det var ju Den hemliga trädgården, som jag i och för sig redan har läst men gärna behåller, för den är så fin och kommer vilja läsa om den flera gånger.

Nordiska Gudar av Johan Egerkrans

Titel: Nordiska Gudar
Författare: Johan Egerkrans
Antal sidor: 180
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 4,44

Köp den: Adlibris  Bokus

Nordiska Gudar är upplagd så himla bra, med olika avsnitt med händelser och personuppslag. Det gör den till en fantastiskt bra och lätt bok för den som är lite novis inom den Nordiska mytologin, som jag själv. Har alltid tyckt att det varit intressant, men jag har aldrig riktigt läst så mycket om det egentligen, men än om några av de mest framstående personerna. Boken börjar med att gå igenom skapelseberättelsen, som i sig är så fascinerande och så himla… sjuk?? Alltså verkligen, bara händelserna kring hur världen skapades skulle fylla en hel bok i sig själv.

Och så illustrationerna då. Alltså, jag visste ju redan att det skulle vara fint eftersom jag var helt lyrisk över Nordiska väsen när jag läste den. Men nu blev jag sådär kär igen, med Nordiska Gudar. Egerkrans illustrationer är verkligen magiska. Färgskalorna är liksom mörka och murriga, vilket förstärker mystiken. I marginalerna finns ibland illustrationer som snarare liknar skisser, och de är också så himla fina. Det är verkligen värt att bläddra i den bara för bilderna, även om man inte (av någon anledning) skulle vilja läsa den.

Som jag sa tidigare så är den en riktigt bra bok för nybörjaren, den ger en bra överblick så att man kan skapade sig en uppfattning och kunna lite om allt, men den går inte in så mycket på djupet. Så eftersom jag blev så himla fångad av det här ämnet så kikade jag igenom litteraturlistan som Egerkrans själv läst och använt sig av vid skapandet av den här boken. Vill verkligen veta mer om det här nu!


Andra böcker jag läst av Egerkrans; 
Nordiska väsen

Uppdatering: läs-a-lot sommar 2017

Woop, woop! *upprymt tjoande* Det har gått riktigt bra för mig i Nellys läs-a-lot. Har tyckt det varit riktigt roligt att läsa och blev lite pådriven av mig själv när jag läste ut böckerna jag hållit på med ett tag. Avvek lite från planen och tog in andra böcker än vad jag hade tänkt. Gjorde det för att jag kände jag behövde något lätt och fluffigt efter En mörderska bland oss, som jag läste ut på första läs-a-lot-dagen.

Första dagen
En mörderska bland oss – 137 sidor (läste ut den!)
Nordiska Gudar – 20 sidor
(M)ornitologen – 5 sidor
Totalt: 162 sidor

Andra dagen
(M)ornitologen – 46 sidor (läste ut den!)
Nordiska Gudar – 38 sidor (läste ut den!)
Scar tissue – 34 sidor
Totalt: 118 sidor

Tredje till sjätte dagen
Sedan du försvann – 321 sidor

Sjunde dagen
Sedan du försvann – 65 sidor (läst ut den!)
Mio, min Mio – 49 sidor
Scar tissue – 18 sidor
Totalt: 132 sidor

Åttonde dagen
Mio, min Mio – 129 sidor (läst ut den!)
Scar tissue – 9 sidor
Totalt: 138 sidor

Nionde dagen
Ready Player One – 52 sidor

Alltså igen, är så himla nöjd! Har slutfört fem böcker. FEM! Tre av dem hade jag i och för sig påbörjat redan, och kommit halvvägs eller längre i, men ändå. Två påbörjade jag och läste ut under läs-a-loten, Sedan du försvann och Mio, min Mio. Scar tissue får jag fortsätta harva på med, den är ganska tjock och har så liten text att det går rätt så långsamt. Ready Player One har jag verkligen kommit in i under sista dagen nu, så den lär jag läsa ut inom kort!

Totalt antal lästa sidor under hela läs-a-loten blev 923, alltså ett genomsnitt på 102,5 sidor per dag. Hur gick det för er?

“En mörderska bland oss” av Hannah Kent


Titel: En mörderska bland oss
Författare: Hannah Kent
Antal sidor: 368
Utgiven: 2013
Goodreads-snitt: 4,0

Köp den: Adlibris  Bokus


Handling: Norra Island 1829. Överfulla fängelser gör att pigan Agnes Magnúsdóttir – dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord – inhyses på den avsides belägna gården Kornsà i väntan på avrättning. Rädsla och avsky gör att familjen inledningsvis undviker all kontakt med Agnes. Med tiden börjar man dock inse att hon kanske inte är det kallblodiga monster hon utmålats till.

Den här boken alltså, en sån speciell och annorlunda godbit. Fastnade så hårt för den. Jag tror att det faktum att den faktiskt är baserad på en verklig händelse gjorde den extra lockande för mig. Själva berättelsen är fiktion, men den tar avstamp i händelserna runt en viss Agnes Magnúsdóttir, den sista personen på Island att bli avrättad år 1829.

Att den utspelar sig på Island märks verkligen! Nu har jag ju aldrig varit på Island, men omgivningarna och vardagslivet på Island beskrivs så levande och ingående att det inte går att missa. Stundtals sveptes jag med så starkt i berättelsen att jag verkligen såg de vindpinade små stugorna, pigorna och drängarna som hukande hastade runt med gårdarnas sysslor…

Den är visserligen mycket långsam, men jag upplevde ändå att det fanns ett starkt driv i texten som gjorde att jag aldrig tappade nyfikenheten. Det var snyggt gjort tycker jag, hur det sakta men säkert genom samtal med en präst kom fram detaljer som ledde upp till dagen för mordet som Agnes tillsammans med två andra är anklagad för.